Artist: Beirut
Titel: No No No
Betyg: 2
Blekt, fegt, vekt. Beiruts återkomst är en besvikelse. En sömndrucken Condon levererar släpig och oinspirerande musik som glöms i samma stund som den tagit slut.
Efter fyra års uppehåll har sångaren Zach Condon återvänt till musikstudion med bandet Beirut. Återgången har varit tuff. Efter intensivt turnerade gick Zach Condon in i väggen och hamnade på sjukhus på grund av utmattningssyndrom. Under samma period kämpade han med en svår skilsmässa. Tuffa tider, men goda förutsättningar för ett emotionellt engagerande fjärde album.
Beirut , indievärldens svar på Marco Polo, har bjudit på östeuropeisk Balkan (Gulag Orkestar), fransk Jacques Brel (The Flying Club Cup) och mexikansk storbandsmusik (March of the Zapotec/Holland). Nu i fjärde omgången har influenserna bantats ned. Zach 2015 känns förvånansvärt oinspirerad. Kanske dags för en ny resa?
Musiken känns igen, det är typiskt Beirutskt med trumpeter och blåsinstrument i dansant Balkankostym, men drivet uteblir. No No No har inget tempo, är varken hitig eller medryckande. Produkten känns ofärdig, som att Zach och co stressat sig igenom processen med att göra albumet. Inte konstigt med tanke på inspelningstiden på fem veckor.
Kanske är det idétorka, kanske är det av feghet. Eller kanske är jag för hård mot en viss olyckskorp. Faktum kvarstår att No No No är ett lågvattenmärke. Jag vill höra mer av entusiasten som utforskar världen. Ut och upplev nu och ge mig en ny Gulag Orkestar. Jag betalar biljetten. Bon Voyage! Och kom inte hem förrän du åter hittat ditt sound.
Text: Petter Stjernstedt