Skuggland
Dramaten, Lejonkulan
Premiär den 18 december 2014
Hur hanterar man en väns svek om vännen uppslukas av ett skuggland utan att man hunnit bearbeta sina känslor? Det är en av de frågor som ställs i Jonas Bruns roman Skuggland, som har blivit teater och haft urpremiär på Dramaten-scenen Lejonkulan. Regissör är Lena Endre och den enda rollen, Erik, spelas av Christoffer Svensson.
Scenen är helt vit och liknar en tunnel som genom ett illusoriskt perspektiv ser ut att försvinna lång bort. Christoffer Svensson i sina mörka kläder får all uppmärksamhet. När vi möter honom är han vuxen och ser tillbaka på ett år av sin barndom, det mellan 11 och 12 år. Minnena börjar med att Erik träffar sin tvillingsjäl – eller back-up som han kallar honom – som också heter Erik.
Christoffer Svensson ger en levande skildring av hur de båda bästisarna lever i en tvåsamhet där dataspelet Shadowland och Michael Jacksons musik och mystik spelar en stor roll. Han gestaltar en pojke som blir allt mer bunden till sin vän och vars identitet skakas i grunden när en tredje pojke, Markus, kommer in i bilden.
När året är över finns varken Erik eller Markus kvar och fortfarande många år senare grubblar Erik över deras försvinnande.
Skuggland handlar om en svunnen barndom som för Erik blir svår att släppa och integrera i sitt vuxna liv. Han tar upp liknelsen om den lama pojken som blev lämnad krav när Råttfångaren från Hameln ledde bort byns barn och lät dem uppslukas av ett berg.
I Lena Endres regi och med Christoffer Svenssons inlevelsefulla skådespeleri har romanen blivit en stark pjäs som jag tror har många öppningar för igenkänning och egna tolkningar. Väl värd att boka in ett teaterbesök för.
Baserad på Jonas Bruns roman
Medverkande: Christoffer Svensson
Regi: Lena Endre
Dramatisering: Gunnar Eriksson
Foto: Roger Stenberg