Kurt kokar skallen
Av: Erlend Loe
Regi: Anders Friberg
Scenografi: Anders Muammar & Beate Persdotter Løken
Kostym & mask: Pernilla Sandström
Musik: Klas-Henrik Hörngren
Ljus & teknik: Beate Persdotter Løken
Mitt omdöme: en lovvärd ambitiös satsning på meningsfull barnteater mitt i högsommaren. Spelplatsen är en gräsplätt bakom det pannhus som rymmer konsthall och café. Vi sitter på breda långbänkar i trä, får kuddar för det hårda underlagets skull. Vid regn kommer publik och medverkande få problem. Vi premiärpublik kunde återställa vätskebalansen i paus, men våra skallar kokade av solens obarmhärtiga strålar. Både parasoll och regnskydd skulle således behövas, liksom mer omfattande inhägnad. Nu tittar förbipasserande in och alldeles intill finns en skateboardbana. Att båtar i hamninloppet tutar och bilar på Älvsborgsbron rakt ovanför låter, tillhör mer charmen med utomhusteater.
Jag tippar att frigruppen Tamauer, vars crowdfunding möjliggjort stora rabatter till prioriterade grupper, har ungefär lika stor kapacitet här som på ordinarie scenen Hagateatern.
Pjäsen riktar sig till unga från sju år, är skriven av den naivistiskt norrmannen Erland Loe. Jag har troligen läst två böcker och känner hans svenske översättare. Ursprungligen gjorde Loe en barnboksserie om truckföraren Kurt. Denna farsartade historia har regisserats av Anders Friberg. Han har dessutom varit en av dem som som översatt och bearbetat texten. Utdelar direkt beröm genom att påpeka, att föreställningen som varade cirka hundra minuter (inklusive paus) inte kändes långtråkig. Jag tror barnen – som var i minoritet på de tre små läktarna – delade min uppfattning.
Det är drastiskt och dråpligt, överdrivet och övertydligt, allvarligt och lättsamt. Jag har skrivit det förr, men vill ånyo understryka att jag inte är förmögen att ordentligt drabbas av barnteater. Vad jag dock verkligen gillade var slutet som inte ska avslöjas.
Ska inte mer än hinta, att kungens makt inte är lika stor i den norske dramatikerns värld, som i den klassiska barnsagan. Finns ytterligare en twist, vars innehåll handlar om att vi människor är sammansatta varelser, inte enbart goda eller onda. Och vi är i stånd att ändra oss. Sedan sägs det ju att barn inte begriper ironi. Ändå återger karaktären Rashid – utbildad under tio år i kungliga truckakademin i Bangla Desh – på begäran inte någon spännande sed från sitt hemland. Tvärtom berättar han hur fånigt vi beter oss när vi firar årets längsta dag. Vidare blir det uppenbart, även för barnen, att Kurts fru blir hans motpart i synen på det främmande. Vi vuxna noterar direkt att hon förminskar genom att ideligen exotisera. Ett ytterligare lekfullt sätt att vända på begrepp består i att Helena Gezelius har en roll som manlig hamnarbetare med bred lokal dialekt galen i svensk leverpastej. Sedan har Kurt en son som blir handlöst förälskad, en son som verkar ha alla åldrar i sig, från tre till tonåring.
Borde förstås redan talat om att Kurt kokar skallen handlar om Gunnars AB vars kaj lider av dålig lönsamhet eftersom ankommande båtar lockas till andra kajer. Scenografin är ganska fiffig, både vad gäller utformandet av själva trucken (kan som kuriosa nämna att jag själv är truckförare) och en heminteriör. På baksidan av de avskärmande containrarna sker ensemblens rollbyten. Det är endast Merkusjev i sin spretiga mustasch vars roll är en och samma. Kurt, sonen Bud, hustrun Anne-Lise och sedermera chefen; reagerar som framgått på helt olika sätt på en containers innehåll. I den finns en proper men extremt kissnödig flyktingfamilj. Motorn i föreställningen är fördomar och rädslor gentemot det främmande. Som i de flesta barnpjäser görs miner och kroppsspråket har en viktig funktion. Sergej Markusjev i huvudrollen har jag tidigare skådat i flera gripande roller. Jag är övertygad om att hans gestaltande av desperation går hem hos både yngre och äldre.
Vad titeln på pjäsen anbelangar, är min tolkning att det betyder rensa bort slagg och allehanda hang ups. Något som är nödvändigt för att kunna bryta sig ur det invanda, för att istället bli lite smartare. Teater Tamauers sommarsatsning som fått stöd från bland andra Statens Kulturråd, ABF och Stiftelsen Göteborgs barnhus, kan rekommenderas för alla barnfamiljer som i sommar kommer befinna sig i Göteborg.
På scen: Beate Perdotter Løken, Eugenia Granat, Grim Friberg, Helena Gezelius, Malva Sigelius, Sergej Merkusjev, Torben Kulin & Tore Norrby
Kommentera