• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Världens springnota granskad

1 februari, 2010 by Redaktionen

springnota

Finanskriser handlar så gott som alltid om bubblor som brister. Det menar nationalekonomen Stefan de Vylder som i sin senaste bok granskar hur ekonomin globalt havererade hösten 2008.

Lugnt och metodiskt går författaren igenom orsaker till krisen liksom möjliga vägar för att undvika ekonomiska depressioner i framtiden. Stefan de Vylder slår fast att de bakomliggande orsakerna till finanskriser i olika delar av världen visar stora likheter. En orsak är de stora bristerna i staternas övervakning och reglering av den finansiella sektorn som samverkar med marknadernas flockbeteende och oförmåga att hantera risk.

Det är en mycket bra genomgång även av tidigare ekonomiska kriser, den globala obalansen och krishantering i olika länder. Det är skrivet av den som kan sin nationalekonomi men grunden i resonemangen är hela tiden att det är människor som bygger systemen och att de styrande också är ansvariga. Ekonomin blir aldrig något slags väsen med eget liv som riskerar att bli ett monster utan förvarning.

Stefan de Vylder har tidigare arbetat bland annat som docent i utvecklingsekonomi på Handelshögskolan i Stockholm. Han är nu fristående forskare och författare som fått mycket uppmärksamhet, även internationellt. Under senare år har han bland annat arbetat med ekonomiska konsekvenser av hiv/aids, jämställdhet och barns rättigheter.

Författaren är långt ifrån någon domedagsprofet. Bland annat menar han att dagens svenska finansiella system förefaller solvent – om inte den internationella utvecklingen blir markant mycket sämre än prognoserna förutsäger ser det i dag inte ut som om några svenska finanskrascher är förestående.

Därför känns det än mer skrämmande när han i kapitlet om Sverige och krisen avslutar med att säga att om inget görs kommer uppåt 80 procent av befolkningen att jobba för mycket och 20 procent inte yrkesarbeta alls. Och det vore förfärligt, både mänskligt och samhällsekonomiskt, betonar de Vylder.

Stefan de Vylder pekar på att Sveriges utgångsläge var gott vid ingången till krisen, statsbudgeten visade ett rejält överskott sedan flera år tillbaka och stora buffertar fanns tillgängliga. Arbetslösheten var också väsentligt mycket lägre än under 1990-talets krisår. En skillnad är också att det på 90-talet var en finanskris som utlöste en lågkonjunktur. Men år 2010 eller 2011 kan det i värsta fall bli en långkonjunktur som utlöser en finanskris.

I boken förs resonemang kring frågor som om och hur finanskriser kan förebyggas. Författaren säger sig själv ha haft en närmast masochistisk dragning till finanskriser det senaste kvartsseklet men att de senaste två åren blivit väl dramatiska. Stefan de Vylers vision är att kunna förebygga i stället för att bota de ekonomiska kriser som orsakar så mycket lidande genom fattigdom och arbetslöshet.

Lilly Hallberg

Bok: Världens springnota Finanskrisen och vägen framåt
Författare: Stefan de Vylder
Förlag: Ordfront i samarbete med Forum Syd
ISBN-nummer: 978-917037-505-7

Läs även andra bloggares åsikter om Bok, recension, finanskrisen, ekonomi, internationellt, springnota

Arkiverad under: Litteratur och konst Taggad som: Bok, ekonomi, finanskrisen, Internationellt, Recension

Är vi inte alla minoriteter i världen? En fråga om urfolk

1 februari, 2010 by Redaktionen

urfolk
Allas lika rätt i lagen betyder långt ifrån alltid allas lika rätt till förverkligande av sina intressen. För många minoritetsfolk kan det tvärtom betyda sanktionerat förtryck, alla goda intentioner till trots. Det visar exempel inte minst från Afrika i boken ”Är vi inte alla minoriteter i världen?” med undertiteln ”Rättigheter för urfolk, nationella minoriteter och invandrare”.

Att skriva att en bok är viktig är kanske ett sätt att skrämma bort presumtiva läsare. Men antologin, förtjänstfullt sammansatt av Lars Elenius, öppnar verkligen för ett nytt seende när det gäller ”minoriteter” – det räcker inte med att vilja krama dem, det krävs liksom en insikt i att det krävs förmåga att lyssna också. Långt ifrån alla vill kanske bli kramade av majoritetsrepresentanter, oavsett om de är svarta eller vita.

Världens minoriteter väcker möjligen intresse också för att de synliggör allas vår sårbarhet. Frågor om identitet och rättigheter gäller ju oss alla människor.

Antologin, baserad på MR-dagarnas tema 2008 om urfolks och minoriteters rättigheter, rymmer texter som spänner över ett brett spektra. Här finns allt ifrån studier av geografiskt närligganden områden, som i texten ”Samisk matematik”, till ”Assyriska och Syrianska – fotbollen som integrerande faktor” och ”Den indianska nationen och de Förenta staterna”.

Särskilt blev jag berörd av texten om besvärliga urfolksrättigheter i Afrika, beskriven utifrån minoritetens situation i Kalahari. Sanfolket, ofta kallade bushmän, utgör en befolkning på omkring 100 000 människor i södra Afrika. Deras historia är den klassiska om konflikt mellan en bofast befolkning och en som lever av jakt och samlande. Och sanfolket förstör bilden av det harmoniska och demokratiska Botswana, vars författning garanterar grundläggande rättigheter för alla, oberoende av ras, hudfärg, tro eller kön i landet som blev självständigt 1966.

I Afrika förknippas ojämlikhet och olika behandling i första hand med negativa minnen från kolonialtiden. Jämlikhetstanken är den rådande ideologin och har ett solitt stöd i en liberal tradition med betoning på individuella mänskliga rättigheter, framhåller Sidsel Saugestad i sin text.

Mot den bakgrunden är det lätt att förstå den starka oviljan mot att erkänna de krav på särbehandling som urfolksbegreppet rättfärdigar. Det finns en konflikt i det och, skrämmande nog, är det lätt att med Europa som världens medelpunkt tänka att både folken ju är svarta… Jag tror att det har bidragit till att det tagit så lång tid för sanfolket att få upp sina frågor på den internationella agendan.

En process inledd 2004 gav efter två år sanfolket rätt till sina territorier och i domen konstaterades också att invånarna flyttats utan samtycke. Republiken Botswanas regering förlorade alltså mot 243 representanter för urbefolkningen.

Författaren till avsnittet om urfolksrättigheter i Afrika har valt att ha med en dikt, som är skriven av den finske samen Nils Aslak Velkeapää 1994 men som enligt Sidsel Saugestad lika gärna kunde vara skriven av en san från södra Afrika, och som fångar det universella i urfolks situation:

”Mitt hem är i mitt hjärta, det vandrar med mig…
De kommer och frågar var är ditt hem,
De kommer med papper och säger att detta tillhör ingen
Detta är regeringens mark, allt tillhör staten.
Vad ska jag säga syster, vad skall jag säga bror…
Allt detta är mitt hem och jag bär det i mitt hjärta.

/Lilly Hallberg

Bok: Är vi inte alla minoriteter i världen?
Redaktör: Lars Elenius, Leif Ericsson (medredaktör)
Förlag: Ordfront
ISBN-nummer: 1653-4786

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, recension, urfolk, minoriteter

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, Recension

Recension: Lyle Lovett – Natural Forces

1 februari, 2010 by Redaktionen

LyleLovett_NaturalForces

Det är svårt att sätta en stämpel på Lyle Lovett. Många säger att han tillhör countrygenren, några säger folkmusik, andra säger att han helt enkelt är en singer-songwriter. Personligen bryr jag mig inte. Jag älskar det han gör, var det än hör hemma.

Den nya skivan “Natural Forces” innehåller en hel del nyskrivet material, men även inspelningar av andra artisters låtar. Lyle Lovett är verkligen ingen nybörjare på det här med covers, men det var länge sedan en Lyle Lovett-skiva innehöll så få Lyle Lovett-texter. Men det är ingenting att oroa sig över, eftersom han, som den cover-expert han är, lyckas forma allting han sjunger till egna skapelser.

”Natural Forces” är ett stort snäpp lugnare än den förra ”It’s Not Big, It’s Large” från 2007, men även fast albumet är genomgående lågmält, studsar den ibland upp i humor, lekfullhet och tempo, med låtar som ”Pantry”, ”Farmer Brown/Chicken Reel” och den tänkvärda ”It’s Rock And Roll”. Återigen kompas han av Large Band och står som frontfigur trygg och tonsäker, med en röst som är skönt släpande, karaktäristisk och skön att lyssna på.

Lyle Lovett har sedan debuten på åttitalet, om man bortser från bottennappet som var filmmusiken till Dr. T och kvinnorna (och det tycker jag vi gör) släppt kritikerrosade album gång på gång. ”Natural Forces” är inget undantag. De tolv spåren kompletterar varandra lysande och bevittnar att Lyle Lovett har gjort det igen. Ännu ett fantastiskt album alltså.

sika-lyle-lovettRecension av Sika
Som också bloggar på Lunki and Sika.

Relaterat:
Recension i Svenska Dagbladet
Recension i Aftonbladet
Recension i Sonic

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, musik, recension, Lyle Lovett

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Recension, skivnytt

Välkomponerat, studsigt och kul – The Berndt tar plats på indiescenen

31 januari, 2010 by Redaktionen

The Bernd våren 09

Göteborgsbandet The Berndt är på uppgång. Den 27 januari släpptes deras debutskiva GBGBG på Pophat Music och den 29 januari hade de releasespelning på Parken. I vår väntar turné i bland annat Tyskland och Italien. Kulturbloggen har tagit tempen på bandet genom en intervju, en recension och ett tips.

Intervju

Vi startar med en ”sportfråga”: Hur känns det? Debutera med album och spela på Parken…

Först o främst känns det väldigt skönt med ett avslut på det mer än ett år långa projektet. Men det känns också som en grym start på något nytt. Är väldigt stolt att vi har rott det hela i land med släpp på eget skivbolag, fullsatt releasespelning och kommande turné.

Det här med namn, varifrån kommer ert bandnamn och vad står egentligen GBGBG för?

Namnet kommer från många år tillbaka och var ett av de första vi valde. Istället för att skaffa sig ett nytt creddigt valde vi att behålla det lite ”stökiga” namnet och vända det till nått positivt. Det har även en annan ganska lokal betydelse. Där vi kommer ifrån kallade man saker som var lite konstiga och egna för Berndt.

När det gäller själva skivnamnet så är det taget från avslutningsspåret på skivan. Det är dels en bokstavskombination som ser snygg ut i versaler, liknar en matematisk formel men även betyder något. Känns ju lite tråkigt att avslöja exakt vad det står för i ord men man kan säga att budskapet i titeln är ett slags överliggande tema på hela skivan.

Vilka musikinfluenser har ni med er? Har bandet någon gemensam favoritartist/band/låt?

Känns ganska klassiskt att svara att vi lyssnar på allt men lite så är det. I alla fall om vi lägger ihop alla medlemmars musiksmak. Trummisen Oscar är skolad hardcore-gitarrist från början medan Fredrik diggar mer elektroniskt. Jag själv (Emil) lyssnar en del på blandad pop-rock-punk, medan Rasmus gillar mycket klassiskt och Linus math-rock.

Men artister som vi gillar gemensamt och även inspereras av är bland annat: !!! (Chk, Chk, Chk), Architecture In Helsinki, Avalanches, Belle & Sebastian, Clap Your Hands Say Yeah, Dadelus, Jaguar Love, Kylie Minogue, Laakso, Lightning Bolt, Los Campesinos, Maps, Nick Drake, Niklas Strömstedt, Of Montreal, Penguin Café Orchestra, Phoenix, Sigur Ros, Silverbullit, Spoon, The Blood Brothers, The Clash, The Fall, The Flaming Lips, The Futureheads, The Go! Team, The Kills, The Mae Shi, They Live By Night, Vampire Weekend…

Hur ser det ut i er replokal? Ruffigt, stökigt, propert?

Det går helt klart perioder. Vi är nog ett av de få band som faktiskt repar i ett garage på riktigt. Vi brukar köra storstädning då och då men brukar ofta bli rörigt så fort man drar ut allt från repan när det är dags för spelning.

”…årets mest ignorerade skiva”, det tror jag inte. Var får man tag på den?

Haha! Det var min bror som försökte göra sig lite lustig bara. Men han har nog vissa poänger. Utomlands och på stora musikbloggar har det varit väldigt stor hajp kring skivan medan svensk media knappt kunnat bry sig mindre, och de få recensioner som ramlat in varit ganska svala. Men det brukar ju vara så. Någon börjar skriva något och sen hänger resten på i rädsla om att sticka ut för mycket.

Men för att bortgå från bitterhet och återgå till frågan så finns den lite varstans. Digitalt ligger den på de flesta shoppar som i-Tunes och Amazon. Vill man köpa den fysiskt knappar man in på Cdon, Ginza eller liknande butik och vill man lyssna gratis är det bara att söka på Spotify eller diverse torrent-sidor.

Vad har ni för planer under våren? Turnéer/festivaler/…?

Vi sticker faktiskt ut på turné redan nu på fredag. Det blir en tvåveckorstur genom Europa där vi landar i länder som Tyskland, Österrike och Italien. Vi är riktigt spända och det ska bli ett galet äventyr. Efter det siktar vi på små helgturer till städer runt om i Sverige där vi redan har fått in några bokningar. Och förhoppningsvis en massa festivalspelningar också. Det ser ut som ett fullspäckat år för Berndt.

Ge mig tre skäl till att man ska lyssna på/köpa GBGBG:

1. Du får reda på innebörden av albumstiteln
2. Du får tio riktigt starka pop/rock låtar
3. Du får något som sticker ut och som gör dig mätt och belåten

Recension

Omslaget till GBGBG är som själva bandet: färgsprakade, lekfullt och energiskt. Innehållet, punkinfluerad indiepop i koncentrat, är en schysst vitamininjektion i den grå vintervardagen och skivan växer med varje lyssning.

Det är sisådär med sången. Tonerna spretar, rösterna låter pressade och falsettomgångarna kunde med fördel ha kortats ner. Men jag köper att det inte är klassiskt snyggt, att killarna inte riktigt kan sjunga. Det kan inte Hellström, Räisinen och Öberg heller. Inte egentligen. Men det funkar för dem, och det gör det för The Berndt också.

Däremot är det oerhört snyggt låtsnickeri på GBGBG. Synkoperat och rytmiskt, tajt och läckra körpartier. Det är överraskande och ingen låt är den andra lik. Det blir aldrig tråkigt. Favoriter är Hurried Feathers, Walked for the Future och Diamond Girlz, mycket på grund av drivet, ”bababa”-kompet och glädjen.

GBGBG är en perfekt förfestskiva, en skiva att bli glad av. Det går inte att sitta, eller stå, still till The Berndt. Fötterna stampar som av sig själva och någonstans känns det som att det inte är omöjligt att det blir vår i år igen.

Tips

The Berndt är definitivt ett band som funkar att se live. Det är publikkontakt, intensitet och småputtrigt mellansnack. Däremot passar inte Parkens annars utmärkta konsertlokal för The Berndt. Jag vill se dem utomhus på en gräsmatta i augusti. Kom igen Way Out West – boka The Berndt.

Arkiverad under: Intervju, Skivrecensioner Taggad som: Göteborg, indie, Konserter, Musik, pop, Recension, skivnytt, Spotify

Synthklubben i Göteborg: Nitzer Ebb gör ingen besviken

29 januari, 2010 by Redaktionen

DSC_0702
I onsdags kväll stod brittiska bandet Nitzer Ebb på Storans klubbscen i Göteborg. Synthklubben lyckades med bedriften att boka de välkända EBM-profilerna, som dagen innan hade stått på scen som förband åt Depeche Mode på Scandinavium.

Konserten sammanfattas enklast i tre ord: rytm, tempo och svett. Douglas McCarty åmar sig, struttar och kör stenhårt på scen. Solglasögonen är på genom hela konserten och han står inte still mer än två sekunder i taget. Några höjdpunkter är Payroll, Let Your Body Learn och Join The Chart. Det är intensivt, sexigt och en flört med hela konceptet: hårt, tungt och manligt. Angående McCartys utspel och scenuttryck: Är det utstuderat löjligt eller är han brutalt sexig? Det lutar åt det sistnämnda. Kommentarerna från publiken både under och efter konserten stödjer den teorin.

Fast jag förstår inte varför EBM ofta kategoriseras som en ”manlig” musiksmak/stil. Vad i schysst dansmusik appellerar inte till tjejer? Eller är det konceptet strikt, tungt, militärt och industriellt som får tjejer att, om inte undvika musiken i sig, i alla fall strunta i att gå på konserter? Egentligen har jag ingen lust att stereotypt kategorisera musik utifrån begrepp som manligt och kvinnligt, men i onsdags var det uppenbart att EBM i allmänhet, och Nitzer Ebb i synnerhet, lockar en manlig publik. Jag blir nyfiken på varför eftersom jag anser musiken i sig vara det viktiga, och Nitzer Ebb funkar som en kanal för känslouttryck: kraft, ilska och energi. Det borde locka både män och kvinnor.

I vilket fall: Nitzer Ebb levererar och de gör det med besked. Nästan två timmar av dunkande trummaskiner, basslingor och intensiv utstrålning gör att jag lämnar lokalen adrenalinstinn och nöjd.

DSC_0585

EBM – Electronic Body Music – är en musikstil inom electronica/synth med fokus på tunga bas- och trumsekvenser, ofta aggressiv sångstil och återkommande slagkraftiga textrader. Några genrekarakteristiska band, förutom Nitzer Ebb, är Front 242, DAF och Skinny Puppy.

Nitzer Ebb har varit verksamma i nästan trettio år, med ett uppehåll på drygt tio år på grund av en schism bandmedlemmarna emellan. Sedan 2006 turnerar de åter igen tillsammans även om en del medlemmar har bytts ut under åren. I år släppte bandet albumet Industrial Complex.

Foto: Sebastian Utbult

Läs mer: EMB, bloggat, GP

Fler bilder här.

Arkiverad under: Recension Taggad som: Göteborg, Konserter, Musik, Recension, skivnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 213
  • Sida 214
  • Sida 215
  • Sida 216
  • Sida 217
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 241
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Marsupilami

Marsupilami Betyg 1 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Marsupilami

Filmrecension: The Dog Stars – ett sanslöst skrämmande stycke skräpfilm

The Dog Stars Betyg 1 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: The Dog Stars – ett sanslöst skrämmande stycke skräpfilm

Recension av tv-serie: Blodsoffer – en nagelbitare det inte går att slita sig ifrån

Peter Andersson as Alfred Berg and Jakob … Läs mer om Recension av tv-serie: Blodsoffer – en nagelbitare det inte går att slita sig ifrån

Filmrecension: Siri Hustvedt – Dance Around the Self – fantastiskt om liv och död och litteratur

Siri Hustvedt – Dance Around the … Läs mer om Filmrecension: Siri Hustvedt – Dance Around the Self – fantastiskt om liv och död och litteratur

Sväng och vemod när kraftfullt folkrockband återvänder till sitt ursprung – Lighthousekeeping med West of Eden

West of … Läs mer om Sväng och vemod när kraftfullt folkrockband återvänder till sitt ursprung – Lighthousekeeping med West of Eden

Filmrecension: One Night Only – håglöst och förvirrar

One Night Only Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: One Night Only – håglöst och förvirrar

En jazzig pärla värd att göra vågen för – The Yardhouse Session av per Tornberg

Per Tornberg The Yardhouse … Läs mer om En jazzig pärla värd att göra vågen för – The Yardhouse Session av per Tornberg

Sjung för mig ARJA! Sa Mikis – En helafton med Arja Saijonmaa, film och konsert

Hösten 2026 bjuder Arja Saijonmaa in … Läs mer om Sjung för mig ARJA! Sa Mikis – En helafton med Arja Saijonmaa, film och konsert

Bokförsäljningen fortsätter att öka

Under det andra kvartalet 2026 uppgick … Läs mer om Bokförsäljningen fortsätter att öka

Siw Malmkvist och barnbarnet Dahlia sjunger för framtiden – ”Min jord” får nytt liv efter 50 år

Den 11 september 2026 släpps en … Läs mer om Siw Malmkvist och barnbarnet Dahlia sjunger för framtiden – ”Min jord” får nytt liv efter 50 år

Filmrecension: Primavera – lysande skådespelare

Primavera Betyg 4 Svensk biopremiär 28 … Läs mer om Filmrecension: Primavera – lysande skådespelare

Framstående kreativitet realiserad likt ett dignande smörgåsbord – Last Dance av Hans Loelv

Hans Loelv Last … Läs mer om Framstående kreativitet realiserad likt ett dignande smörgåsbord – Last Dance av Hans Loelv

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in