Seinabo Sey, Uppsala konsert och kongress
10 april 2014
Betyg: 5
Efter att hon sjungit och framträtt med Maskinen och Oskar Linnros, och medverkat på musik från bland andra Linda Pira har det sedan en tid sedan blivit dags för Seinabo Sey att stå på egna ben (om än med orkester i ryggen). Med utmärkelser från Musikförläggarnas pris (som årets genombrott) och Grammis för årets nykomling 2014 har den blott 24-åriga soulstjärnan lyckats vinna mark såväl på hemmaplan som utomlands. Och ikväll inledde hon sin nordiska turné i Uppsala, för att sedan ta den vidare till Norge, Danmark för att tillsist avsluta den i Stockholm på Münchenbryggeriet. Sedan ska hon vidare till USA på en något längre turné. Och de som kan, bör gå och se henne. Det kan vara något av det bästa en kan se live just nu i alla fall!
Trots att Seinabo mest står stilla och sjunger, ger den väl använda ljusshowen känslan av desto större rörelse och rymd på scenen. Inledande med starka Pistols at Dawn – komplett med det karaktäristiska pistolavfyringen – avfyras starka ljusslingor ut genom publiken och penetrerar vårt betryggande avstånd; publiken tas istället snabbt tillfånga likt emotionella gisslan, och den fullsatta lokalen tycks inte ha några som helst problem med att fullkomligt kapitulera inför denna mycket starkt lysande stjärna som sannerligen kommer leda många in i förtröstan och förstärkning.
Det står redan från början klart att hennes röst inte bara är ett studiobygge, utan faktiskt håller precis så starkt som hennes debutmaterial lovat. Det har visserligen ett framträdande på P3 Guld-galan och en konsert på Dramaten i Stockholm redan intygat, men om någon fortfarande skulle hysa några som helst tvivel kan de nu spola ned dem i avloppet där de hör hemma. Och när hon i ett känslosamt mellansnack berättar om hur hennes pappa, som också var sångare, bad henne bära fanan vidare – innan han dog av den stroke som drabbade honom och lämnade honom nästan utan talförmåga – märks det att hon är tacksam för vad han lärt henne. Det är vi i publiken också.
Rather Be, Hard Time, River och Poetic är samtliga otroligt medryckande och dansanta, men det är när hon framför en helt ny låt (som inte ens namngetts ännu, hon bad om namnförslag från publiken) helt a capella, som hon verkligen visar styrkebesked. Hon har en jävligt stark röst, och kan vila helt på den, och skäms inte. Tvärtom. Hon glänser helt rättmätigt med den.
Det brukar vara kutym för nya artister att avsluta sina konserter med sin hitsingel, och även om Seinabo Sey inte hade behövt göra det (utan hade kunnat välja egentligen vilken låt som helst!) så framstår hennes uteblivna stilbrott som en petitess, för när den något längre än en timma långa konserten avslutas med just Younger så står alla i publiken och dansar och applåderar i takt till musiken. Och det var ändå andra gången under kvällen det hände. Så medryckande var hon.
Nu är det bara att invänta utomhusspelningar med betydligt fler i publiken om somrarna. Det är både hon och vi värda – för nog står det klart och tydligt att Seinabo Sey är Sveriges just nu största musikstjärna och bör få alla rosor vid sina fötter som hon förtjänar.
