• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bat for Lashes

Skivrecension: Bat for Lashes – The Haunted Man

8 oktober, 2012 by Jonatan Södergren

Artist: Bat for Lashes
Titel: The Haunted Man
Betyg: 5

För varje steg har Natascha Khans musikaliska alias Bat for Lashes byggt upp en alldeles egen dramatisk fantasivärld där inga känslor är för stora. Redan på debuten Horse and I från 2006 förenade hon naturromantisk barockpop med dansanta inslag. Uppföljaren Two Suns från 2009 var ett om möjligt ännu mer ambitiöst projekt där Khan, tydligt påverkad av att ha bott i New York samtidigt som band som Gang Gang Dance och MGMT satte sin prägel på stadens musikliv, berättade en döende transatlantisk kärlekshistoria genom sitt självdestruktiva femme fatale-alter ego Pearls perspektiv. På sitt ”svåra tredje album” har Natascha Khan återvänt till det natursköna brittiska vemodet som vi annars förknippar med romantiska poeter såsom Byron och Wordsworth. Hon ligger sömnlös i sin säng och tänker på de män som hemsöker hennes drömmar. Män som sårat henne så mycket att hon inte längre har någon kärlek kvar att ge. Men då, i hennes mörkaste ögonblick, drar hon sig till minnes några liljor på en kulle och hon fylls av livsglädje. Bland kollaboratörerna som hjälpt henne överkomma sin skrivkramp hittar vi namn som Beck och Adrian Utley från Portishead. Resultatet är lika oemotståndligt som känslosamt storslaget och tillhör årets mest fulländade popalbum.

På omslaget, som är taget av den amerikanska fotografen Ryan McGinley, ser vi en naken Natasha Khan bära upp en lika naken ”haunted man” över sina axlar. Är hon sårbar? Ska hon rädda eller göra sig av med mannen? Omslaget är mer mångdimensionellt än den kvinnobild som, enligt Khan, presenteras i media dag ut och dag in: ”I was looking at old pictures of Patti Smith and PJ Harvey, those raw women of the past, just not giving a shit, or Frida Kahlo with her amazing eyebrows and moustache and I think that’s a bit lacking these days: real bodies, real people. So I’m proud of that aspect of it”.

Om färgpaletten har utvidgats sedan Two Suns så handlar det istället för ett glittrigt 80-tal framför allt om olika nyanser av grått. När Kate Bush gav ut Running Up That Hill sa hon: ”I was trying to say that, really, a man and a woman, can’t understand each other because we are a man and a woman. And if we could actually swap each other’s roles, if we could actually be in each other’s place for a while, I think we’d both be very surprised”. Det är ett koncept som går igen på var och varannan låt på The Huanted Man.

Öppningsspåret Lilies börjar minimalistiskt med verser som bärs fram av svajiga ackord innan det i refrängerna blir mer pompöst med såväl stråk som blås följt av ett antiklimax och slutar i ett stegrande crescendo. Efterföljande All Your Gold, som inte är helt olik den australienska artisten Gotyes megahit Somebody That I Used to Know, är skivans mest direkta poplåt medan skivans tredje spår Horses of the Sun utforskar mer ödsliga The Cure-atmosfärer (passande nog har Bat for Lashes förutom A Forest tidigare även tolkat Lullaby). Oh Yeah visar upp större delen av det vida spektrum av klassiska instrument som skivan har att bjuda på medan pianoballaden Laura, som skrivits tillsammans med Justin Parker – mannen bakom Lana Del Reys YouTube-fenomen Video Games, är skivans mest nakna och avskalade ögonblick. Men bland skivans många höjdpunkter är min personliga favorit Winter Fields som bjuder på knarriga blåssektioner, pampiga stråkar och en text som för tankarna till Mumindalens mest fantasifulla vintermagi. Titelspåret mynnar därefter ut i ett trumparti uppbackat av irländska folkvisekörer som skulle passa in någonstans på andra halvan av Kate Bushs Hounds of Love-skiva. Powerballaden Marilyn går i 80-talets tecken medan synthiga A Wall är skivans mest dansanta ögonblick. Avslutningsnumret Deep Sea Diver tillhör dessutom det vackraste som kommit från de brittiska öarna sedan PJ Harvey sjung om kalksten för fem år sedan. Det är inte bara 80-talskostymerna som har bytts ut mot mer eleganta klänningar, även arrangemangen har blivit mer sofistikerade. Bat for Lashes har enbart blivit bättre sedan debuten och ger i och med The Haunted Man ut sitt starkaste album hittills.

Bästa spår: Lilies, Laura, Winter Fields

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Bat for Lashes, The Haunted Man

Tips: Bat for Lashes – All Your Gold

1 oktober, 2012 by Jonatan Södergren

Den 15:e oktober ger Natasha Khans, alias Bat for Lashes, ut sitt tredje album The Haunted Man. Nu släpper hon även ifrån sig en andra musikvideo från albumet – ni kan se videon till All Your Gold här:

Arkiverad under: Musik Taggad som: All Your Gold, Bat for Lashes, The Haunted Man

Tips: Bat for Lashes – Marilyn

13 september, 2012 by Jonatan Södergren

Efter den lågmälda pianoballaden Laura bjuder Bat for Lashes på ytterligare ett smakprov från sin kommande skiva The Haunted Man som ges ut i oktober.

Låten, som är döpt efter Marilyn Monroe, för åtminstonde till produktionen tankarna till 80-talet och är långtifrån lika avskalad som Laura. Natascha Khan sjunger om att röra vid stjärnorna och förväntningarna på nya skivan vrids upp ordentligt. Du kan lyssna på låten här:

Arkiverad under: Scen Taggad som: Bat for Lashes, Marilyn

Bestival dag 4: Charli XCX, Friends, Bat for Lashes, Sigur Rós, Stevie Wonder och Toy

11 september, 2012 by Jonatan Södergren

Bestival, dag 4
9 september 2012

Foto: Bestival

Efter att ha avnjutit Stevie Wonders nästintill konsertlånga soundcheck från presstältet började Bestivals sista dag för min del med unga brittiska talangskottet Charli XCX som spelade på Replay-scenen. En scen som kureras av Rob da Bank i samarbete med jeansmärket Replay och framför allt verkar fungera som showcase för unga band med potential (Grimes och Iceage tillhör andra band som spelade där under festivalen).

För oss svenskar är Charli XCX kanske mest känd för att ha skrivit Icona Pops sommarplåga I Love It och således gjort begreppet ”90s bitch” populärt, men hon öppnade även för Coldplay på Stockholm Stadion för någon vecka sedan. Hennes gotiska electropop har hittills presenterats bättre och bättre live för varje gång jag sett henne – möjligtvis i takt med att hon fått en mer färgstark scenpersonlighet. I höga platåskor och glittrande leggings hoppade hon energiskt runt på den lilla scenen som hon snart med all sannolikhet kommer vara för stor för. Hennes cover på Echo and the Bunnymens post punk-klassiker The Killing Moon klingar atmosfäriskt väl med resten av hennes repertoar där annars synthslingorna i Stay Away och Nuclear Seasons är mest framstickande. Även en ännu osläppt låt som tycks bära titeln Grins sticker ut. Betyg: 3.

Minuter efter att Charli XCX avslutat sin spelning med You’re the One och tokdans intog Brooklyns funkigaste indiegrupp Friends den gigantiska tältscenen Big Top. Deras karismatiske frontfigur Samantha Urbani ser nästan ut som Lady Gaga när hon dagen till ära uppträder utklädd till åsna. Det dröjer inte lång tid innan hon är ute bland publiken sjungandes på Friend Crush. Musiken är dansant och deras debutskiva Manifest! som släpptes tidigare i år har snabbt blivit sommarens obligatoriska partyalbum. Inte minst I’m His Girl som drivs fram av en bedårande basgång. Tyvärr låter det ofta som att Samantha är i målbrottet när hon sjunger live. En låt som däremot fungerar förvånansvärt bra idag är A Light som visar upp bandets lite mer dagdrömska sida och det bjuds även på en cover på Sam and the Womps dansgolvsfyllare Bom Bom.

Keyboardisten Matthew lyste med sin frånvaro och spelningen på Bestival var tydligen nuvarande basisten Lesleys sista med bandet. Under avslutande Vad fan gör du (yes, en av deras låtar har en svensk titel då Samantha Urbani har öländska rötter) dök även nya basisten upp och det utdelades några känslosamma kramar innan bandet klev av scenen. Hur det egentligen står till med vänskapen får framtiden utvisa. Betyg: 3.

Därefter förflyttade jag mig till Main Stage där den enigmatiske sångerskan Natascha Khan med scennamnet Bat for Lashes stod på tur. För första gången på hela festivalen låg regnet i luften när hon bjöd på låtar från sitt kommande album The Haunted Man som släpps i oktober. Av de nya låtarna är det framför allt den melankoliska pianoballaden Laura som sticker ut. Vad som är synd är att de mer lågmälda partierna överröstas av bullret från bandet som spelar på Big Top-scenen parallellt.

Den eleganta och krypande mystiken gör att Bat for Lashes allt mer börjar ta formen av samtidens svar på artister som Björk och Kate Bush. Lika utforskande av elektroniska ljudbilder som den förstnämnde men med samma känsla för teatraliska uppbyggnader och perfekta poplåtar som den sistnämnde. De olika idéerna genomsyrar låt efter låt från öppningen med What’s a Girl to Do till filmiska storslagenheten i avslutningsnumret Daniel. Mest handlar det om låtar från hennes unisont hyllade album Two Suns. Betyg: 4.

Med en canon av eterisk pop intogs sedan Main Stage av isländska post rock-giganterna Sigur Rós. Spelningen kantades av en del tekniskt strul, till exempel fick de flytta sin största hit Hoppípolla som egentligen skulle ha spelats efter Glósóli till några låtar senare i setet. Bandet var även missnöjda över att få spela i dagsljus. Mörkrets krafter hade säkerligen kunnat ta Sigur Rós till ytterligare höjder men deras spelning tillhörde alltjämt Bestivals absoluta höjdpunkter. Deras orkestrala låtar måste vara gjorda av stjärnstoft och Jonsís röst är stundtals rent av änglalik. I låten med den passande titeln Festival känns det som att han håller samma ton i flera minuter. Konserten inleds med Í Gær och de magiska ögonblicken avlöser därefter varandra. Speciellt de sista sextio minuterna är förtrollande med crescendo efter crescendo. Just när du trodde att det inte kunde bli bättre så toppar de sig själva med ett noise rockigt instrumentalt break. Jag sluter ögonen och förflyttas till en annan värld, på så sätt behöver jag inte tänka på den bristande visuella showen. Betyg: 5.

Festivalens största dragplåster var kungen av soul och funk i egen hög person. Ingen mindre än Stevie Wonder var sist ut på Main Stage. Det bjöds på en hitkavalkad – dock med något för långa utsvängningar för att inledningsvis helt falla mig i smaken. Det blinda undret svajar in på scen iförd röd kavaj och spelandes på en keytar ser han helt klart älskvärd ut. Han predikar om Barack Obama men Stevie Wonder kan knappast anklagas för att vara uttalat politisk i sin musik. Han sprider snarare kärlekens budskap. Klassiker som Superstiton och I Just Called to Say I Love You möts av mycket kärlek från Bestivals peppade publik som ofta lyfter spelningar på egen hand och visst är det charmigt när han tar fram dottern – eller lillasyster som han skämtar om – på scen och låter henne sitta bredvid på pianostolen genom hela Isn’t She Lovely. Han tolkar även Beatles 60-talshit She Loves You och Marvin Gayes What’s Going On innan han avslutar med Happy Birthday inför en helt extatisk publik. Att se femtiotusen personer som alla lyfter upp händerna och sjunger med i varje ord är en mäktig syn som till och med överträffar fyrverkerierna som fyller himlen efter spelningen bara för att på mest storslagna vis markera att både Bestival och sommaren är över. Betyg: 4.

Men Bestival var inte helt slut efter fyrverkerierna. Trots att det började blåsa på ett sådant sätt som det bara kan göra när man befinner sig på Isle of Wight så drog både Grimes och Orbital fulla hus på sina respektive spelningar. Jag passade även på att dagen innan deras albumdebut se Toys uppvisning i psykedelisk krautrock på Psychedelic Worm-scenen. Att kvintetten tidigare har turnerat med såväl The Horrors som Primal Scream hörs nästan direkt på deras musik. Speciellt Skying ligger nära till hands om man nu vill ha något att jämföra Toy med.

Men trots alla referenser som dyker upp i skallen har Toy ett sound som är deras unika och live är det råare och mer intensivt än på skiva. Tom Dougall (den plågade sångaren som bär eyeliner) och Panda (basisten som ser ut som en ung Lemmy sedd ur ett kalejdoskop) utgör dessutom en intressant hippie-goth-kombination. De kosmiska gitarrerna i låtar som Left Myself Behind (som inte kom med på skivan men som spelas live), Motoring och avslutande Kopter (som klockar in på över tio minuter) är lika överväldigande som My Bloody Valentine eller tidiga Jesus and Mary Chain. Dock har de en tidsbegränsning på 40 minuter så vissa av mina favoriter (såsom deras mest poppiga ögonblick My Heart Skips a Beat) uteblir. Betyg: 4.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Bat for Lashes, Charli XCX, Friends, Sigur Rós, Stevie Wonder

Tips: Bat for Lashes – Laura

24 juli, 2012 by Jonatan Södergren

Den femtonde oktober ger Bat for Lashes ut sitt tredje album The Haunted Man. Nu har hon släppt ett första smakprov från skivan. Låten, som heter Laura, är en storslagen pianoballad och framfördes bland annat under hennes uppträdande på Hultsfredsfestivalen tidigare i år.

Du kan lyssna på låten här:

Här kan du se musikvideon:

Arkiverad under: Scen Taggad som: Bat for Lashes, Laura, The Haunted Man

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Knåpas med finess till dynamiskt komp – Jazz Diary av Tomas Janzon

Tomas Janzon Jazz … Läs mer om Knåpas med finess till dynamiskt komp – Jazz Diary av Tomas Janzon

Filmrecension: Odysséen – välgjord på alla plan, men kanske för väl genomförd

Odysséen Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Odysséen – välgjord på alla plan, men kanske för väl genomförd

Filmrecension: Vaiana: Live Action, lång och ointressant axelryckning

Vaiana: Live Action Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Vaiana: Live Action, lång och ointressant axelryckning

Kontemplativ kammarjazz där första ledet i genren betonas – Memento av Marilyn Crispell/ Anders Jormin

Marilyn Crispell/ Anders … Läs mer om Kontemplativ kammarjazz där första ledet i genren betonas – Memento av Marilyn Crispell/ Anders Jormin

Konsertpianisten Staffan Scheja och gitarristen Jacob Kellermann spelar på Scensommar på Artipelag

På lördag den 18 juli 2026 under … Läs mer om Konsertpianisten Staffan Scheja och gitarristen Jacob Kellermann spelar på Scensommar på Artipelag

Grattis Donnez: Årets dansband 2026

Donnez från Perstorp har utsetts till … Läs mer om Grattis Donnez: Årets dansband 2026

Datingappar får underkänt

Enligt Internetstiftelsens senaste … Läs mer om Datingappar får underkänt

Japansk shinobue möter svenskt piano i Grünewaldsalen

Den 23 september 2026 presenteras Prayer … Läs mer om Japansk shinobue möter svenskt piano i Grünewaldsalen

Marilyn Monroe 100 år firas med ett möte med Edith Piaf

Föreställningen ME - Marilyn & Edit har … Läs mer om Marilyn Monroe 100 år firas med ett möte med Edith Piaf

Godzilla Minus Zero får svensk biopremiär den 6 november

Filmen skriver också historia som den … Läs mer om Godzilla Minus Zero får svensk biopremiär den 6 november

Recension: My Chemical Romance, Wembley Stadium, London

kväll två av tre som MCR har sålt ut … Läs mer om Recension: My Chemical Romance, Wembley Stadium, London

Varför strömningstjänsternas algoritmer gör oss till sämre filmtittare

Rekommendationsmotorer på Netflix, … Läs mer om Varför strömningstjänsternas algoritmer gör oss till sämre filmtittare

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in