Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Konst

Filmvår på Bonniers Konsthall

by

Resan till månen. Före och efter film.
Bonniers konsthall
Vernissagge 8 februari 2011

Bonniers Konsthall belyser i vårens stora utställning Resan till månen relationen mellan konst och film. I utställningen får vi se verk av sju samtida konstnärer från olika länder. Filmmediet är den gemensamma nämnaren, de olika uttryckssätten varierar stort.

Någonting som jag finner vara återkommande bland verken är en känsla av stress. Vernissageträngseln kan här självklart vara en bidragande faktor, men det handlar också om att flera av verken på ett skickligt sätt återger massmediernas kommunikationsmetoder med starka färger och ett högt tempo. Bilder flimrar förbi och för att kunna uppleva någonting alls måste vi sålla. Genom denna urvalsprocess skapar vi en mening. Douglas Gordons magnifika verk Pretty Much Every Video and Film Work From About 1992 Until Now. To Be Seen On Monitors, Some With Headphones, Others Run Silently and All Simultaneously är ett exempel på detta. Som titeln anger har konstnären i detta verk samlat sina videoverk från 1992 fram till idag. Videorna visas på 83 tjockteveapparater i ett stort, mörklagt rum (de olika tv-apparaterna har inför utställningen skänkts till konsthallen av privatpersoner runt om i Stockholm). Att gå omkring i rummet är överväldigande. Du kan stundvis försjunka i något av de enskilda videoverken, men inser snabbt att du aldrig kommer kunna uppleva dem alla. Det kanske bästa sättet att uppleva verket är därför i sin helhet, att låta de många rörliga bilderna skölja över en.

Konsten som visas på utställningen är till stor del av mycket högteknologisk och modern karaktär, men exempelvis i Rosa Barbas verk anar man en sorg över att äldre filmteknik byts ut mot ny. I framstegen går någonting oundvikligen förlorat. Hennes verk Stage Archive är en stor cirkulär skulptur som liknar ett klippbord. I skulpturen rör sig långa filmremsor, ihopsamlade från olika länder och tider.
Vid sidan av de utställande konstnärerna har konsthallen valt att visa ett urval av historiska filmverk, så kallade fotnoter . De fungerar som en slags kommentar till utställningen i stort och påvisar filmens roll och ställning i vår kultur.

Till sist vill jag passa på att belysa att Bonniers Konsthall är långt ifrån ensamma med att i vår uppmärksamma filmen inom konsten. Botkyrka Konsthall kommer inom kort att öppna portarna för utställningen Biografen och Moderna Museet kommer från i mars att visa film och video ur Moderna Museets samling. Spännande samarbeten kommer att äga rum institutionerna emellan, bland annat med ett visningsprogram på biografen Sture. Om relationen mellan film och konst intresserar dig har du ett fullspäckat vårprogram att se fram emot.

Text: Sigrid Abenius

Foto: Olle Kirchmeiser
Bildtext: Douglas Gordons verk

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Margaret M. de Lange på Fotografiska: Den ständigt närvarande ensamheten

by

Surrounded By No One av Margaret M. de Lange
8 december – 4 mars 2012
Fotografiska i Stockholm

Den ständigt närvarande ensamheten är en bra rubrik på utställningen Surrounded By No One av den norska fotografen Margaret M. de Lange som visas på Fotografiska i Stockholm från den 8 december.
Det är en serie bilder tagna under tre års tid. Bilderna föreställer de människor som hon har mött: det är bekanta, vänner, familj och främlingar.

Vid första anblick verkar bilderna inte ha någon självklar koppling till varandra, bilderna rymmer ett brett spektrum av motiv. Det är mycket naket, det är mycket ärr, det är mycket död och tomma blickar.

Jag hör att en del av de andra besökarna inför några av fotografierna blir äcklade och upprörda. Bilderna är uttrycksfulla och väcker associationer och tankar, men det är mycket lite som jag som betraktare får veta om människorna och djuren på bilderna. Deras historia förblir okänd och jag förstår att det är så de Lange vill ha det. Själv uppger hon att hon tagit bilderna utan att i ögonblicket reflektera över deras innebörd.

Slumpmässigt har hon skildrat sin omgivning. Genom de närgångna porträtten upplever de Lange att hon även utlämnar sig själv. Fotografierna blir ett slags självporträtt, genom fotografierna speglas hon själv.

Ett centralt tema, som utställningens titel anger, är ensamhet. Blickarna talar om ensamhet och utsatthet, även i de bilder då andra människor är nära inpå. Jag finner tecken på denna ensamhet i de flesta av bilderna, kanske i alla förutom en. En av fotografierna sticker ut bland de övriga, det är ett närgånget och suddigt fotografi av två människor som kysser varandra. Det är annorlunda för att de båda avbildade är till synes helt upptagna av den andres närvaro och verkar omedvetna om kameran. Kanske är det för att detta fotografi är det första som jag såg från utställningen, men till en början såg jag enbart värme i bilden, inte ett spår av ensamhet. Efter att ha gått ett varv i salen och återgick till bilden fann jag plötsligt även denna bild vara kuslig och rå.

Bristen på bakgrundshistorier till de avbildade personerna stör mig inte. Det är skönt att få låta fantasin vandra fritt. Bristen på förklaringar gör att bildernas innebörd bestäms av betraktaren. På sätt och vis blir de ett självporträtt av vem som helst som betraktar dem.

Text: Sigrid Abenius

Mer om utställningen på Fotografiskas hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Bokrelease på Dramaten – Scenväxlingar

by

Scenväxlingar är en antologi som är resultatet ett långvarigt samarbetsprojekt mellan Bonniers Konsthall och Dramaten&. Den presenteras på en releasetillställning på Dramaten söndagskvällen 20 novembern.

Bokens texter och bilder är hämtade från den utställning med samma namn som ägde rum på Bonniers Konsthall hösten 2010.

Delar av projektet ägde rum på Dramatens scener, andra komponenter har utgått från det mer traditionella utställningsrummet som konsthallen utgör. Temat för såväl utställningen som antologin är relationen mellan konsten och teatern. Sara Arrhenius, konsthallschef, anger under kvällens inledande diskussion den samtida konsten i sig som avgörande för samarbetets uppkomst. Idén föddes ur iakttagelsen att konsten ofta rör sig i ett gränsland mellan olika konstnärliga uttryckssätt. Mycket av den samtida konsten har en dragning till teaterns värld.

I antologin presenteras de deltagande konstnärerna: Pablo Bronstein, Miriam Bäckström, Keren Cytter, Andrew Kerton, Inci Eviner, Gabríela Fridriksdóttir, Ragnar Kjartansson, Ylva Ogland, Christodoulos Panayiotou, Lili Reynaud-Dewar, KirstineRoepstorff, Pietro Roccasalva, Markus Schinwald, Sriwhana Spong, och Catherine Sullivan.

Traditionellt sett har en avgörande skillnad mellan bildkonsten och teatern varit att bildkonsten har varit förankrad i ett fysiskt objekt, ofta med en stark värdeladdning. För teatern har istället ögonblicket varit i fokus, det ogripbara. En viktig idé för samarbetet var att dessa olika synsätt skulle mötas. Många av verken i utställningen var ämnade att vara just föränderliga. Några verk ägde rum vid enskilda tillfällen under utställningsperioden.

Konstnären Ylva Ogland är på plats under kvällen och berättar om sitt medverkande konstverk ”Snöfrid och den seende platsen”. ”Snöfrid” är konstnärens alterego som har varit med i hennes konstnärliga arbete under en längre tid. I utställningen på Bonniers Konsthall intog hon skepnaden av en vit marionettdocka som under en kväll fick liv och framförde ett slags födelsedans på Dramatens scen. På Bonniers Konsthall fanns dockan att beskåda på nära håll tillsammans med konstnärens målningar och annan rekvisita. Ett av verken som ägde rum på teaterns scen var Pablo Bronsteins Berömda dödsfall ur den europeiska litteraturen. Hundra mycket kända dödsfall ur litteraturhistorien spelades upp på mindre än en timme. Två av de medverkande skådespelarna är på plats under releasekvällen och berättar om arbetet och deras syn på skillnaden mellan att arbeta med en konstnär och en regissör. Publiken fick även ett stycke ur verket framfört under kvällen.

Många av bokens texter fungerar som dokumentation, andra som fördjupning och diskussion. En samlingsutställning som Scenväxlingar, med många deltagande konstnärer samlande under en gemensam utgångspunkt, föregås av mycket reflekterande. Denna tankeverksamhet ger antologin Scenväxlingar inblick i – en enligt mig sällsynt möjlighet.

Text: Sigrid Abenius

Foto: Sören Vilks

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Moderna Museet utökar sina öppettider efter succéhöst

by

Moderna Museet har fått rekordstor publik i höst och detta svarar museet med att utöka öppettiderna. Hurra för den inställningen.

Här ett pressmeddelande från Moderna som berättar mer:

Sedan Turner, Monet, Twombly: Sent måleri öppnade den 8 oktober har Moderna Museet det högsta besökstrycket på flera decennier. För att möta den rekordstora publiktillströmningen utökar museet därför sina öppettider: förutom tisdagar håller museet kvällsöppet även på torsdagar och från och med annandag jul är det också öppet på måndagar.

Mycket talar för att Turner, Monet, Twombly: Sent måleri kommer att överträffa den tidigare toppnoteringen Dali, Dali med Francesco Vezzoli (2009) och därmed bli museets mest besökta utställning någonsin. För att möta den stora publiken och göra det möjligt att se utställningarna utan alltför mycket trängsel håller museet nu öppet till kl 20 på tisdagar och på torsdagar. Från och med annandag jul kommer Moderna Museet att även hålla öppet på måndagar.

– Det är roligt att en så avancerad utställning som Turner, Monet, Twombly: Sent måleri når en så stor publik. Det är första gången som en utställning på Moderna Museet på detta experimentella sätt slår broar mellan olika epoker, menar Daniel Birnbaum, överintendent, och Ann-Sofi Noring, vice museichef.

– Det är glädjande att Moderna Museet kan producera en utställning av denna kaliber. Vi är överväldigade av det stora intresset, som lovar gott för turnén till Tyskland och Storbritannien, säger Jo Widoff, assisterande intendent.

Aldrig tidigare i Moderna Museets historia har så många personer besökt museet på så kort tid. Dessutom gäller publiktillströmningen för museets hela utbud: visningar, seminarier, föredrag, konferenser, barnverksamhet, filmvisningar, vänföreningens arrangemang och andra utställningar som En annan historia, den mest omfattande presentationen av fotografins historia någonsin på ett svenskt museum.

Utökade öppettider:
Förutom tisdagar är det även kvällsöppet på torsdagar, kl 10-20.
26 december 2011 – 9 januari 2012 är det också öppet på måndagar.

Turner, Monet, Twombly: Sent måleri öppnade 8 oktober och visas till och med 15 januari 2012. Curator: Jeremy Lewison, assisterande curator: Jo Widoff.

Bilden:
Eric Ödling, Anna Lindqvist, Lars Östman och Mathilda Johansson besöker Turner, Monet, Twombly: Sent måleri. Foto: Åsa Lundén/Moderna Museet

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Jesper Waldersten ställer ut på nya Jonas Kleerup Galleri

by

Waldersten 365, Jonas Kleerup Galleri. Foto: Anders Löwdin

I morgon fredag, den 14 oktober öppnar en utställning på nya Jonas Kleerup Galleri som heter ”Waldersten 365”. Det är konstnären och illustratören Jesper Waldersten som ställer ut bilder han skapat under ett helt år. Minst en unik bild per dag har det blivit. Ett urval av dem hänger nu på Jonas Kleerup Galleris väggar.

Jesper Waldersten. Foto: Anders Löwdin

Bilder har även blivit en bok med samma namn ”Waldersten 365”. En över 700 sidor tjock bok av formgivaren Patric Leo. Boken som är tjockare än en bibel är ett äventyr i sig, som en resa eller ett hav av upplevelser. Fascinerande att bläddra i och följa Jesper Waldersten infall och kast mellan svart humor och skarpa samtidskommentarer. Boken räcker länge.

Waldersten 365. Foto: Anders Löwdin

Jonas Kleerup. Foto: Anders Löwdin

Jonas Kleerup Galleri
Gävlegatan 10B
Stockholm

Waldersten 365
Formgivaren Patric Leo
720 sidor
Antal bilder 500
Format 13 x 20 cm
ISBN 978-91-7126-228-8
Förlag Max Ström

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,