Jerusalem är slitvargar inom kategorin kristen hårdrock, företrädesvis på svenska. När de nu spelar på Sweden Rock Festival samlar de en liten men hängiven publik som sjunger med i texterna. Bandet är spelskickligt och energiskt. Ulf Christianssons röst låter lika bra som den alltid gjort.
Störst jubel möter de förstås i klassikern Pappa vem har gjort?
Lite samma fenomen som för progrocken ställs man inför här. Publiken är liten på en bred festival. En solig eftermiddag framför den bästa scenen borde det kunnat vara en större publik, men genren är smal och den djävulska musikens andra representanter lockar fler av de svartklädda.
För mig är det en hel del nostalgi att se det här bandet igen. Jag förvånad över att de flesta texterna fortfarande sitter i bakhuvudet. Under min uppväxt i Dalsland såg jag Jerusalem många gånger, i skolaulor, på sommarfester och i kyrkor. De var illa sedda bland de äldre frikyrkliga medlemmarna medan vi unga älskade det. Som grundaren av Frälsningsarmén sa: varför ska djävulen ha all bra musik? I grunden spelat de rak och bra melodiös hårdrock och budskapet blir inte irriterande eller påträngande, men är ändå inte suddigt eller halvkvävt. Det går inte att ta miste på att de tror på sitt budskap.
-De säger att religiösa människor kan inte spela rock’n roll, men det skiter jag i, säger Christianssons och får skratt och applåder.
44 år har Jerusalem spelat, turnerat och gjort skivor. Äntligen har de fått komma till landets största rockfestival och det var faktiskt på tiden.
Artist: Jerusalem
Plats: Sweden Rock Festival
Betyg: 3
