Titel: Revolten
Betyg: 4
Regi: Kornél Mundruczó
Svensk biopremiär: 22 maj
Jag såg en död hund i Belgrad. Under en bro, liggandes på sidan. Den stirrade tomt med öppna ögon utan att se. Jag gjorde ingenting då. Vad borde man göra?
Vi avlivade min kanin när jag var 16. Han hade blivit sjuk och trött. Familjen satt samlad i en tyst sjukhussal i Bagarmossen. Han låg i mitt knä och blev alldeles mjuk och tung medan jag klappade hans öron och grät ner i hans päls.
Hunden i Belgrad var ensam, det såg ut som att den gått och gömt sig där den låg. Detta tänker jag på när jag ser Kornél Mundruczóz film Revolten. Hade hunden alltid varit ensam? Varför låg den tyst och smutsig under en bro, när min kanin blev hållen in i döden? Var i ligger skillnaden?
Revolten utspelar sig i ett Budapest där ägare till blandrashundar avkrävs en särskild skatt. Detta för att uppmuntra folk att välja renrasiga hundar istället. 13-åriga Lilis bäste vän är blandrashanen Hagen. När hon för några månader tvingas flytta hem till sin levnadströtta och oförstående pappa är det självklart att Hagen ska med. Lilis pappa är dessvärre inte ett dugg förtjust i hundar, och Hagen får sova inlåst i badrummet. När en granntant informerar myndigheterna om att Lili och hennes pappa har en oregistrerad blandrashund i lägenheten får de snart ovälkommet besök av en inspektör. Lilis pappa vägrar att betala den höga skatten och för att Hagen ska slippa gå en säker död till mötes på hundstallet tvingas Lili att släppa ut honom på gatan.
Där ute väntar ett tufft liv för Hagen. Medan Lili förtvivlat genomsöker Budapests gator efter sin fina vän, hårdnar Hagen mer och mer. Något inom honom börjar längta efter hämnd.
Som ni nog förstår är detta ingen vanlig film i genren djuräventyr. Revolten är en unik film. Den är fruktansvärt jobbig att se, och ungefär så långt ifrån 101 dalmatiner och Air Bud som man kan komma. Revolten är brutal, mörk och obekväm. De skådespelande hundarna är så övertygande i sina roller att vissa scener verkligen sliter hjärtat ur en. Filmen är byggd av kontrasterande bilder. Den inledande sekvensen är fantastiskt vacker, den visar Lili som cyklar ensam genom en tom stad där alla andra andra gått och gömt sig. Detta byts sedan mot en ingående studie av ett slaktat djur som styckas upp. Det finns inte mycket andrum, en tryckande föraning om att något ont ska komma finns hela tiden där.
Kanske låter det nu som att jag varnar er, men jag vill att ni ser det här, för det är väldigt bra. Revolten är väldigt bra.
Det är lätt att fastna i vilken imponerande film det är. Att någon fått denna idé och sedan genomfört den, det fascinerar djupt. Det är så otroligt många hundar, och de springer alla åt samma håll. Men vi bör släppa hundarna ett tag också, och fundera över den, inte särskilt subtila, metafor som denna film faktiskt är. För det handlar ju egentligen inte om hundar. Varför envisas vi med att göra skillnad på folk och folk? Varför består våra städer av parallella världar, där vissa får finnas till på sina egna villkor och andra knappt får finnas alls? Varför sitter vissa, trötta och kalla, under en bro, som andra kör bilen hem från jobbet över? Var i ligger skillnaden?
Text: Josefina Linde