Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Lucia di Lammermoor

Lucia di Lammermoor – succé på Opera på Skäret

by

 

Lucia di Lammermoor

Musik: Gaetano Donizetti

Libretto:Salvatore Cammarano

efter Walter Scotts roman ” The bride of Lammermoor”

Dirigent: Marcello Mottadelli

Regi: Sten Niclasson, bitr Alexander Niclasson

Scenograf: Sven Östberg

Kostym-& maskdesign: Robin Karlsson

Ljusdesign: Kevin

Foto: Andreas Hylthén

Årets sommaropera på Opera på Skäret är Donizetti´s ”Lucia di Lammermoor”. Det är ett verk som kräver goda solistinsatser, kör- och orkesterinsatser. Det är förvisso inte min favoritopera, men det är helt klart en av Donizetti´s bästa verk. Vacker, dramatisk  och välljudande musik.

I stort anser jag att Opera på Skäret uppfyller dessa tre saker. På solistsidan imponerades jag framförallt av den kinesiska Yitian Luan som behärskade Lucias svåra parti med nästan bravur.

Alisa sjöngs av den svenskfödde sopranen Ann Roach – en helt godkänd prestation, men det är alltid svårt att bedöma när jag hör en röst för första gången. Dessutom är det ju inget stort parti, men självklart helt nödvändigt för att alla bitar skall falla på plats.

Anton Eriksson gjorde en mycket gedigen insats som Enrico, Lucias bror, men bäst på plan åtminstone bland herrarna var utan tvekan Levente Páll, som var fullödig i Raimondo´s parti. Edgardo´s parti sjöngs av Kristian Benedikt, med en röst som jag hade svårt för, men det är självklart en smaksak, men jag saknade framförallt värme, glöd och intensitet i  hans röst.

Övriga herrar finns det inte så mycket att anföra, men både Kalle Leander och Anders Håkansson gjorde en utmärkt insats, som inte lämnar mycket i övrigt att önska.

Kören imponerade mycket och särskilt med tanke på deras antal och detta gäller kören som helhet även om jag är ganska svag för herrkörens insatser, särskilt i slutet av operan. Bara det en upplevelse.

Orkestern, under ledning av Marcello Mottadelli gjorde mycket fin insats och även här måste man beakta dess storlek. De lät som det satt betydligt fler i diket denna premiärkväll. Flöjtisten, Maria Jonsson svarade för en särskilt fin insats, som onekligen är värd en extra eloge, vilket också dirigenten gärna framhöll.

En eloge för den fina scenografin och de eleganta kostymerna signerade Robin Karlsson respektive Sven Östman. Enligt min mening är det nog den bästa uppsättningen som jag har upplevt på Opera på Skäret och det är naturligtvis mycket tack vare produktionsteamets insatser.

För en gång skull kan jag också kosta på mig att berömma regissören, vilket inte är någon svår uppgift eftersom han i programbladet delger oss sina tankar om uppsättningen, för att ha lyckats väl med att överföra Lucia di Lammermoor till Opera på Skärets förutsättningar. Detta skrives som det heter på förekommen anledning, annars brukar jag bara skriva om regissören, när jag inte gillar uppsättningen och tror att det är just regissören som är ansvarig för detta. Att regissören har en viktig funktion i en uppsättning är ju så självklart att det skulle betraktas som en överloppsgärning att särskilt konstatera detta välkända faktum.

Det är som jag tidigare konstaterat en av de bästa uppsättningar som jag har upplevt  här och till denna upplevelse bidrar i allra högsta grad ett alldeles utmärkt program där framförallt den konstnärliga ledningen får beskriva sin uppfattning om just sin uppsättning orsak bakgrund och verkan.

Lasse Anrells kåseri, i programbladet, är en fullständig fullträff och den borde läsas av fler än besökarna till Opera på Skäret, även om jag inte delar hans uppfattning att detta är världens bästa opera, men både operan och uppsättningen är väl värd en resa till Kopparberg och Opera på Skäret.

Recensioner

Måns Uggla i Nerikes Allehanda

Kulturkompasset

Lucia di Lammermoor är sommarens opera på Opera på Skäret

by

Operapremiär 28 juli och 2 augusti på Opera på  Skäret

Lucia di Lammermoor

Musik: Gaetano Donizetti

Libretto: Salvatore Cammarano efter Walter Scotts roman ” The bride of Lammermoor”

Dirigent: Marcello Mottadelli

Regissör: Sten Niclasson

Foto: Andreas Hylthén

 

 

 

Årets huvudattraktion Lucia di Lammermoor ges tio gånger på Stora scenen mellan 28 juli och 19 augusti. Sångarna kommer från Sverige, Spanien, Litauen, Ungern och Kina och är precis som tidigare år en kombination av etablerade världsstjärnor och yngre förmågor.

Eftersom man håller sig med två sångarlag blir det också två premiärer nämligen den 28 juli och 2 augusti.
I rollen som Edgardo alternerar Javier Palacios med en annan internationell storstjärna, Kristian Benedikt från Litauen, som gjorde succé som Don José i Opera på Skärets Carmen förra året. De unga sopranerna Hanna Husáhr från Sverige och Yitian Luan från Kina alternerar i rollen som Lucia i en av operalitteraturens mest krävande roller. I övriga roller ses barytonsångarna Anton Eriksson och Daniel Hällström (Enrico), ungerske basen Lavente Pàll (Raimondo), sopranen Ann Roach (Alisa) och tenorerna Anders Håkansson (Arturo) och Kalle Leander (Normanno).

 

Du kan läsa mer om handlingen i verket på Mogens Operasidor

Mer om föreställningen på Opera på Skärets hemsida

Opera på Skäret sätter upp Lucia di Lammermoor sommaren 2012

by

Donizettis opera Lucia di Lammermoor blir huvudnumret vid Opera på Skärets nionde sommarfestival i juli och augusti 2012.
Operan, som sedan premiären 1835 ständigt funnits på den internationella repertoaren, räknas som ett av operahistoriens mest populära verk.


– Lucia di Lammermoor är en oerhört dramatisk opera. Den här grymma historien om maktkamp, kärlek och död är som gjord för Opera på Skärets rustika miljö, säger Sten Niclasson, konstnärlig ledare.

Lucia di Lammermoor blir det första verket av den italienske bel canto-kompositören Gaetano Donizetti som sätts upp av Opera på Skäret. Operan spelades så sent som i våras på Göteborgsoperan och dessförinnan 2002 på Ulriksdals slottsteater Confidencen och 2003 på Folkoperan i Stockholm. I mars i år visades också Metropolitans uppsättning på svenska biografer i arrangemang av Folkets hus och parker.

Operan är en Romeo och Julia-inspirerad historia som utspelar sig i spöklika slottsmiljöer i 1600-talets Skottland. Handlingen kretsar kring en maktkamp mellan två familjer och omöjlig kärlek med dödliga konsekvenser. Den tragiska hjältinnan drivs till vanvett och den långa vansinnesscenen mot slutet av föreställningen gör rollen som Lucia till en av de mest krävande på operascenen.

– Flera av historiens största sopraner har gestaltat Lucia, som är en gigantisk utmaning för en sopran. Det var Maria Callas allra största roll och svenska Jenny Lind sjöng den svenska premiären på Kungliga Operan 1840. Nu ser jag fram emot att kunna presentera ytterligare en sångerska som kommer att göra storverk av Lucia, säger Sten Niclasson.

Lucia di Lammermoor spelas tio gånger på stora scenen, med premiär lördag 28 juli, och därefter tre torsdagar, lördagar och söndagar i augusti.

”Lucia di Lammermoor” – stor succé på GO- långa stående ovationer- vilket var mycket välförtjänt

by

Foto: Mats Bäcker

Lucia di Lammermoor
Dramma tragico i tre akter av Gaetano Donizetti
Libretto av Salvatore Cammarano efter Walter Scotts roman ”The Bride of Lammermoor”
Dirigent: Giancarlo Andretta

Produktionsteam
Regissör: David Alden
Biträdande regissör: Ian Rutherford
Scenograf: Charles Edwards
Kostymdesigner: Brigitte Reiffenstuel
Ljusdesigner: Adam Silverman
Originalkoreografi: Claire Glaskin
Rörelseinstruktör: Maxine Braham

Sångare:
Lord Enrico Ashton: Mats Persson
Lucia, hans syster: Kerstin Avemo
Sir Edgardo di Rawenswood: Bülent Bezdüz
Raimondo Bidebent, präst och Lucias förtrogne: Anders Lorentzson
Alisa, Lucias sällskapsdam: Erika Sax
Normanno, Enricos trotjänare: Mattias Ermedahl

Ikväll eller rättare sagt igår kväll var det varit dubbelpremiär på GöteborgsOperan dels premiär på deras första Donizetti opera dels premiär på hans ”Lucia di Lammermoor”.

Uppsättningen som regisserades av engelsmannen David Alden hade ursprungligen premiär på English National Opera (ENO) i London år 2008 och blev sådan framgång att verket även sattes upp en andra gång 2010.

Det är tydligen inne med Donizetti i år för detta är nu den fjärde Donizetti operan som jag ser på mindre än en månad och dessutom har jag sett två uppsättningar av ”Kärleksdrycken” och detta blir min andra ”Lucia di Lammormoor” på fjorton dagar. Tidigare har jag också sett Marianne Mörcks fantastiska uppsättning för ett antal år sedan, men också den på DKT två gånger. Senast såg jag alltså den fantastiska versionen från Metropolitan Opera direktutsändningen på Spegeln i Malmö.

Uppsättningarna var på ett sätt ganska lika varandra även om handlingen i New York utspelade sig både ute och inne, medan man i denna version hade förlagt handlingen inomhus, om ni förstår vad jag menar. I stort sett gillade jag Aldens version, men jag har lite svårt att förstå varför han vill göra Lucia till ung dum kvinna och särskilt de sexuella anspelningarna mellan Lucia och hennes bror. Det tyckte jag var onödigt, men det finns kanske en nutida läsning som gör detta inslag berättigat, men jag är mycket tveksam.

Att Lucia blir vansinnig beror, enligt min mening, i huvudsak på Edgardos plötsliga uppdykande, just när hon har tvingats skriva under äktenskapskontraktet, och det dåliga samvetet när hon upptäcker att hon har blivit lurad av brodern med hjälp av det falska brevet. Lägg därtill sorgen över moderns död då tror jag att det räcker till för att driva en ung kvinna till mord och vansinne.

Det fanns också några andra smärre invändningar, men dessa avstår jag från att ta upp i detta sammanhang.

Det var en fantastisk operaupplevelse och främst var det som sig bör det älskande paret som svarade för den bästa prestationen. Kerstin Avemo gjorde en rakt igenom helt fantastisk fin rollprestation och den turkiske tenoren Bülent Bezdüz, var också helt fantastisk i sin rollprestation.Vilken tenorkraft, men det visste såklart vi som tidigare har hört honom som Rodolfo i Puccini´s ”La Bohème” på samma scen för några år sedan. Ett par av hans entréer var dock ganska dråpliga särskilt den när han smög in bakom gardinen. Det är ju inte heller fel att få dra på smilbandet. även om det kanske inte passar sig i en dylik allvarlig historia, som ju ”Lucia di Lammermoor” egentligen är.

Kerstin Avemo har jag nog bara hört tidigare i ”Rigoletto” som Gilda på KO, men hon hade en koloraturstämma som påminde mig om en annan sångerska, nämligen Dilbér som jag upplevde i Malmö Opera:s version för typ femton år sedan. Hon var väl i klass med Metropolitans Lucia, nämligen Natalie Dessay.

Av hemmasolisterna var jag mycket imponerad av Mats Persson som sjöng brodern Enrico Ashton´s parti, men också Anders Lorentzson imponerade djupt med sin karaktäristiska stämma. Anders Lorentzson passar alldeles utmärkt både som kung, målare, präst och skomakare. Båda herrarna agerar dessutom ytterst trovärdigt. Enligt min mening så gjorde Mats Persson ett väsentligt bättre intryck än rollinnehavaren i uppsättningen från Metropolitan Opera gjorde.

Erika Sax sjöng också utmärkt, men tyvärr är hennes parti ganska litet och även om alla roller är viktiga så får detta omdöme räcka. Bra var också Tomas Lind som sjöng Lord Arturo Bucklaw, mannen som skulle rädda Enrico Ashtons ekonomi genom giftermålet med Lucia. Fint agerande och det såg onekligen lite dråpligt ut när Enrico skulle hälsa på honom och istället fick ta hand om lord Arturos hatt och käpp.

Mattias Ermedahl gjorde också en bra prestation som Normanno, Enricos trotjänare och även en tydligare prestation än i Metropolitanuppsättningen för fjorton dagar sedan.
En oerhörd bra insats svarade GöteborgsOperans orkester under ledning av GianCarlo Andrettas ledning. Jag var mycket imponerad av med vilken lätthet orkestern fick fram alla dessa underbara melodier i verket.

GöteborgsOperans kör svarade också för en mycket bra insats, men det är ju å andra sidan ingen nyhet, men kanske var de ytterligare ett strå vassare denna helt fantastiska operakväll.

Det är alldeles uppenbart att GO tillhör en av de främsta operascenerna i Sverige och åtminstone i Skandinavien det har deras produktioner under årens lopp visat med eftertryck och ”Lucia di Lammermoor” utgör inget undantag. Tvärtom!

Synd bara att de har valt att satsa så mycket på musikalerna och kanske på bekostnad av opera, som ju egentligen borde vara det huvudsakliga för ett operahus.

Här är Göteborgs-Postens recension av föreställningen

Gunilla Brodrej, Expressen om Lucia di Lammermoor

Martin Nyströms recension av föreställningen

Karin Helander på SvD recenserar Lucia di Lammermoor

Lucia di Lammermoor från första raden på biografen Spegeln

by

Foto: Ken Howard, Metropolitan Opera
I går kväll var jag på biograf Spegeln här i Malmö och såg Gaetano Donizetti´s opera ”Lucia di Lammermoor” och det var jag inte ensamt utan det var ganska så fullt, om än inte helt utsålt.

Det har blivit mycket Donizetti den här veckan, bl har jag ju sett två premiärer av
”Kärleksdrycken” på Folkoperan och om typ fjorton dagar har GöteborgsOperan premiär på ”Lucia di Lammermoor och med Kerstin Avemo, som Lucia och den turkiske tenoren Bulent Bezdüs, som gjorde stor succé som Rodolfo i La Bohème som gick på GO för några säsonger sedan, spelar hennes älskare Edgardo.

Enligt min mening är detta sannolikt ett av hans bästa verk, med reservation för att jag inte har sett särskilt många av hans närmare sextio olika verk. Orsaken till detta är naturligtvis att de flesta föreställningar som ges i Sverige just är ”Lucia di Lammermoor” och ibland ”Regementets dotter”, men utomlands spelas också andra av hans verk till exempel ”Maria Stuarda” och ”Linda di Chamonix” med flera.

Utsändningen kom även denna gång från Metropolitan Opera i New York och jag såg föreställningen via Folkets Hus Parkers digitala hus.

Det var en praktfull uppsättning och som alltid på Metropolitan bestod sångarna v de bästa sångarna som finns tillgängliga.

Bäst på plan var som förväntat Natalie Dessay som sjöng Lucia´s parti och därefter kom Joseph Calleja som sjöng hennes älskare Edgardo. Senast såg jag honom som Hoffmann och han var inte då dålig då heller, men igår var han helt fantastisk; nu räknar jag honom som en av de främsta i sitt fack. Där finns ju Natalie Dessay sedan länge.

Lucias bror sjöngs av Ludovic Tézier och det var ingen dålig prestation det heller, men jag tycker nog att han hade för mycket stål i rösten särskilt i andra akten. I sista akten var han dock alldeles utmärkt och hans röst var då som jag anser att den skall vara. Det får gärna finnas lite värme i rösten även om han agerar som en hänsynslös buffel.

En mycket bra prestation svarade Kwangchul Youn för i sitt parti som Raimondo. Hans insats efter vansinnesscenen var helt makalös och han hade dessutom flera höjdpunkter till.

En annan röst som jag lade särskilt märke till var den unge mannen som sjöng Arturos parti, men tyvärr hann jag inte uppfatta hans namn och det enkla programbladet (för enkla) som Folkets Hus gratis tillhandahåller ger inte heller någon vägledning. Inte heller kunde jag hitta uppgiften på Metropolitans hemsida, vilket jag faktiskt tycker är rätt anmärkningsvärt.

Nästan varje gång jag ser en föreställning från New York kan jag inte låta bli att imponeras av den fantastiska orkestern, men också den mycket duktiga körens insatser som alltid är precis väl avvägda.

Till den fina operaupplevelsen får jag också räkna den fantastiska scenografin för den var verkligen fantastisk och säkerligen mycket påkostad. Förvandlingen i andra halvan av andra akten var mycket skickligt iscensatt. Det var en ren njutning att se på hur rummet förvandlades från ett mörkt arbetsrum till en elegant balsal.

Det var dock en alldeles speciell föreställning på ett annat sätt för det fanns inte mindre än två pauser om vardera 40 minuter och även om jag delvis kan förstå anledningen därtill så är dt ganska jobbigt med två så långa pauser i en föreställning som egentligen inte tar mer en två timmar och en kvart att genomföra exklusive en eller två normala pauser.

Detta är en svaghet med att se opera på bio, men ärligt talat är det första gången som jag har upplevt detta som ett problem.

Ett annat problem som jag upplever allt starkare och starkare numera är dessa intervjuer eller rättare sagt intervjuarens sätt att ställa frågor på. Det känns rätt meningslöst och igår ansåg jag att Renée Fleming var nästan odräglig i sitt sätt att ständigt försöka ha koll på om hon fotograferades på bästa sätt. Nej, det är nog dags att begränsa dessa intervjuer om det inte är möjligt att ställa intressanta frågor dvs att vi som lyssnar får veta något väsentligt om den intervjuade. Det fanns dock några få undantag, men de svarade inte Ms Fleming för.

En annan sak som jag är starkt irriterad på är dessa ständiga tiggerier om att vi borde passa på och skänka pengar till Metropolitans viktiga operaverksamhet och vem inbillar sig att jag på måndag kastar mig på telefonen och ringer till New York för att meddela hur mycket pengar jag är villig att skänka?

Jag förstår att det är viktigt för Metropolitan Opera att få in så mycket pengar från andra håll än just biljettintäkter, men de använder sig av helt fel metoder, som möjligen fungerar i USA, särskilt som denna typ av gåvor är avdragsgilla i en amerikans självdeklaration, men för publiken utanför USA är den inte särskilt gångbar.

Mitt förslag till lösning på detta problem med finansieringen är att Metropolitan Opera inför ett sorts medlemskap som är kopplade till förmåner som jag kan använda mig av i Sverige och kanske vid ett besök på Metropolitan Opera i New York. Detta förslag har jag skickat till operahuset, men någon reaktion har jag ännu inte fått.

Sammanfattningsvis var det trots allt en praktfull operaupplevelse som vi bjöds på igår kväll och sådana operakvällar vill jag gärna ha fler av.