Sjung för mig Arja
Betyg 5
Svensk biopremiär 13 november 2026
Regi Marko Tall
Ett mångsidigt och ärligt porträtt av en av de stora artisterna från vårt grannland Finland och samtidigt, som alla riktigt, riktigt mästerliga dokumentären, en film som berättar om något vi alla kan relatera till och engagera oss i. Vi för följa den underbara sångerskan och artisten Arja Saijonmaa och hennes karriär och samarbeten och vi får också se hur omgivningen och människorna förutfattade föreställningar kan göra att de vill låsa in henne liksom de vill packa in alla människor i förbestämda fack.
Vi får följa med på en resa genom Arja Saionmaas liv och karriär med henne som guide och många privata videor och arkivfilmer och starka sånger med hennes fantastiska klockrena berörande röst.
För mig och många var nog den första bekantskapen med Arja Saijonmaa när hon sjung sånger av Mikis Theodorakis. Under juntatiden (1967–1974) då Grekland styrdes av en militärdiktatur blev kompositören och musikern Mikis Theodorakis fängslad och torterad i Grekland. Många kända musiker och artister uppmärksammande detta och drev en internationell kampanj som ledde till att han släpptes fri och levde i exil i många år. Efter att han kunnat återvända till Grekland, satt han flera perioder i Greklands parlament.
Arja Saijonmaa sjöng hans sånger och turnerade världen tillsammans med honom. Arja Saijonmaa blev en välkänd symbol för kampen för frihet och för musikens kraft. Men hon har gjort så mycket mer, förstås. Hon har sjungit sånger av chilenska musiker som kämpade för demokrati i sitt land och 1987 hon blev Arja Saijonmaa FN-ambassadör vid UNHCR. Hon är dock inte vara en vänsteraktivist eller kämpa för frihet och demokrati. Hon har deltagit i Melodifestivalen, både som artist och programledare och 2000 skrev hon boken Sauna om den finska bastutraditionen.
I slutet av 1980-talet fick Arja Saijonmaa stark kritik från en del då hon spelade den svenska operasångerska Zarah Leander i en SäffleOperans musikal Stjärnfall. Zarah Leander har från en del håll beskyllt för att ha varit nazist och för att hon inte var kritisk mot Hitler. Bland annat fick Arja Saijonmaa kritik av Ingrid Segerstedt Wiberg som menade att det var fel att framställa Zarah Leander och hennes tyska period kan framställas på det sätt som musikalen gjorde. I Sjung för mig Arja tar det upp debatten och Arja Saijonmaa menar att Zarah Leander kan vara en symbol för och en varning för andra att vara mer uppmärksamma och observanta. I en debatt säger Ingrid Segerstedt Wiberg att Zarah Leander i hög grad visste vad nazismen var. Jag tänker att Ingrid Segerstedt Wiberg missar tanker med kulturens frihet. Litteratur eller film eller scenkonst behöver inte vara en noga beskrivning av verkligheten. Kultur kan skildra något mer symboliskt som kan gälla för flera än den som är huvudpersonen. Jag såg inte musikalen på SäffleOperan och kan inte avgöra hur Zarah Leander skildrades men det är väl rätt uppenbart att det inte kan finnas krav på att en musikal ska vara exakt redovisning av de verkliga förhållandena.
Denna dokumentär låter oss komma nära Arja Saijonmaa och det är mycket bra musik med förstås och samtidigt en skildring av olika tidsperioder och en film om vad tiden gör med oss. Vi får se scener där hon och Mikis uppträder tillsammans både när de var unga och när de är långt över pensionsåldern och Mikis sitter i rullstol och hans kritvita hår är som en vild gloria runt hans huvud. Vi får Arja Saijonmaa i olika åldrar, som liten flicka, rebellisk tonåring, mogen kvinna och äldre dam i en helt makalös, hänförande varm dokumentär som fyllde mig med glädje.