Artist: James Blake
Titel: Overgrown
Betyg: 5
Drake gjorde det. Frank Ocean gjorde det också. Båda överträffade sig på sina andra album. Okej, Drake släppte en mixtape-EP innan Thank Me Later och Frank Oceans debut var en mixtape, men ni fattar vad jag är ute efter. Och de överträffade sig själva genom att inte bara höja den musikaliska ribban och förnya två slitna, trötta genrer. Nyckeln till storhet i båda fallen var att de blev personliga. De öppnade den dörr, som på debutalbumen lämnats på glänt, på vid gavel. De blottade sina hjärtan, utan att bli privata och fyllde därmed ett tomrum i en del av musikvärlden där öppenhjärtighet varit en bristvara.
Nu gör James Blake lite samma sak. Den två år gamla självbetitlade debuten var sensationell i sitt stilistiska dubstepljudlandskap och snirkliga R&B-kompositioner. Han är fortfarande i mäktig symbios med sin lager-på-lager-uppbyggnad av toner, ljud och beats. Men på uppföljaren Overgrown blir Blake klart mer personlig. Och här finns en ljuvligt banal och pragmatisk förklaring – han blev kär. Det märks, det känns och framför allt klär det honom. Den mörka dystopiska känslan från debuten finns kvar även här, men har breddats och fördjupats tack vare större svepande dramatik i arrangemangen och ett sällsynt vackert och värmande gospelanslag i flera spår. Hela tiden subtilt och med en fingertoppskänsla.
Albumet vibrerar av stringens och lust, i allt från Take a Fall for Me, där Blake otippat är tätt ihopslingrad med Wu-Tang Clans RZA, till den hypnotiska singeln Voyeur, som är som gjord för en undergångsklubb, där det ska dansas till världen slutar snurra. När han sen i I Am Sold proklamerar viskande – ”When we lay nocturnal/ speculate what we feel” – känns det som om det är jag som ligger där bredvid Blake och pratar om känslor. Och det är det som är storheten med Overgrown. Han känns intim, nära, men utan att bli kletig eller sentimental. Det är lätt att bli drabbad av Blakes ibland hymnliknande melodier, med sina intrikata och slingriga slingor, fraseringar, nyanser, som kryper innanför skinnet, läs: avslutande, magiska Our Love Comes Back.
Detta är vårens vackraste pärla.
Text: Tommi Salmela
