Foto: Minika Rittershaus
La Bohème, opera av Giacomo Puccini
Libretto: Giuseppe Giacosa och Luigi Illica
Sett föreställningen på Komische Oper i Berlinden 3 december 2012
La Bohème på 100 minuter- utan paus- går det att genomföra? Nu så här i efterhand kan jag konstatera att det går inte utan det behövdes en timme och femtio minuter.
Föreställningen upplevde jag häromkvällen på Komische Oper i Berlin. Uppsättningen domineras av en jättestor julgran placerad mitt på scenen, som kläs på och förs ut och in på scenens mittpunkt av körmedlemmarna, men med handräckning av operasolisterna. Granen kläddes av körens medlemmar och med hjälp av tre stegar, två modell större samt en hushållsstege.
Föreställningen gavs alltså utan paus, men också utan de traditionella scenindelningarna som är mest vanligt förekommande. Handlingen i La Bohème är kanske alltför välkänd men jag kan väl enklast skriva att det handlar om fyra bohemer och åtminstone två av deras äventyr med varsin kvinna Mimi och Musetta och deras öden och äventyr tillsammans som ju som bekant leder fram till Mimis död i tredje akten.
Här visade regissören en annan tolkning som om han vill säga att männen får allt de pekar på medan kvinnorna får betala notan. I slutscenen dör Mimi helt ensam, alla har då lämnat scenen, inklusive julgranen och kvar finns endast Musetta, men också en scen fullt av bråte. Knappast en poetisk eller värdigt slut för egentligen någon och här ligger kanske regissörens tanke?
Det sjöngs på tyska och med möjlighet att följa texten på en miniskärm på tyska, franska, engelska och turkiska. Det var lite lättare att följa med i handlingen här, men problemet med att läsa miniskärmen på grannens stol, samtidigt som du kunde följa den tyska texten på nästa stolsrygg framför grannens stol var även denna kväll litet av ett bekymmer.
Kvällens publik bestod till stor del av skolungdomar i varierande ålder och där de yngsta kanske var i de tidiga tonåren enligt min gissning: De blev under den sista delen av föreställningen ganska otåliga vilket resulterade i spridda kommentarer, typ viskningar och rop, men också minspel, vilket jag upplevde som både störande och irriterande. Uppenbarligen tyckte ungdomarna att man drog ut på föreställningen helt i onödan, men det beror förmodligen på att ingen hade pratat med dem om hur en operaföreställning är upplagd.
Personligen blir mitt omdöme att det var en annorlunda operaupplevelse som åtminstone fick mig att reflektera över denna uppsättning i förhållande till en mer traditionell sådan. Allt var med som brukar vara med och i samma ordning men direkt i en och i princip samma scenbild föreställningen igenom. Vad syftet är med detta har jag dock svårt att ta till mig, men det är ingenting som direkt stör mig. Men eftersom mina tyska språkkunskaper är milt sagt skrala hade jag ingen direkt hjälp av regissörens tankar kring uppsättningen, eftersom dessa endast finns på tyska.
På de sångliga insatserna finns inte mycket i övrigt att önska Maureen McKay var explosiv och sceniskt mycket trovärdig som Musetta. Möjligen. efterlyser jag något mer av värme i Mimis röst, men hennes röst gick väl ihop med den danske tenoren Peter Lodahl. Det är ingen tvekan om att han var bäst på plan bland de manliga sångarna, men även övriga herrar skötte sig utan anmärkning och inte minst Roman Bordenko var utmärkt som Marcel. Ingen skugga må falla på övriga herrar, men de har ju viktiga men inte särskilt omfattande partier.
Uppsättningen var också ovanligt på det sättet att operakören var närvarande nästan föreställningen genom och operakören var dessutom förstärkt med en helt ypperlig barnkör, men det är ju som det brukar vara.
Orkestern leddes med bravur av en kvinnlig dirigent som hette Kristiina Poska och att orkestern leds av just en kvinnlig dirigent hör till ovanligheten. Jag kan faktiskt bara påminna mig om att jag har upplevt två föreställningar tidigare med en kvinnlig dirigent. (Karen Kamensek på DKT och Eva Ollikainen på KO i Stockholm)
Sammanfattningsvis var det en annorlunda operaupplevelse och en upplevelse som kanske inte gav mersmak särskilt som denna uppsättning var helt olika de traditionella uppsättningarna.
Produktionsteam
Musikalisk ledning: Kristiina Poska
Regi: Andreas Homoki
Scenografi: Hartmut Meijer
Kostymer: Mechtild Seipel
Dramaturg: Bettina Auer
Ljusdesign: Franck Evin
Medverkande
Mimi: Elena Semenova
Musette: Maureen McKay
Rodolphe: Peter Lodahl
Marcel: Roman Burdenko
Schaunard: Ipca Ramanovic
Colline: Marko Spehar
Benoit: Hans-Martin Nau
Alcindor: Peter Renz
Parpignol: Matthias Spenko
Sergeant: Mathias Bock