Han kommer från Clifton, i närheten av Nottingham och är 18 år gammal, men sjunger och skriver låtar som snarare påminner om en överlevare från folkmusikerans storhetstid på 60-talet. Det hade varit lätt att avfärda honom som begåvad slyngel med Dylan-komplex, men det är något med drivet och energin i hans låtar och även hans framträdande på Kägelbanan häromveckan när han öppnade för Michael Kiwanuka, avslöjar att det finns mer att hämta där. Jag träffade Jake Bugg, kort efter hans soundcheck, för att bland annat prata om influenser, folkmusik och framtid.
Jake: Jag började spela gitarr när jag var 12 och skriva låtar när jag var 14. Min första låt var visserligen skräp, men jag ville skriva låtar som Donovan, Don MacLean och The Beatles, för det var den musiken jag gillade, så jag gav mig inte. Den första ordentliga låten jag skrev Tuesday morning, flyter omkring på nätet någonstans.
Han berättar att hans föräldrar har varit musiker, men deras musikaliska eskapader handlade mer om europop, vilket får mig att undra hur han upptäckte och började lyssna på folkmusik.
Jake: Det är lite lustigt, för jag tittade på ett avsnitt av The Simpsons och där spelades Don McLeans låt Vincent, och jag tänkte ”vad är det för låt? Den är fantastisk, den vill jag kunna spela!”. Det var lite av en upptäckt för mig, all den där näst intill bortglömda musiken. Det ville jag göra, men med en modern knorr. Och för att inte fastna i det gamla, försöker jag blanda lite olika influenser, som t.ex. gillar jag band som The Arctic Monkeys och The Libertines. Det gäller bara att hitta balansen.
På de låtar som kan höras på Youtube och hans Myspace-sida, såsom Saffron och Someone told me, anar jag en mörk, melankolisk sida och Jake säger att han gärna ser att hans musik har flera lager, men att för honom personligen sticker det mer melankoliska låtarna ut lite mer. Sen är hans singel, Trouble town, en mer driven och upbeat historia. Men att den enkom skulle handla om hans hemstad Clifton, slår han ifrån sig.
Jake: Det handlar om små arbetarklasssamhällen i allmänhet. Den där längtan av att komma ifrån och bryta sig fri. Men jag vill stanna kvar, jag kan dock tänka mig att flytta till Nottingham.
Ifjol spelade han på Glastonbury-festivalen, dock samtidigt som Beyoncé spelade på en av de större scenerna, vilket innebar en liten lyssnarskara, minns Jake med ett leende på läpparna.
Jake: Det är lite roligt, för jag gjort audition för en alternativ, mindre festival, som heter Glastonbudget, men där fick jag inte spela. Några dagar efteråt ringer BBC och frågar om jag vill spela på deras scen på Glastonbury, så allting löste sig till det bättre.
Folkmusik börjar göra intåg lite varstans inom popmusiken, med artister som Kiwanuka och First Aid Kit.
Vad tror du det beror på?
Jake: Dom säger att saker återvinns efter 25-30 år och det har nu gått nästan 60 år sedan folkmusiken hade sin storhetstid, så det kanske är dags? Folkmusik har aldrig fått sin revival. Det är lite som med film, där det görs remakes, för att originalidéerna tar slut. Men samtidigt måste du kunna sätta ihop det där pusslet med de bästa bitarna, för att få ihop bra låtar. Det är idag lättare att göra musik, du behöver bara köpa en maskin och sno ihop en låt. Jag tycker det förenklar och förstör musiken lite. Sen gillar jag artister som Jean-Michel Jarre, vars musik är melodisk.
Singeln Trouble town släpps här i Sverige nu i vår och även om Jake själv hade velat spela in den på nytt, då versionen som hamnade på skiva, i princip var en demoversion, gillar han det råa soundet på låten och produktionen. Jake fortsätter under våren att backa upp Kiwanuka, även när turnén når England. Efter det är det tänkt att han ska påbörja arbetet med ett debutalbum, men först kommer det att släppas en EP, som producerats av Mike Crossey, som även producerade Arctic Monkeys första EP Five Minutes with Arctic Monkeys.
Jake: Den här turnén har varit fantastisk. Jag har fått se fantastiska städer och det är första gången jag är utomlands. Sen har jag hittat det jag vill göra och jag vill fortsätta att skriva låtar, sjunga och turnera så länge som möjligt.
Text och foto: Tommi Salmela
Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Jake Bugg, intervju, popmusik