Titel Tomorrowland
Betyg 4
Svensk biopremiär 23 maj 2015
Brad Bird bjuder på ett riktigt science fiction äventyr. Han gjorde sin allra första animerade film Järnjätten redan 1999 och har sedan gått från att ha varit både manusförfattaren och regissör till Pixars omåttligt populära ”Superhjältarna” och ”Ratatouille” och nu visar Brad att han tar berättandet till andra nivåer med en sådan öppenhet. Hans första live action film var Mission Impossible 4 från 2011 med Tom Cruise och Mikael Nyqvist i huvudrollerna och nu tar han sig vidare och tillbaka till Disney. Bird har hållit ett tätt lock på detaljerna. Att upptäcka Tomorrowland färskt är en del av dess syfte, en nytänkt ingrediens.
Det kretsar kring en framtida dimension där allt är möjligt och flödande med inspiration. I Tomorrowland, en framtida stad med höga robotar, elegant torn och byggnader svävandes, där fantasin flödar. Där hänger mänsklighetens öde på vår förmåga att vårda unga hjärtan och sinnen. Ett ädelt misslyckande om att försöka lyckas. Men berättelsen får aldrig den ökning av episk spänning som lovades i början. Den tar aldrig riktigt fart.
Historian börjar med två berättare som inte kan sluta argumenterar över hur man berättar sina respektive historier. Den första är Frank Walker (George Clooney), uppfinnare som berättar hur han som en ung pojke deltog i 1964 års världsutställning i New York med sin första uppfinning, en jet pack. Idén ogillades mycket av domaren Nix (Hugh Laurie) men lyckas locka intresse av den unga tjejen Athena (Raffey Cassidy). Genom en pin han får teleporteras han till Tomorrowland.
Filmen ändras sedan till nutid och Casey Newton (Britt Robertson) börjar berätta sin historia. Hon är allt Frank inte är. Hon tror allt är möjligt. Hon är en ung intelligent och vetenskaplig kvinna i 17-årsåldern, bor med NASA ingenjören och tillika pappa (Tim McGraw) och lillebror (Pierce Gagnon) i skuggan av NASA stationen i Cape Canaveral, Florida. Hon får en dag också en mystisk pin, som när hon berör plötsligt forslas iväg till Tomorrowland. Detta är filmens snygga visuella trick, ett förspel. Men Casey resa blir kortvarig och efter två minuter av sightseeing blir hon återvänd hem. Som ”Tomorrowland” antyder är allt en version av ”Trollkarlen från Oz”, men som trots många försök aldrig får till det over the rainbow.
Det dröjer inte länge innan hon får sitt svar av den mystiskt tidlösa Athena och ”Tomorrowland” förvandlas till en paranoid thriller med faror lurar bakom varje hörn. Athena ser till så att Casey besöker Frank, som blev förvisad år tidigare för att han han göra en häpnadsväckande upptäckt om världens hotande undergång. De två bildar en far/dotter relation om kampen för att rädda mänskligheten. Frank bor i ett vanligt hus som visar sig ha så många prylar, allt för många fällor, vapen och flyktvägar som verkar ha utformats av självaste Wallace och Gromit. I en scen attackeras huset av onda, leende robotar, de charmeras av så många galna uppfinningar att man inte hinner med att fånga alla detaljer
Britt Robertson har likheter med Brit Marling. Hon är noggrann i sin första stora huvudroll, hon hittar en gömd spot mellan förvirring och sitt bra agerande. Det stora överraskande skådespelandet kommer från den unga engelska skådespelerskan Raffey Cassidy. Ger en balanserande humor och komik.
Något så beundrandevärt är att en film som heter ”Tomorrowland” tillbringar så lite tid i Tomorrowland. Det är svårt att inte känna sig lurad. Det var nämligen Damon Lindelöf (känd för serien Lost) som har skrivit berättelsen med Bird och därför vet man egentligen inte vet vad som kommer att hända härnäst. Även när Tomorrowland sjunkit in och man tänker till så kan det ändå vara roligt, roligt genom att be publiken i alla åldrar att faktiskt tänka på vår framtid och miljön.
Filmen är ett barnsligt underhållande äventyr med visuellt vackra effekter Detta är en film med sällsynt yta av spänning, konstanta överraskningar och familjeaction. För den tidsspännande musiken står Michael Giacchino för. Han har tidigare jobbat med Brad Bird i hans filmer Superhjältarna, Ratatouille och Mission Impossible 4. Giacchina har även skrivit musiken för Disneys Upp, Bilar 2 och John Carter.
Text: Calle Andersson