Mästerskapet
Betyg 4
Regi Morgan Matthews
Med Asa Butterfield, Rafe Spall, Sally Hawkins, Jo Yang m.fl.
Vissa skolelever hatar att räkna, andra deltar i matteolympiader. Britten Nathan (Asa Butterfield) tillhör den senare kategorin och är en introvert tonåring, som anses vara inom autismspektrat. Den svenska översättningen av originaltiteln X+Y, är olyckligt missvisande. Mästerskapet handlar i grund och botten om (a)social kommunikation – att hitta jaget när man betraktas som “annorlunda”. Som det mattegeni han är, blir Nathan snart upptäckt av en desillusionerad mattelärare (Rafe Spall), som lever genom sin adept. De ansluter till den brittiska olympiska matematiktruppen och åker till Taipei för att vinna ära och respekt. En hjärntrust av individer som umgås som bäst när de löser komplexa ekvationer och omöjlighetsteorem.
Måbra-stämningen är inte absolut. Det går att läsa in en underliggande kritik mot vuxnas behov av att drilla unga talanger till stordåd, på bekostnad av lusten till lärande. I en av filmens mest hjärtskärande scener, konstaterar en yngling med självskadebeteende: “Det är okej att vara konstig så länge man är begåvad, annars är man bara konstig”. En annan lysande koppling görs mellan musikens och matematikens universella språk. I ett visuellt läckert montage enligt gyllene snittets princip, ljuder tonerna av ett klassiskt stycke, som för att visa att matematisk struktur även går att finna i naturen, rentav i livet självt.
På många sätt liknar mot alla odds-upplägget amerikanska sportfilmer, där det egentligen inte är tävlingen i sig som är det viktigaste, utan den personliga resan. Skönt nog slipper man de värsta av genremässiga avarter. Det här är brittisk finess och “preppy” naturvetarmys, utan att bli sentimental high school-pekoral. Mest intressant är konflikten som uppstår när maniskt kontrollbehov möter hjärtats irrationella logik. För en inrutad person som Nathan, blir möten med flickor omvälvande, en rörande brytpunkt mellan förnuft och känsla. I kampen mot sig själv, i strävan att vara någon, väcks frågor om vad som på ett mänskligt plan verkligen betyder något. Där är filmen en vinnare.
Text: Anders Nilsson