Dramaten

De oskyldiga
Dramaten, lilla scenen
Premiär: 5 september
Regi: Jenny Andreasson

När en lögn är sagd behövs ofta ett antal fler lögner till för att kunna bevisa originallögnen som sann. Den första lögnen må bygga på en gnutta vag sanning men de andra – de som förstärker den ursprungliga lögnen – är ofta påhittade i sin helhet. Lögnaren hamnar i en ond cirkel där hon har framlagt så pass många fantasifulla lögner att ursprungslögnen inte längre spelar stor roll i sammanhanget. Lögnaren är drastisk i sitt beteende och förhastad i sina ord för att bevisa sin oskyldighet och rädda sitt skinn. Att någon annans skinn är med i spelet förändrar inte lögnarens ställning. Hon vill till varje pris bevisa sin oskyldighet för att inte förlora tilliten hon fått för sina lögner.

Det är vår, april. Mary Tilford, spelad av Sanna Sundqvist – en av de flickorna som i sin skoluniform ritar linjer med en vit krita på griffeltavlan – skulle kunna kallas för bortskämd, ytterst rastlös dessutom. Hon är oförsiktig med sina ord men lyckas hitta andras svagheter och använda dem till sin egen fördel. Den ovana för henne miljön på internatskolan får henne att bete sig vårdslöst mot lärarinnorna; hon skolkar och behandlar dem respektlöst. De i sin tur tröttnar på hennes beteende och vill helst bli av med flickan.

Eva Röse och Jessica Liedberg gestaltar de två lärarinnorna Karen Wright och Martha Dobie, två unga kvinnor som nyss förverkligat sina drömmar om att driva internatskolan Mary går på. Under ytan av deras drömförverkligande ligger Marthas förälskelse i Karen – ett känslotillstånd som i 1930-talets USA inte är accepterat. Ett känslotillstånd som än idag inte är accepterat på många håll.

Marthas undantryckta känslor kommer fram till ytan varje gång hon får syn på Karens fästman Joseph – Danilo Bejarano. När hon av sin faster konfronteras för sin svartsjuka tjuvlyssnar två skolflickor på bråket och dess innehåll når eventuellt Marys öron. Hon i sin tur tar tillfället i akt och berättar en tillspetsad version av historien för sin rika och maktfulla farmor. För att vara trovärdig lägger hon till detaljer direkt ur sin fantasi. Inom kort är hela staden medveten om situationen. Det hela leder till en rättegång där den oskyldiga ska berömmas för sin information, den skyldiga straffas för sitt brott.

Den andra akten utspelar sig under novembermånaden, scenklädseln är mörkare och Karen och Martha vägrar gå ut ur huset. I väntan på att någonting – vad som helst – ska hända reds relationer ut. Skolflickorna står kvar på scenen, som en påminnelse om de föregående händelserna och samhället som ser ner på lärarinnorna. Flickornas blickar är dock empatiska. Vid denna handlingspunkt vore det möjligt att dra en parallell mellan antagonisten och protagonistens – Mary och Karens – tillstånd. Dessa två agerar impulsivt och är oberäkneliga eftersom båda hamnat i en återvändsgränd, desperationen efter en väg ut växer.

De oskyldiga har spelats på teater många gånger sedan den hade premiär den 24:de november 1934, den har även gjorts om till film med bland annat Audrey Hepburn i huvudrollerna. Ämnet är fortfarande aktuellt, fastän det skett förändringar på många håll. Scenkläderna och frisyrerna understryker det amerikanska samhället under 1900-talets första hälft. Bortsett från några onödigt överdrivna skrik på scenen lyckades pjäsen även denna gång nå sitt budskap.

I rollerna:
Karen Wright Eva Röse
Martha Dobie Jessica Liedberg
Mary Tilford Sanna Sundqvist
Mrs Amelia Tilford Malin Ek
Doktor Joseph Cardin Danilo Bejarano
Mrs Lily Mortar Lotta Tejle
Rosalie Wells Julia Högberg
Evelyn Munn Emma Broomé
Agatha Kicki Bramberg
Lois Fisher, budpojke Ester Uddén
Helen Burton Allis Lindqvist
Peggy Rogers Sanne Ahlqvist Boltes (praktikant från Teaterhögskolan i Malmö)
Översättning Kerstin Gustafsson
Scenografi och kostym Marika Feinsilber
Koreografi Dorte Olesen
Ljus Erik Berglund
Peruk och mask Thea Kristensen Holmberg, Peter Westerberg

Text: Anastasia Brink

Relaterat: recension i SvD.