Sedan
Produktionsteam: Ida Feltzin, Jenny Runsten och Hanna Waldén
Författare och dramaturg: Therese Ramstedt
Regissör: Maria Hesse
Regiassistent: Kien Ngo
Grafisk design: Johanna Sevholt
Konst: Lina Karlsson
Premiär med Annan Teater, gästspel på Cinnober Teater 21 mars 2015
ANNAN teater är sedan några år tillbaka en av de fasta grupperna inom Göteborgs Studentteater. I programförklaringen anger de normkritik och att se det absurda i tillvaron som deras grej. Dessa frejdiga amatörer gästspelar på Cinnober Teater med sin tredje produktion. Man spelar i en ganska tråkig lokal belägen i Masthugget, längs det så kallade teaterstråket.
Vi sitter på läktare och ser tre parallellhandlingar. Övergripande tema är arbetsmarlnadens orimliga krav på nytillkomna med adekvat utbildning.. Många pedagogiska och dråpliga scener serveras. I sin iver att vara anställningsbara visar aktörerna hur de utan betänkligheter krälar i stoftet, en konsekvens av ojämlikheten inom näringslivet. Andra mänskliga drag som blottas: irrationella impulser och vårt behov av att göra positivt intryck.
Anna-Karin Weivert gör entré i rollen som (vänt)assistent på ett eventkontor. Strax efteråt dyker hennes snofsige självupptagne chef upp. Hon spelas av Alma Trischler, vilket ger en fyndig tvist på begreppet könsmaktsordning. Tredje aktören att inta scen är Anton Ekenberg i rollen som den försynte jobbsökande Rikard.. Scenografin utgörs av tre ovala svarta justerbara bord, tre enorma gummibollar att sitta på samt tre plastblommor som ständigt arrangeras om. Den komiska knyckfulla anställningsintervjun slutar lyckligt. Ekenbergs inbundne man gör intryck på sin blivande bekväme chef, uppfattas både som kompetent och attraktiv.
I andra roller gör skådespelarna kraftfulla markeringar och festliga utfall mot osunda företeelser. Vad som avses är det geschäft som vänder sig till de som inte kommit in, eller som tagit sig in men blivit olyckliga, på en inhuman arbetsmarknad; vars mantra om flexibilitet håller på att förgöra stora delar av en hel generation. Väldigt kul att se dessa råd illustreras, fast kontentan är sorglig.
Therse Ramstedt, som står för manus, har haft som målsättning att ifrågasätta invanda mönster. En målsättning hon uppfyller förhållandevis väl. Vad händer med individer som vill utvecklas, men som måste underordna sig färdiga strukturer? Karaktärerna i SEDAN har olika överlevnadsstrategier. Några exempel är jogging, shopping och yoga. Assistenten med sitt inövade leende, får utlopp för sin frustration genom att ilsket gläfsa i mikrofon. Till saken hör att hon träffar på nyanställde Rikard på pubens Öppna scen. Mot ett glas vin gör de medverkande en kort show. Hon framför monolog medan han i solglasögon, kilt och kängor kör ett fräckt dansnummer. Trischler i blåställ och keps syns i rollen som pubägare vars dröm är att sjunga schlagers.
Skådespelarna är duktiga rakt över. Deras tonfall och kroppsspråk sitter perfekt, vilket märks särskilt tydligt när de agerar talkör. Extra plus i kanten för energiska Anna-Karin Weivert. Visst är det sympatiskt att materialet de framför är nyskrivet. Men jag har invändningar mot uppsättningen. Regissör Maria Hesse låter pjäsen bli för mycket av tablåer och utdragna scener. Anser också att olika trådar i manus borde tvinnats ihop bättre. Exponerandet av ansiktsuttryck i all ära, men slutet kändes väldigt ofärdigt.