Monty Python live (mostly), Monthy Pythons avskedsföreställning, sändes live på en svenska biografer söndag den 20 juli.
Monty Pythons hyllningsshow bygger på nostalgi, igenkänning och spektakulär dans- och show. Det är en gott och blandat påse med det bästa ifrån komikergängets tid tillsammans Dessvärre gömmer sig här både sexism, transfobi och rasism.
Kontrovers är Monty Pythons melodi. Påven, Mao och Hitler får sig en käftsmäll. Gänget – John Cleese, Eric Idle, Michael Palin, Terry Gilliam, Terry Jones och Graham Chapman (Död 1989) – räds inte de känsliga, tabubelagda ämnena såsom sex, nakenhet och religion. Deras måltavlor är allt och alla – politiker, människor med makt, religiösa fundamentalister med flera. En kan anklaga dem för rasism som i I like chinese om den kinesiska stereotypen eller för transfobi som i I´m a lumberjack om den skotske skogshuggaren som visar sig ha en förkärlek för kvinnokläder och den assisterande manskören blir äcklade. Det var en annan tid då när det begav sig, en tid då politisk korrekthet knappt var ett ord – en tid innan feministiskt initiativ och PRIDE. Idag, fyrtio- femtio år senare, känns inte allt lika fräscht. I Blackmail kråmar sig exotiska dansare runt en sjuttioårig Eric Idle i tigerrandig kavaj. I 2 gay judges strippar två domare och visar upp sina sexiga kvinnounderkläder.
Bortsett från sexismen håller Monty Python klass. Det är en bra blandning av under bältet humor och absurdism; ofta med politisk udd. Liveshow blandas med klipp ifrån förr visad på den enorma panoramaskärmen. Här bjuds på spektakulär dans. I I like chinese klär sig dansarna i traditionell orientalisk dräkt och sceneriet blir till ett enda stort Peking i blinkande neonljus och starka rosenskimrande färger och nyanser.
Monty Python Live (mostly) bjuder på få överraskningar. De flesta klassiska scener finns med – The spanish inquisition, Dead parot och Silly walk med flera. En del av har uppdaterats och gjorts om. Vid ett tillfälle dyker professor Brian Cox upp och förklarar varför den biologiska fakta i Universum sången inte riktigt håller. Det är oerhört underhållande att lyssna till.
Jag hade önskat flera oväntade val av scener och överraskningsmoment, men showen lyckas väl med att sammanfatta en humorinstitutions karriär från 70-talet fram till nu. Cleese och gänget är nervösa, säger bort sig och kan inte hålla sig för skratt. Men det är mest charmigt. En avlidne Graham Chapman får sig en fin hyllning i Dead parot . Papegojan är död och får därmed joina Chapman i himmelriket säger Cleese. Han är död och begraven, likaså är resten av gänget. Med Monty Python live (mostly) lämnar de showbusiness för gott och tar med sig i graven en död papegoja, chokladpraliner med döda grodor i och förstås spam, spam och åter spam. Som avslutning blir det allsång. Det enorma publikhavet inuti O2 arenan i London sjunger tillsammans med alla Live bio besökare världen över för full hals Always look on the bright side of life. Därefter är det dags att säga adjö och det görs på typiskt Monty Python maner – Piss off!
Text: Petter Stjernstedt