Magic Numbers på Stockholm Music & Arts
3 augusti 2014
Betyg 4
The Magic Numbers håller stilen. De två syskonparen är välklädda i svart och frontmannen Romeo Stodart är iförd mörk kostym. Det måste varit ansträngande i den ovanliga sommarhettan i Stockholm – och dessutom brukar det vara ännu varmare på scen med strålkastarna. Det brittiska indiebandet som slog igenom så stort med debutalbumet ”The Magic Numbers” för nio år sedan och första singeln ”Hymns for Her” för tio år sedan är ett av de bästa unga indiebanden. Utan tvekan. Det är lite synd att bandet spelade kvart i sex i stekhet söndagssol. Bandet gör sig allra bäst inomhus i en sval lokal på kvällen.
Bandet är rutinerat och utvecklas även om det har en eget sound. Redan i första låten var det mer rockigt än tidigare och trummorna fick styra låten. Det kommande albumet ”Alias”, bandets fjärde, släpps i augusti och den första singeln därifrån visar att det är en mer rockigt Magic Numbers som presenterar sig. Förstasingeln, ”Shot in the Dark” har tydlig influens från Neil Young. När Kulturbloggen träffar Romeo och Michelle Stodart bekräftar det att Neil Young är ett föredöme för dem.
Det finstämda och vackra Magic Numbers med många fina detaljer i musiken är dock stabilt och finns kvar. Redan i den andra sången på konserten, ”Undecided”, fick vi höra den finstämda sången.
And you left me waiting so long,
I was waiting so long
I’ve been waiting so long
Ooh it’s undecided love
But you never believe me and maybe I know
Oh, honey, I know, it’s undecided love
But you never believe and maybe I know
Honey I know, it’s undecided love
The Magic Numbers slog igenom för snart tio år sedan, men växer hela tiden artistiskt. Jag tror och hoppas att de kommer att fortsätta karriären och en dag är de det största bandet på festivaler. Stockholm Music & Arts är en rätt speciell festival med en högre medelålder på publiken är många andra festivaler, förutom du hårdrockfestivaler förstås. Visst är det många yngre i publiken också men det är en hög andel medelålders. Det gör att jag tror att många som stod där denna solstekta söndagseftermiddag inte hade lyssnat på The Magic Numbers tidigare. De fick en bra presentation av detta skickliga musikaliska band som bjöd på både låtar från det första albumet och det kommande och från de två albumen däremellan.
Allra bäst är bandet när både Romeo och melodicaspelaren Angela Gannon sjunger duett. Det är fylligt och vackert på samma gång.
Och ett extra tack för att de spelade sången ”Roy Orbison” från kommande albumet. Sången är, som namnet säger, en slags hyllning av vad Roy Orbison betytt.
Lite fakta om The Magic Numbers från wikipedia:
The Magic Numbers är ett brittiskt fyrmannaband från Ealing, London, England. Det består av de två syskonparen Stodart (Romeo, född 1978, och Michele, född 1983) och Gannon (Sean, född 1976, och Angela, född 1984) som bildade bandet efter att Romeo och Sean börjat skriva låtar tillsammans. Bandet fick skivkontrakt med skivbolaget Heavenly Records 2004 och deras självbetitlade debutskiva gavs ut 13 juni 2005.
Musiken är influerad av 1960- och 1970-talens amerikanska folkpop som till exempel The Mamas and the Papas och The Band. I flera av låtarna sjunger huvudsångaren Romeo duett mot melodicaspelaren Angela, och vokalharmonierna och de många tempoväxlingarna i den melodiska pop/rocken präglar genomgående låtarna på debutalbumet.
Bandet blev omtalat när de den 10 augusti 2005 helt oväntat lämnade det populära brittiska TV-programmet Top of the Pops, efter att programledaren Richard Bacon under repetetionerna skämtsamt kallat dem en ”stor, fet smältdegel av talang”. Bacon har i efterhand förklarat att ordet ”fet” avsåg bandets storhet, inte bandmedlemmarnas fysik.
Album
The Magic Numbers (2005)
Those the Brokes (2006)
The Runaway (2010)
Foto: Lena Dahlström
