Bless
Av Emma Broström
Regi Marie Parker Shaw
Scenograf/kostymör Nina Fransson
Urpremiär 14 februari 2014 på Månteatern i Lund
Bless är en pjäs om identitet. Vem är jag? Vem vill jag vara? Hur ser andra mig? Hur vill jag bli sedd?
I centrum står Beatrice Larsson, ny elev i klass 6b, i en skola någonstans i världen. Beatrice får omedelbart se sig publicerad på bloggen ”Dagens fulaste outfit”. Det är en stämpel Beatrice hatar av hela sitt hjärta. Efter en tid av ångest tranformeras Beatrice till Bless, en helt annan person. Frågan är vem hon vill vara. Beatrice eller Bless?
Bless är en pjäs som främst riktas till unga, men kan med fördel ses även av vuxna. De frågor som diskuteras i pjäsen är aktuella både för barn och vuxna.
Broström väljer att placera Beatrice/Bless i samma ålder som kvartetten pojkar i Stephen Kings ”The Body”, filmad som ”Stand by me”. 11/ 12 år är en ålder när vi ligger mitt emellan barndom och tonår, en tid av övergång. Den transformation som Beatrice genomgår kan ses som den förändring inträdet i tonåren innebär.
I flera böcker framför King en tes som går ut på att den vuxna världen inte registrerar händelser som sker nedan 130 cm. Det ligger en hel del i den observationen. Hur unga interagerar i grupp är för vuxna okänt territorium och tas sällan på allvar. Den totala förvåningen över bråken i Göteborg, som orsakades av bilder på nätet, visar det.
Jag kommer på mig själv med att le när Beatrice ömma moder vill veta hur första dagen i den nya skolan var. Jag kommer ihåg hur förbannad jag blev på den typen av frågor som upprepades i all oändlighet. Föräldrar har ur en 12-årings synvinkel noll radar.
Scenen är vitt naken med ett antal lådor som flyttas runt och får tjänstgöra som allt från stolar till träd. Det är en rätt kreativ minimalism, Ett par skärmar visar en del av de händelser som sker på nätet. Kostymerna är väldigt mycket shorts och starka färger.
De fyra skådespelarna bär på ett utmärkt sätt det ibland något tunna manuset. Pjäsen hade tjänat på att skäras ner med c:a 20 minuter, men då hade den blivit väl kort. Vissa scener dras ut alldeles för långt och drar ner tempot.
Bless är också första delen i verklighetstrilogin. Det ska bli intressant att följa fortsättningen.
Text: Peter Johansson
I rollerna
Lillemor Hjelm, Hanna Schmitz, Mats Granath, Andreas Ottomar Nilsson