En rosa matta ligger utrullad utanför Svenska Grammofonstudion belägen vid Mölndalsån. Faktums VD Åse Henell hälsar oss välkomna genom att berätta hur glad hon är över att kunna presentera uppföljaren till den CD som såldes i hela 8.000 ex. Nio månaders hårt arbete har resulterat i en brokig blandning låtar, tolkade av allsköns artister och grupper runt om i Sverige. Konceptet är att Faktums försäljare föreslår må – bra – låtar, vilket ger projektledaren och producenten Daniel Claesson en jättelång lista. Utifrån den kontaktar han de som han vill ska vara med. I princip alla tillfrågade säger JA och alla involverade i plattan ställer förstås upp ideellt.
VD Henell påpekade, i samband med att hon tackade alla som varit med i projektet, hur mycket CD:n betyder ekonomiskt för de hemlösa försäljarna. Tisdag 24 februari kan allmänheten köpa tidning + skiva på gator i åtta i städer: Göteborg, Malmö, Lund, Helsingborg, Kristianstad, Växjö, Värnamo och Jönköping. (Allt stort händer bevisligen inte i huvudstaden med omnejd.) Paketet som kostar 150:- att inhandla, inbringar för varje sålt exemplar en värdefull vinstmarginal på halva beloppet. Denna tid på året är annars besvärlig för Faktum-försäljare. I pressutskicket citeras Bo Sundström vars orkester öppnar Det ordnar sig: Vad vi kan göra för att hjälpa utsatta medborgare i ett annars rätt välmående land är att inte gnälla över att betala skatt och att bland annat stötta projekt som kan underlätta.
Vi i media undfägnades tre smakprov live. Jag uppskattade mycket Stegets avskalade tolkning av Bara om min älskade väntar. Efteråt fick jag ett pratstund med sångerskan Matilda Sjöström som passande nog varit på turné med Nationalteaterns Rockorkester. Att göra cover på Michael Jackson lär vara sällsynt. Ida Redig tog sig an ”They Don´t Care About us” på ett otroligt begåvat sätt. Slutligen var det rörande att den man som önskat sig en tolkning av Black Sabbaths största hit fanns i lokalen. Han kunde höra en halvakustisk version framföras av Evergrey från Göteborg. Vi fick veta att Caroline af Ugglas också var ett liknande fall, det vill säga en försäljare fick igenom sin önskning om att sammanföra utförare med låt, i hennes fall med Stones ballad ”Angie”. Stämningen var av naturliga orsaker varm och uppmuntrande bland det närvarande medieuppbådet.
Nu är jag inne på minst fjärde lyssningen av CD:n. Känns helt fel att göra någon regelrätt recension. Här finns det mesta från alltför svulstiga arr till charmiga bagateller och någon enstaka dikeskörning. En stor överraskning var att somliga uttjatade melodier fått ny lyster. Jag syftar på inledande Då är hon åter lika blek av Bo Kaspers ( En ung Lasse Tennander översatte texten till ”A Whiter Shade of Pale” och ”My Heart Will Go On” som normalt sett ger mig kväljningar. Men Ane Brun och hennes kollegor är äkta och låter bli att waila. Några för mig helt okända gör egen hiphop av ”Barn av vår tid”, fast refrängen finns kvar. Trevligt när tolkningar tillför något. Tycker som sagt mycket om den nakna pianoversionen av ”Bara om min älskade väntar”. Avrundar denna disparata musikupplevelse gör Mikael Wiehe i unik inspelning och Annika Norlin med en klassisk berörande psalm. Instämmer i Kai Martins entusiastiska omdöme om Ida Redigs bidrag. Hennes röst ihop med ett vrålsnyggt arrangemang gör henne till lika mycket vinnare som alla Faktum-försäljare., något jag ångrar att jag inte framförde till henne när hon stod intill mig.