Var är vargen? En annan Rödluvan – rolig, spännande och enormt underhållande

Var är vargen? En annan Rödluvan
Glassteater och dockteater, fritt efter Bröderna Grimm
Idé Magnus Erenius
Regiöga Helena Nilsson
Dockor Milla Risku
Dekormåleri Thomas Lundqvist
Ljudcollage Appel
I verkstan Anna Westman
I verkstan Kay Tinbäck Du Rées
På takterrasen på Stockholms stadsteater
Dockspelare Magnus Erenius

Den klassiska historien om Rödluvan och vargen har alltid i mina ögon framstått som ganska makaber. Det är ganska obehagligt när folk skrattar åt när jägaren sprättar upp magen på vargen för att rädda Rödluvan och mormor. I min värld känns det varken sunt eller direkt pedagogiskt i en barnsaga. Men vi får inte glömma att sagorna från början inte var skrivna för barn, utan för vuxna. Dessutom var sensmoralen i slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet helt annan än idag.

Det enda som var lite obehaglig i den här föreställningen var faktiskt Rödluvan själv. Hennes ansikte och uttryck var i mina ögon, lite grann på gränsen till att man skulle uppfatta henne som hånfull och en liten besserwisser. Dock ganska befriande att inte alla små flickor måste vara enbart söta och rara. Vargen däremot såg ut som en mjukis farbror med få tänder, så honom blev man direkt förtjust i.

Dockmakaren i föreställningen hade en underbar kontakt med publiken före och introducerade spelet på ett strålande vis. Barnen kände sig hemma och välkomna. Vi fick alla till och med värma upp så att vi fritt kunde applådera och skratta så högt vi själva ville under föreställningen. Det gjorde också barnen. Men det gjorde även jag.
Magnus Erenius, var fantastisk på att spela flera olika roller samtidigt, med många skilda personligheter och röster. Jag frågade mig själv gång på gång hur det vara möjligt att klara av det. Det märktes tydligt att han hade en specialbegåvning och utbildning på det han gjorde. Härligt att se att barns kultur och teater tas på allvar och att inte vem som helst tror att de är lämpliga för att underhålla barn.

Scenen när den rädda och fega jägaren försöker lära sin hund lite trick och lydnad satt som handen i handsken, bokstavligt talat. Flickan och mamman framför mig som inte kunde svenska, skrattade så gott eftersom inga svenska ord behövdes för den dramatiken och pantomimen.

En sak är säker och det är att man inte behöver vara enbart fyra år för att tycka att den här föreställningen var rolig, spännande och enormt underhållande. Vill du skratta åt små saker och se en Rödluvan som är problemlösande och inte rädd för att ta ansvar för sig själv och andra, så ska du se den här föreställningen. Ta med dig någon med humor, som du kan skratta högt med. Det gjorde jag. En annan vuxen till och med.