Superpolarna
Betyg 4
Svensk biopremiär 16 februari 2024
Denna animerade familjefilm förför mig totalt. Varför har jag inte barn omkring mig som jag kan ta med på filmen? Jag vill se den en gång till och tillsammans med barn.
Superpolarna är fylld av den där underbara magin som oftast bara barn kan se på världen med. Ni vet när dockor och alla leksaker egentligen är levande fast det får människor aldrig se. Marionettdockor kastar av sig sin sina trådar när ingen ser och rör sig som vem som helst.
Ett minus har jag dock på filmen: Titeln, namnet på filmen: Superpolarna. Det får mig att associera till någon idiotisk bil-älskar-film om grabbar som kör bil i full fart. Kunde filmen inte fått något mer magiskt namn som får oss att tänka på drömmar? För drömmar och fantasi är fokus för denna film. Don är en marionettdocka som spelar med i en dockteater på Central Park i New York. Don får om och om igen spela rollen som föreställningens narr. Han får vara den där klantiga karaktären som trillar med huvudet före i gräddtårtan. Han får aldrig vara hjälten som räddar några som behöver räddas. Ja han har fått sitt namn efter Cervantes dråpliga och löjliga Don Quijote, som ju slogs mot väderkvarnar. Don Quijote får en ny tolkning när jag ser denna saga för hela familjen. Kanske Cervantes dråpliga löjeväckande figur också var en man fylld av fantasi och förmåga att leva sig in i drömmar?
Don har fantasi. En livlig fantasi och kan leva sig in i sina egna berättelser. Det är egentligen en styrka. Fast det är det ingen som förstår, förutom dockan Dee som är missnöjd med att alltid spela kvinna som måste räddas. Både Don och Dee vill få spela andra roller någon gång. De påpekar att de trots allt är skådespelare. Fast resten av ensemblen går inte med på det.
Dockorna sköter sig helt själva. En gång i tiden fanns det en dockmakare som skötte om dem och bestämde vad de skulle spela för föreställningar. Men nu får dockorna sköta allt själva.
När ingen mer än Dee förstår Don bestämmer han sig för att ge sig ut i världen och rädda de som är i nöd. På jakt efter hjältedåd att utföra i Central Park möter han den rappande leksakhunden DJ Doggy Dog som får bli hans väpnare, hans medhjälpare. DJ Doggy Dog drömmer däremot inte om att vara hjälte, han vill hitta en familj eller någon grupp att höra ihop med.
Det är en varm film om att våga tro på drömmar men också kunna våga se verkligheten och en film om vänskap, om ärlighet och en hel del bra musik och rappande. En film som talar till hela familjen. Alla åldrar kommer att hitta pärlor i denna tecknade berättelse. Manus är skrivet av gänget bakom Toy Story så det garanterar både spänning och humor och värme.
De svenska rösterna till Don och DJ Doggy Dog görs av Ola Forssmed och Felipe Leiva Wenger (även känd som Fille). Kristina “Keyyo” Petrushina står för rösten till dockan Dee, och bland övriga svenska röstinsatser i filmen märks Happy Jankell samt rapparen Stor (Ulises Infante Azocar).
Vi kan behöva en film som lyser upp tillvaron och ger skratt och värmer hjärtat nu i februari när det fortfarande är is och snö och inflation och krig härjar runt om i världen. En liten stund i en biosalong där vi kan få känna hopp kan vi behöva.