Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Pustervik

Musiktips: Calexico släpper nytt album i september och kommer till Sverige. provlyssna här

by

Den 7 september släpper Calexico sitt nya album – ”Algiers” – som jag tippar kommer att få bra kritik. Jag har lyssnat på det flera gånger som recensionsexemplar. Det är popigare än tidigare album, tycker jag.

Bandet ger sig ut på Europaturné i höst och gör tre spelningar i Sverige: 28 september på Berns i Stockolm, 29 september på Pustervik i Göteborg och 30 september på KB i Malmö.

Bandet stannar till för konserter också i Köpenhamn och i en del tyska städer. Du kan hitta hela turnén på bandets hemsida.

En låt från kommande albumet:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Perfume Genius på Pustervik: hoppas han mognar och vågar mer nästa gång

by

Artist: Perfume Genius
Pustervik, 4 juli 2012
Betyg: 3

Dagen innan Perfume Genius’ konsert på Pustervik annonserades det på eventets sida att spelningen var flyttad ifrån Matsalen till Klubben pga stor intresse – ett gott tecken, men risk för att stora salen kommer vara halvtom? Icke! Redan långt innan konserten började gällde det att hitta en bra plats i folkmängderna. Skoj, tänkte jag och hittade ett litet hörn på ett ståbord att ha anteckningsblocket på.

Perfume Genius kom upp som trio och började konserten med en rad låtar från den senaste skivan ”Put Your Back N 2 It”, spelade låt efter låt, och publiken var pepp precis som senast. Mike Hadreas verkade ömsom blyg, ömsom berörd och ibland nästan besvärad av att vi alla stod och lyssnade, för att sedan plötsligt bryta ut i (befriande) skratt, som när han råkade ta fel ton i början av “Hood”. Trummisen syntes knappt till, men gjorde ett utmärkt jobb. Själv roades jag mest av keyboardaren, som hade en småprickig skjorta och Charlie Sheens ansikte till. Dessa tre tillsammans bildade en statisk, samstämd enhet på scenen.

Även om jag fick lite ont i fötterna (enligt min mening borde så lugna konsert med fördel vara “seated shows”) var konserten ett suveränt framförande som fick en att glömma bort sommarkvällen utanför en stund. Och rörande, låtarna blev avskalade med bara gitarr och sång, eller förstärkta med extra trummor och brus, för att då verkligen nå ut i hela salen; “Dark Parts” exempelvis var lysande live. Och publiken stod knäpptyst och lyssnade noga. Men det lilla extra saknades. Hadreas’ mellansnack, när han väl sade något, gick knappt att förstå, och han såg ut att helst ha skippat extranumren. Även om spelningen var fin så fick musiken ingen extra dimension genom konserten (bästa betyget i min mening) – jag kommer inte gå hem och höra låtarna med nya öron. Synd! Men det blev en trevlig kväll på Pustervik, och jag hoppas att Perfume Genius mognar och vågar mer till nästa gång.

Text: Elisabeth Schriefer

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

The Shins på Pustervik: recension, bilder och filmklipp

by

The Shins
Pustervik, Göteborg
2 juli 2012

The Shins på klubb är bättre än på festival är bättre än på skiva.

Artist: The Shins
Pustervik, 2 juli 2012
Betyg: 4

En sak som jag lärde mig efter bara några månader som Göteborgare, det är att det finns ett gäng som kallar sig för Woody West, och att det är de som fixar hit de häftiga spelningarna. Igår kväll var det dags för mig att både spana in Woody Wests arrangemang och nya Pustervik när the Shins återvände till Göteborg.

De flesta, inklusive mig, minns nog the Shins för debutalbumets “New Slang” från Garden State-soundtracken – nästan orättvist, för det var ju ändå nio år sedan och the Shins har släppt tre nya skivor sedan dess, inte minst “Port of Morrow” som hela denna turné då handlar om.

Jag cyklar mot Pustervik med en lugn konsertkväll i sikt. När hela bandet (plus backup-musiker, de var visst en mer än på bilden) har gått på scen och den proppfulla salen lugnat sig, kör The Shins sakta igång med bjällror och mjuk sång med “Kissing the Lipless”. Men redan efter halva låten ökar gänget energin till 150 %, Det följer många spår från nya skivan – The Rifle’s spiral, Simple Song, Bait and Switch, No Way Down … En efter en får de annars ganska lugna låtar en uppgrade, Jack Mercer ser ut att knappt kunna stå stilla av spelglädje, han skuttar och svänger och sjunger så att jag in i femte, sjätte låten undrar hur han fått rösten att hålla i alla år. Resten av bandet är koncentrerad, stämmer och byter gitarrer flitigt, men glada även de. Ljudet är tätt och samspelt. I bakgrunden projiceras kanin-fågelskrämman som pryder omslaget på den aktuella skivan, en märklig kontrast till stämningen i salen – publiken är mogen, men suktar efter musiken och klappar, studsar, vajar med händerna i luften och till och med lite allsång dyker upp här och var.

Efter någon timme börjar stämningen vanka avslut, med Sphangum Esplanade och känsla, men publiken vaknar till när “New Slang” dyker upp som nästsista låt. The Shins tänker dock avsluta med buller och bång och lägger fram en extralång version av “Sleeping Lessons” med distade gitarrer, etc. När publiken med rop och stampanden kräver ett extranummer, får de tre istället, och det är svårt att säga vem som är nöjdast. Rätt publik gör nog skillnad.

När jag något yr, och trött efter en för mig nästan lite för lång spelning, ramlat ut ur Pustervik och står och låser upp cykeln tänker jag: det finns olika sorters konsert. Vissa har dansare, vissa har hoppborgar, barnorkester eller stora bollar att flyta runt i, och jag gillar allt sånt som är lite udda. Klassiska gitarrpopband brukar oftast bara spela gitarr. Men om de är så himla glada som the Shins var ikväll, då räcker det ändå gott och väl.

Text: Elisabeth Schriefer

Här recenserade Kulturbloggen The Shins spelning på Peace & Love.

Foto: Peter Birgerstam

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Turnépremiären med The Soundtrack of Our Lives på Pustervik i Göteborg, bilder

by

The Soundtrack of Our Lives
Pustervik, Göteborg
27 april 2012

The Soundtrack of Our Lives, TSOOL, hade premiär på sin avskedsturné i Pustervik, i Göteborg.
Vår fotograf Peter Birgerstam var på plats. Han hälsar att både band och lokal levde upp till högt ställda förväntningar.

> Du har väl inte missat Kulturbloggens intervju med Ebbot, sångaren i TSOOL? Läs den här.
> Här är Kulturbloggens recension av albumet Throw it to the universe.

Spelningen på Pustervik fick betyg 4 av Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Veto på Pustervik, tankar efter spelningen

by

Stämningen en trappa upp på det helgetmytliga Pustervik känns lika inbjudande som nedervåningen. Fullt med folk, hög musik, en dj (som faktiskt inte är helt kass), den lilla vingliga baren och helschyssta fönsterbräcken folk kan sitta i. Musiken pumpar högt till det charmiga förbandet som spelar elektropop med mycket åttiotals influenser. Visst blir de bra mottagna, men jag känner att alla (inklusive jag själv) är här för huvudakten: Veto. Och ganska sent går danskarna på scenen.

Mina förväntningar är måttliga – men jag har faktiskt lyssnat in mig för att förbereda mig. Och jag är överförtjust, och det är alla andra i den lilla lokalen. Genom Vetos nysläppta album ”Everything is amplified” märkts det att bandet har satsat högre och för de mer kommersiella scenerna, eller: det låter i alla fall riktigt jävla bra.

Innan senaste platten har bandet släppt tre album som lutar måt elektronika/indie-hållet, men jag skulle säga att det senaste albumet är betydligt mer lättlyssnat, vilket kommer att dra till sig fler folk ur den stora massan. Det nya albumet är överhört välproducerat och jag skulle faktiskt vilja slå ett extra slag för det här bandet. S

Sångaren sköter mellansnacket på danska, som vi svenskar inte förstår ett ord av. Men det är nog sångaren medveten om, jag tror att han skojar med oss.

Spelningen är intim och längst fram står ett tiotal euoforiska fans som är inne i trans – som utartar sig på alla olika sätt. Vissa dansar, eller vissa står bara still och sluter ögonen. Men mest hör vi ett synkroniserat vrål av texterna från publiken. Medlemmarna i bandet sjunger också med – samtidigt som de levererar på sina instrument. Jag skulle jämföra sångarens röst med sångaren i The Killers och skulle även önska att Veto får chansen att öppna för någon av de större banden som föreslagsvis skulle kunna vara Kings of Leon eller just The Killers. Jag tror att Veto är redo att sikta högre helt enkelt.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,