Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Jazz

Veckans skivor: fyra fyrapoängare med Grace Jones, Park Hotell, Q-Tip och Gang Gang Dance

by

Det är en rätt kul skivvecka med flera bra nya skivor från olika genre. Den som gillar diskopop av gammal klass kan glädja sig åt Grace Jones comeback. Hon syntes förresten i vimlet på MTV-galan på torsdagskvällen. Tänk vad tiden går. Kvinnan som var trådsmal och en androgyn rymdvarelse av Bowie-stilen var nu en medelålders dam. Det är nästan tjugo år sedan hon gav ute en skiva sedan. DN som hyllar skivan skriver: … när replikantkvinnan återvänder gör hon det med imponerande styrka. Nästan så att man föreställer sig att nya albumet ”Hurricane” legat nedfryst sedan 80-talet för att plötsligt resa sig likt en annan ”Demolition man”.

Albumet pendlar mellan maskinkylig elektro och soul och till och med samhällskritiska texter och ett gospel-spår, eller åtminstone med rejäla gospelinfluenser i ”William’s blood” .

Park Hotell
Det bubblar inom svenska indiepop och många nya band kommer fram. Park Hotell från Luleå har gjort klart sitt debutalbum för flera år sedan men av flera struliga skäl kom det aldrig ut. Men när albumet ”Free for friends” nu kommer hyllas det på många håll. Jag såg att skivan som fanns med bland en av de som musikmagasinet Sonic valt ut som särskilt premie att välja om man svarar snabbt på deras prenumerationserbjudande.

Debutalbumet har producerats av Jari Haapalainen som också spelade trummor. Tvillingsystrarna Johanna och Miriam E. Berhan körar.

Bland annat Dagens Nyheter ger skivan högt betyg:

För när det nyinspelade debutalbumet nu väl är här visar det sig rymma så mycket ackumulerad prillig popfrustration att man blir alldeles rödflammig av upphetsning. Det låter inte så lite engelsk 80-talsindie – med ekon av band som McCarthy och Razorcuts – med flinka gitarrer, en uppstudsig bas och ettriga trummor, och den för stilen så typiskt svävande sången ovanpå alltihop.
…
Det här är inte en lovade debut, det här är ett band som för länge sedan har fattat vad popmusik handlar om.


Skivans hemsida.
Här är Svenskans recension.
Här Dagens Skiva (som går mot strömmen och tycker den är tråkig)

Gang Gang Dance: ”Saint Dymphna”
För den som gillar mer jazz, konstmusik, djungeltrummor och elektroniskt i en egen och mycket speciell blandning är det säkert en julafton i förskott när Gang Gang Dance släpper ett album.
Det är ett av de nya skivor som får bra mottagande av musikkritiker.
Nils Hansson på DN skriver:

Att lyssna på dem har dock inte varit lätt. Men på ”Saint Dymphna” har de rensat bort allt det mest trassliga, grumliga och medvetet klumpiga. Varenda låt är tydligt definierad på sitt eget sätt, oavsett hur många lager den är sammansatt av.

Du kan lyssna på dem på deras Myspace.
Här en recension i tidningen Rolling Stone.

För hiphipare:
Också den som gillar hiphop har en ny skiva att lyssna på: Q-Tip har släppt ”The renaissance”.
Den tas emot väl på de flesta tidningars recensionssidor, betyg 4 både i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.
Albumet släpptes för övrigt samma dag som det var presidentval i USA, vilket påpekar i den engelska Wikipedian. En sådan där rolig detalj som aldrig skulle få stanna kvar i den svenska wikipedian där en liten grupp nördar tagit över och censurerar bort roliga detaljer hela tiden (den svenska wikipedian och dess gängstyre är för övrigt en sak värd att granskas).

Men åter till Q-tip, här finns han på MySpace om du vill lyssna på spår från nya albumet.
Albumet recenserat i BBC.
Helsingborgs Dagblad
Sonic Magasin.

Mest av allt är jag bara glad över att Q-Tip är tillbaka. Att få höra den där nasala robotrösten som låter som sandpapper inlindat i varm bomull igen räcker gott. Det är ju som han själv rappar: ”What good is an ear without a q-tip in it?”

Men det kära återhörandet stannar inte bara vid en av hiphoppens mest lättigenkännliga röster. Den förre A Tribe Called Quest-rapparens solokarriär hittills har inneburit tvära kast. Först den funkigt kommersiellt dansgolvsflirtande ”Amplified” som en reaktion på hans forna grupps introverta avslutning. Sedan det indragna svåra, men i längden väldigt givande, ”Kamaal the abstract” som en motreaktion på solodebuten. På ”The renaissance” återvänder Q-Tip till – och uppdaterar – den uppfinningsrika distinkt jazziga och souliga hiphoppen som utgjorde grunden för ATCQ. Det låter som att han hittat hem.

Grace Jones – Hurricane (Mix 1 Edit)

Gang Gang Dance live

Gang Gang Dance: Princes

Q-Tip – The Renaissance album realease party

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Barn får jamma med i jazz på Fasching och tips om spökjazz

by

Jag fick ett mail om barnjazz på Fasching som låter väldigt kul. Barnen får delta i konserten, ett skönt sätt att lära barn hur kul musik kan vara.

Här är blogg/pressmeddelandet:

VAD ÄR DET SOM HÄNDER? – en konsert där alla får bestämma.
25/10 och 26/10
Start: 12:00
Det här är en konsert som från början nästan inte finns. För vem var det egentligen som blev glad? Eller arg? Vad var det som hade hänt? Och – hur låter det? Här behöver verkligen alla tänka till, så att det till slut blir en konsert. Repertoaren är hämtad från alla möjliga håll och får egen färg av musikerna, deras instrument och barnens medverkan musikaliskt och idémässigt. Tillsammans tar vi reda på vad som händer!
Karin Inde – sång & synth, Thomas Gunillasson – gitarr, Lisen Rylander – saxofon o elektronik, Michala Østergaard-Nielsen – trummor

JONAS KULLHAMMAR JAM HOUSE SESSION
27/10
Start: 12:00
Fri entré för ungdomar mellan 13 – 18 år
För dig som är mellan 13 och 18 år erbjuder Fasching ett ungdomsjam med Jonas Kullhammar och hans band. Kom och jamma och ät en gratis lunch!
Jonas Kullhammar – sax, Torbjörn Gulz – piano, Torbjörn Zetterberg – kontrabas, Jonas Holgersson – trummor


VAD ÄR DET SOM HÄNDER?
1/11, 2/11
Start:11:00
Spökjazz med Amanda Sedgwick kvartett som improviserar till Thomas Hallings uppläsning av den mysrysliga boken ”Mot spökslottet”. Konserten pågår under en dryg halvtimme och riktar sig till modiga barn mellan tre och tio år och deras föräldrar. Varmkorv och fika finns att köpa. Fasching öppnar en halvtimme före konserten. Ruskigt välkomna!
Amanda Sedgwick – altsax, Martin Sjöstedt – piano, Kenji Rabson – bas, Moussa Fadera – trummor

Andra bloggar om: , , ,

Veckans skivor: tre giganter: Dylan, Clash och Oasis – och massor av plus till Nina Ramsby

by

Tre av rockvärldens giganter har släppt skivor den här veckan. Två av dem, Dylan och Clash, har fått massor av beröm för nya skivor på flera håll, medan Oasis nya skiva bemöts rätt svalt.

Bob Dylan har samlat låtar som inte tidigare gett ut på ”Tell me signs”. Själv är jag ingen stor Dylan-fan, men om jag ska tro på vad en del kritiker skriver så är skivan så bra att den absolut är värd att lyssna på av fler än Dylan-freak.

Dagens Nyheter:

Outgivna skatter. Bob Dylan visar med ”Tell me signs” att han klarat av något mycket svårt på de senaste 20 åren: att åldras med, just det, värdighet.

Fler recensioner: Aftonbladet: Guldkorn för redan Dylanfrälsta

Betyg 5 i Svenska Dagbladet.

Här en bloggare som tagit upp Dylans album.

Punkbandet The Clash har släppt albumet ”Live at Shea Stadium” då bandet 1982 var förband åt The Who på Shea Stadium i London.

DNs kritiker är imponerad:

De har bara en dryg trekvart på sig och – trots en stor, egen publik på plats – en hel del ej övertygade att nå ut till. För att få med hela sin spännvidd från punk till funk, via reggae och rena stadionrefränger, tvingas de till en ovanlig koncentration. Som klär dem utmärkt, detta annars så yvigt gränslösa band.

Här finns en intervju med bandets medlemmar där de pratar om sina minnen från den spelningen.

Däremot verkar inte så jättemånga var imponerade av Oasis nya skivor, den får inte bottenbetyg men inga toppenbetyg heller. Jag har lyssnat på den ett par gånger nu, och det är inget spår som riktigt fastnar. Fast jag erkänner: jag är inget Oasis-fan. Det är inte så att jag har något emot dem heller, men det är inte något favoritband heller.

Aftonbladet skriver: Ögonbrynen från Manchester bjuder på mer groove än melodie

Här har Sunday morning bloggat om Oasis nya skiva.

Nina Ramsby är det rent av hype kring, tycker jag. Det är många som pratar om henne och hennes spelningar på jazzfestivalen i Stockholm i somras. Hennes nysläppta skiva hyllas på flera håll, bland annat skriver SVD:

Nina Ramsby är stå-upp-poet-sångerska-musiker med en inneboende lågmäld styrka och magnetism som sprider sig till trion och ger den lyskraft. Och när triokvartetten nu har gått in i studion bär den scenkänslan med sig i en framställning som känns levande och tycks tala direkt till mig som lyssnare.

Mississippi – Bob Dylan / Tell Tale Signs: The Bootleg Series Vol. 8

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Unik turné med Avishai Cohen trio och Bohuslän Big Band i Sverige

by


Avishai Cohen Trio hade för två år sedan sitt stora genombrott för den svenska jazzpubilken i samband med Stockholm Jazz Festival sommaren 2006. Den spelning som då genomfördes inför en jublande publik liknade mer
en rockkonsert än en traditionell jazzkonsert.

I oktober 2008 kommer Bohuslän Big Band att göra en turné med Avishai Cohen trio. Orkestern ger sig ut tillsammans med Cohens trio på en turne i Sverige. Avishais trio som rytmsektion spelar ihop med alla blåsarna i Bohuslän Big Band.

Det är nytt material som ännu inte har presenterats i Sverige som de båda orkestrarna kommer att väva samman i sina konserter. Man utgår från Avishai Cohens Song Book.

Cohen är israel med sina rötter i Polen och har under en del av nittiotalet bott i USA där han spelat med Chick Corea, Herbie Hancock, Claudia Acuna och med popartister som Alicia Keys. Han har också samarbetat med London Philarmonic Orchestra och Boston Pops. I Sverige har hans senaste två album, CONTINUO (2006) och GENTLY DISTURBED (2007) legat på den svenska jazzhitlistan och fick topplaceringar när de släpptes.

Bägge har spelats in på den legendariska svenska Nilentostudion i Kållered som har blivit Avishai Cohens hovleverantör när det gäller skivinspelningar.

Även kritikerna har rosat dessa utgivningar och som en följd av detta har publiken strömmat till Cohens konserter. Han anses idag vara ett av vårt tids mest inflytesrika basister och hans nuvarande trio skapades i samband med att han lämnade Chick Coreas grupp 2003. De musiker som ingår i hans trio är pianisten Shai Maestro och trumslagaren Mark Guiliana.

Bohuslän Big Band har gjort många spektakulära samarbeten och projekt. De har tolkat Frank Zappa och Steely Dans musik. Man har spelat ihop med ståupp-komikern Jesper Odelberg och har framfört både Count Basie och Duke Ellingtons originalarrangemang. Nu är det alltså dags att ge sig i kast med Avishai Cohens musik som i sig är en blandning av dagens jazz men med starka inslag av både arabisk folkmusik och israelisk musik.

Konserten på Göteborgs Konserthus den 6 oktober spelas in av Sveriges Radio och föreställningen på Södra Teatern 10 oktober tv-filmas.

Turnéplan

4/10 Mejeriet i Lund

5/10 Vara Konserthus

6/10 Göteborgs Konserthus

8/10 Örebro Konserthus

9/10 Jazzklubb Fasching – Stockholm

10/10 Södra Teatern – Stockholm

11/10 Uppsala Konsert & Kongress – Uppsala

Avishai Cohen Trio Live – Remenbering

Andra bloggar om: , , , ,

Bland Bladen med I Grevens Tid – här kan vi snacka om interaktiv musik

by

Tänk dig elektronisk musik i Kraftwerks stil, blandad med rock, psykedelisk po, kryddad av Zappa och omrörd med jazz. Då börjar du närma dig Malmökvartetten Bland Bladen som spelar en instrumental musik som inget annat band.

Jag har hört med beskrivas som

Rock that blends Ozric Tentacles, jamming lysergic Psychedelia, Trance, and Progressive Rock.

Malmöbandet startade 2001 men ändrade medlemmar 2002 och bestod då av Sebastian Wellander (gitarr), Ola “Solen” Eriksson (keyboard), Dave Janney (bas) och Kaufmann (trummor).

Skivan I Grevens Tid släpptes i maj i år, 2008. Den består ”bara” av fyra spår, men måste ändå betecknas som en full-längdsskiva, för spåren är långa. Det kortaste spåret är 6 minuter men övriga tre är alla längre än tolv minuter vardera.

Varje spår är som en egen berättelse, att sjunka in och låta fantasin fara runt inne i dig och spela upp en berättelse, en historia. Det är som att jag som lyssnare blev medskapare. Jag tror att detta interaktiva blir starkare just för att det inte finns någon sång med utan allt är intrumentalt.

Du kan förstås provlyssna på dem på MySpace.

We all came from different musical backgrounds/bands/projectsand we ended up as a 4-piece instrumental outfit.

Bandet tog timeout ett tag under 2004 då allt varit så intensivt med bandet och då deltog de i olika projekt som ÖRESUND SPACE COLLECTIVE and KAABEL.

Kaabel bestod förreste av tre medlemmar från Bland Bladen och en mängd gästmusiker.

Efter timeouten började Bland Bladen spela tllsammans igen, men med en ny basgittarist: Betty från The Carpet Knight och Luz från Brasilien på percussion.

Det ryktas att en ny skiva med bandet är på gång. Det ser jag fram emot.

Andra bloggar om: , , , , , , ,