Cockfight
Av Mike Bartlett
Regi & översättning: Edward af Sillén
Medverkande: Vanna Rosenberg, Christer Fant, Albin Flinkas, Patrik Hont
Scenografi & kostym: Sven Haraldsson
Ljus: Robert Larein
Mask: Ulrika Ritter
Premiär 25 november på Kafé Klara, Stockholms stadsteater
John är en ung man strax över 30. Han har nyligen gjort slut med sin pojkvän – och då träffar han en kvinna som han blir ihop med. Livet blir förvirrat och John söker upp sin pojkvän. John vet inte längre vem han är. Han dras både till sin före pojkvän som inget hellre vill än ha honom tillbaka – och samtidigt mår John mycket bättre med sin flickvän. Fast han vet inte, är han tillsammans med henne för att kunna leva ett vanligt medelsvenssonsliv och skaffa barn? Vem älskar han egentligen?
Cockfight är en relationskomedi om relationer. Föreställningen riktar sig framför allt till unga vuxna. Den ges efter nio på kvällen i Café Klara och baren är öppen en timme före. Publiken sitter vid bord och kan dricka en öl eller vin under föreställningen. Spelet pågår inte så länge, föreställningen är en och en halv timme utan paus och innan skådespelarna sätter igång spelas musik ganska högt i lokalen, allt för att sätta stämningen liknande en konsert eller annat där unga vuxna samlas.
Spelet är delvis stiliserat, skådespelarna byter inte kläder och sexakten framställs med ord och utan att skådespelarna rör vid varandra. Det är snyggt regisserat.
Mest imponeras jag av Patrik Hont som spelar den förvirrade unge John. Hans pojkvän är väldigt dominant och behandlar honom rätt illa, han driver med honom, hånar honom. Varför John har så svårt att lämna honom är egentligen en gåta. Det får mig att dra paralleller med kvinnor som har svårt att lämna män som misshandlar dem, fysiskt eller psykiskt. När John träffar en kvinna växer han som människa, hon ser honom och uppskattar honom och förminskar honom inte. Hela John kroppsspråk och utstrålning förändrar efter vem han är med.
Jag ser föreställningen mycket mer som ett drama om relationer än om sexualitet. Vad är kärlek och vad binder oss samman? Föreställningen ger oss anledning att fundera kring dessa frågor som har det allra enklaste svaret eller är så är de omöjliga att svara på. Det är upp till oss själva. En sidohistoria är också vad föräldrar kan göra för sina barn. Christer Fant spelar en pappa som tar det där med att curla sitt barn till ytterligare en nivå, en riktig bottennivå.
Föreställningen är skriven av den prisbelönte engelske dramatikern Mike Bartlett. Edward af Sillén står för regin, han har även översatt pjäsen som nu spelas på svenska för första gången. Medverkar gör Vanna Rosenberg, Patrik Hont, Christer Fant och Albin Flinkas.
– Det är en hisnande rolig och medryckande pjäs om kärlek och hur vi skapar vår identitet utifrån vår sexuella läggning. Det blir en häftig, medryckande kväll på teatern – fyra fantastiska skådespelare i ett rum, i en akt, med ett stort problem att lösa, säger regissören Edward af Sillén, i ett pressmeddelande.
Cockfight belönades 2010 med priset Outstanding Achievement In An Affiliate Theatre vid brittiska Olivier Awards. Mike Bartlett har skrivit pjäser åt bland annat National Theatre och The Old Vic.
– Mike Bartlett är en av de mest spännande rösterna inom teater idag, och hans pjäser sprids över hela världen i detta nu. Ända sedan jag för ett par år sedan läste Cockfight har jag drömt om att få sätta upp den inför en svensk publik. Ett passionsprojekt, verkligen, säger Edward af Sillén.
Det är hur som helst en föreställning som jag går och tänker på efteråt. Även om den är komisk är den inte ytlig. Den är lättsam men också berörande. Vad gör att människor inte kan lämna en relation som de uppenbarligen inte mår bra i? Och vad är det att människor är beredda att kämpa som om det gällde livet för att stå som vinnare i en kamp om någons kärlek?
Foto: Petra Hellberg
