Senare i år ger ikonen Paul Weller ut nya skivan Sonik Kicks som blir hans elfte som soloartist. Ett av årets mest efterlängtade om du frågar mig. Redan nu kan vi lyssna på en första låt från skivan. Titeln är That Dangerous Age och är ett praktexempel i skönt gungande northern soul. Du lyssnar enkelt på låten här nedan:
Paul Weller
Paul Weller släpper nytt album i mars 2012 – här ett smakprov
Paul Weller släpper nya albumet ”Sonik Kicks” den 26 mars 2012. Albumet gästas av bland annat Noel Gallagher och Graham Coxon.
Ett pressmeddelande:
Enjoying a constant critical high and a never ending creative peak, Paul Weller continues to push the boundaries with his new album SONIK KICKS, due for release on March 26th 2012. This is the follow up to the Mercury Music Award nominated WAKE UP THE NATION and Paul’s eleventh solo album. Once again, it’s his best yet.
If you’d like a taste of what’s to come, head to www.paulweller.com now where you can check out the album track ‘Around The Lake’. The track is set to an excellent sequence from a short film called ’24hrs, Pavey Ark’ directed by Mike Moloney & John Hooper which Paul is massively in to.
SONIK KICKS features appearances from the likes of Noel Gallagher and Graham Coxon. The 14 tracks you can look forward to are: Green / The Attic / Kling I Klang / Sleep of the Serene / By the Waters / That Dangerous Age/ Study in Blue / Dragonfly / When Your Garden’s Overgrown / Around The Lake / Twilight / Drifters / Paperchase / Be Happy Children
With SONIK KICKS Paul Weller once again shakes up his palate and stirs his influences anew. He mixes pop art punch with soulful communication; jazzy explorations into psychedelia and dub with razor-sharp melodies and abstract soundscapes with clear-eyed forest-folk
_____________________
Smakprovet AROUND THE LAKE:
Läs även andra bloggares åsikter om Paul Weller, skivnytt, popmusik
Way Out West: recensioner och bilder från första dagen
Jens Lekman
Betyg: 3
Den före detta göteborgsbon som numera bor i Melbourne var ett trevligt startskott på en trevlig festival. Han blandade nytt material med klassiker som Black Cab (som han tillägnade sig själv som ung) och The Opposite of Hallelujah.
Egentligen tror jag Jens Lekman passar bättre på lite mindre och intimare scener, som när han spelade på Hornstull Strand några dagar tidigare.
En sak jag beundrar med Lekman är hur hans röst på något sätt låter lite tyst och bräcklig samtidigt som den har en otrolig styrka och tonsäkerhet vilket han framför allt visade i nya låten The End of the World is Bigger Than Love.
Så här tyckte aftonbladet.
Paul Weller
Betyg: 3
En legend på besök. The Modfather är fortfarande en stilikon.
Pretty Green, som Liam Gallgher har döpt sin klädbutik efter, men framför allt den elektriska versionen av That’s Entertainment. Låtarna från tiden i The Jam är självklara höjdpunkter även om det nya materialet inte är helt fel.
Titelspåret från senaste skivan Wake up the Nation, som ju faktiskt nominerats till det prestigefyllda Mercury-priset, är betydligt bättre live än på skiva.
Läs vidare här.
The Soundtrack of Our Lives
Betyg: 3
Ebbots scennärvaro är gudomlig och vissa låtar, typ The Ego Delusion, passade perfekt tillsammans med Göteborgs symfoniorkester. Tyvärr fick vi inget finbesök av Noel Gallagher.
Göteborgs symfoniorkester, som förra året spelade ihop med Antony and the Johnsons, är alltid fantastiska.
The National
Betyg: 1
Utan tvekan festivalens blekaste ögonblick. The National framstår som ett talanglöst Interpol. Det värsta är att deras senaste skiva High Violet faktiskt var briljant.
På något sätt når inte låtar som Bloodbuzz Ohio och Terrible Love inte upp till sin fulla potential. Det är nästan så att man vill skära sig. Inte för att musiken är särskilt deprimerande, bara fruktansvärt tråkig.
Iggy Pop
Betyg: 4
Showen var väl i det närmaste identisk med spelningen på Sonisphere en vecka tidigare. Den största skillnaden var att det inte regnade.
Jag frågar mig hur den karismatiske 63-åringen kan vara så full av energi när det känns som ett mirakel att han fortfarande kan gå på scenen.
Inledningen med Raw Power är just råstyrka och det dröjer inte länge innan han slänger av sig västen och hoppar runt i bar överkropp.
Konsertens höjdpunkt är I Wanna Be Your Dog men jag börjar sakna låtarna från solokarriären. Hur grymt hade det inte varit att se The Stooges spela typ The Passenger?
MIA
Av det jag såg var det fantastiskt och fullt drag i publiken. Konserten började med säkert en kvart av instrumental musik innan den färgstarka sångerskan till det oändliga publikhavets förtjusning kom in på scenen och sjung Galang. Strax därefter var jag tvungen att smita iväg och göra en intervju.
Så här skrev aftonbladet om spelningen.
Sleigh Bells
Betyg: 5
01:45 är det en rätt så surrealistisk upplevelse att bevittna Brooklyn-duon Sleigh Bells Sverige-debut på Park Lane när ens ögon håller på att slockna.
Efter öppningslåten Tell ’Em får Derek lite problem med effektpedalerna till gitarren så han får spela Infinity Guitars med gitarren kopplad direkt till förstärkaren istället men det gör ingenting.
Min favoritlåt på deras debutalbum Treats som kom tidigare i år är möjligtvis Rill Rill men live är varenda låt som en höjdpunkt. Det är energin som gör spelningen minnesvärd – de högljudda gitarrerna och hela publiken som dansar till Alexis ekande röst.
Foton av Linnea Amling