Saab

Stora svarta rubriker kantar min väg längs Stockholms gator idag. Där står att Saab läggs ner i december och där står att Kina är vårt hopp.
Koenigsegg drog sig ur köpet av Saab, det svenska bilmärket som existerat under nedläggningshot hela året.

Alla medier rapporterar massor kring affären. SVT berättar att statsminister Reinfeldt är kritisk mot Koenigsegg Groups agerande i det tilltänkta affären med GM om att ta över Saab Automobile.

-Det är klart att det väcker en del frågor, berättigade sådana, om vilka förutsättningar man egentligen har haft för att gå in i den här affären.

Tid till spillo
Det har bundit tid, det har bundit resurser och människors förhoppningar att detta skulle bli en lösning som var tillräcklig, fastslår statsministern.

Bedömare som uttalar sig är antingen enbart negativa eller också uttrycker det tankar om att det finns ett litet, litet hopp att Saabindustrin ska räddas.
Om Saab läggs ner betyder det att 8.000 jobb försvinner i Trollhättan och det får givetvis en dominoeffekt på ett stort område runt omkring: underleverantörer och butiker – och de som friställs får sämre ekonomi och mindre köpkraft vilket kan drabba massor av affärer i området.

Om det nu går så illa, att Saab läggs ner – är det ändå, hur krasst det än låter: sådant som händer i livet.
Inget är säkert. Ingen kan tro att allt alltid ska förbli tryggt och säkert.
Vi som lever i Stockholm och arbetar inom mediebranschen har nästan aldrig livslång trygghet på arbetet. En stor andel av arbetena inom medier är tillfälliga, eller projekt av olika slag. De så kallade fasta tjänsterna är helt beroende av chefers nycker. Byts en chef ut på en avdelning på en större redaktion är det mer regel än undantag att en hel del på redaktionen också flyttas. Den nya chefen vill ha sina springpojkar och springflickor.

Livet är inget tryggt tillstånd. Inget är för evigt. Livet är oförutsägbart.

Trygghetsrådet arbetar med stöd åt människor som blir uppsagda. När jag intervjuade en person där berättade hon att för många som blivit av med jobbet har det i det långa loppet visat sig vara något bra. Det blev av att de sadlade om och gick vidare.

För det svenska samhället kan det vara bra att vi går vidare, att andra företag växer istället. Bilindustrin kan inte vara den stora kassakon för evigt. Facebook är på väg att börsintroduceras. Vem skulle anat det för fem år sedan? Sverige har också duktiga IT-entreprenörer, tänk på Spotify, tänk på spelföretag, tänk på Bambuser. Det finns mycket som kan växa.

Det som är viktigt är att människor som blir av med sina jobb får stöd och möjlighet att utveckla sig eller hitta annat jobb. Nuvarande högerregering har inte direkt underlättat för övergång från ett jobb till ett annat. Akasseersättning är sänkt till en orimlig nivå.

Nåväl, det kanske inte är kört för Saab. Och nu inser vi väl alla att globaliseringen är här för att stanna. Vi lever i en helt annan värld än för trettio år sedan. Kinesiska köpare kan vara räddningen. Stora rubriker på stan idag: Kina är vårt hopp.
Kina som i århundraden varit det hotfulla landet. Kineserna, folket som man skrämt barnen med är nu ett folk med kapitalister, eller kapitalstarka företagare, som vill och kan investera i hela världen. Kanske också i lilla Trollhättan.

Relaterat:
Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Expressenl, Aftonbladet 1, Aftonbladet 2 och Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om Saab, Kina, jobb, politik, samhälle, Trollhättan, Koenigsegg