Pelle Sandstrak, författaren till Mr Tourette och jag samtalade på Klara Soppteaters scen i Stockholm tidigt på fredagsmorgen 20 april med Olle Forsberg, Soppteaterns chef.
Författarfrukostarna är smidiga, korta tillställningar som börjar vid åttatiden och de som köpt biljett får en liten frukost och får sitta ned och höra författaren samtala på scen med programledaren. Efteråt kan bokförlagen sälja böcker och det går att få boken signerad av författaren.
Pelle Sandstrak har diagnosen Tourettes syndrom – och det är ett så kallad neurologiskt eller psykiskt funktionshinder som det råder massor av missuppfattningar och förutfattade meningar om. Han har gett ut två böcker som skildrar hans liv med Tourettes syndrom. En tredje bok kommer, berättade han.
Pelle Sandstrak är en livlig berättare och jag förstår att han kan åka världen runt och berätta. Han har mer än 200 resdagar per år, berättade han.
Han sade att när människor frågar honom hur det känns att ha Tourettes syndrom brukar han ibland svara att han undrar hur det känns att inte ha det.
Han jämförde det med att ha en kropp som till stor del består av kolsyrat vatten istället för vanligt vatten.
Tourettes syndrom har för honom världen runt och han har upplevt många äventyr, som när han var i Afganistan och satt i en bil och hans guide sade: ”Jag kommer tillbaka om tjugo minuter, gå inte ur bilen”.
Då kunde Pella Sandstrak självklart inte låta bli att gå ur bilen – och då råkade han ut för äventyrliga händelser.
– Om någon säger: Gör inte det, då gör jag det.
Pelle Sandstrak har lyckats vända sitt så kallade funktionshinder till något han har nytta av. Hans budskap är nog framför allt att försöka få människor att se utanför mallarna.
– Vi måste se människorna bakom diagnoserna, sade han.
Pelle växer upp i en liten by i Norge. I framtiden vill han bli valfångare eller sportkommentator, äga en Chrysler och kyssa sin egen flickvän. Men saker blir inte som de borde bli. Hans tankar och beteende liknar ingen annans. Magiska tankar och okontrollerade ticks tar över koncentrationen.
Ungdomsåren förvandlas till ett konstant tvättande och ett impulsivt beteende med oväntade ljud och avancerade ritualer. Familjen söker hjälp överallt, men ingen vet att sätta namn på beteendet. Pelle överlever ungdomsåren genom att vara bra på att ragga tjejer och spela hockey. Men innerst inne känner han sig som en jubelidiot, och självförtroendet, skolan och betygen försvinner bakom molnen tillsammans med fiskmåsar och flygplan.
Läs även andra bloggares åsikter om Tourette, Pelle Sandstrak, böcker, bokblogg