La Bohème tillhör de s k repertoaroperorna dvs det är ett verk som spelas ofta och på många scener över hela världen.
Under årens lopp har även jag sett ett stort antal uppsättningar och senast tror jag att jag såg La Bohème på Den Kongelige Opera i Köpenhamn. För några år sedan såg jag en påkostad version på the ”Met” i New York, men jag har också upplevt Scensångarnas version på Pipersgatan här i Stockholm och om jag minns rätt med några av kvällens sångare till exempel John Haque, som var eftermiddagens Rodolfo. Men jag har också upplevt övriga medverkande i Opera Vox sammanhang och det gäller då inte minst dagens dirigent Miguel Ramos.
Två av sångarna var dock helt nya för mig nämligen basen Lars-Henry Larsson, som här egentligen sjung två partier, Benoit i denna uppsättning kallad Benny, men i den egenskapen sjöng han också Alcindoros parti, som jag uppfattade det och Johan Hackman lyrisk baryton.
OperaVox hade förlagt handlingen till ockupationen av kvarteret Mullvaden på Södermalm, en verklig händelse som inträffade för ett trettiotal år sedan, därav namnet på uppsättningen Kvarteret Bohemen, men man har i stort sett behållit Puccini´s originalhandling med undantag för att handlingen i denna version inte utspelar sig vid juletid.
Andra aktens vanliga julaftons- och besök på Café Momus hade man gjort om till en gårdsfest, vilket fungerade alldeles utmärkt. Jag är hellt klart imponerad över hur man fick ihop denna scen, som var så full av livs- och sångglädje och inte minst en inspirerande och trevlig barnkör.
Om sånginsatserna kan jag bara konstatera att dessa var av skiftande kvalitet, men när Mimi gjorde sin entré blev det ordning och reda på torpet. Herrarnas och här nämns inga och glöms inga, lite tveksamma inledning höjdes nu föreställningen flera nivåer.
Elsa Ridderstedt blev nu en dominerande medspelare tillsammans med John Haque, men det fanns naturligtvis också andra ljuspunkter till exempel Lars- Henry Larsson.
Övriga herrar gjorde väl så gott de kunde, och i den tredje och framförallt i fjärde akten blev det både se- och hörvärt, särskilt i avsnittet där man hade bytt ut herrarnas sedvanliga dansavsnitt med gissningsleken gäster med gester.
Föreställningens radarpar är och bör ju vara Mimi och Rodolfo och deras insats är också huvudbehållningen av föreställningen och såväl Elsa Ridderstedt och John Haque levererade en sånglig och scenisk upplevelse av finaste märke.
En eloge är även på plats att ge den eminenta orkestern, på sex man under ledning av Miguel Ramos, en orkesterinsats som växte och bara blev större och större.
Du kan läsa mer om uppsättningen på OperaVox hemsida
Recensioner
Produktionsteam
Musik: Giacomo Puccini
Regi/ Översättning/ Kostym: Märit Bergvall
Dirigent: Miguel Ramos
Scenografi: Lukas Ljungqvist/Elinor Weman
Mask: Cecilia Blomquist
Ljus: Kevin Wyn-Jones
Dekorbyggare: Göran Enegård
I rollerna
Mimi: Elsa Ridderstedt
Rodolphe: John Haque
Marcello: Göran Enegård
Musetta: Natalia Usmanova
Benoit: Lars-Henry Larsson
Schaunard: Erik Johanson
Colline: Johan Hackman