Det här skulle kunna vara en spaning: Radions P1 har en ”såpopera” om eleverna på Stockholm Operastudio, Malena vinner schlagerfestivalen och operasångaren Lars Cleveman kommer ut med en CD. Opera är inne!
Men Lars Clevemans nya album, ”Voices in my head” (Polythene Records/Plugged Records) är förstås inte opera, utan rock, med ett tydligt Velvet Underground-sound tillsammans med bandet Plastic Pals (”Stockholms bästa New York-band”, sägs det). Operaskolningen märks på den tydliga diktionen men stör sällan. Dramatiskt vibrato på sluttonerna i fraserna och ett lätt eko ger en teatralisk, Nick Cave-klang. Svart, humoristiskt, dramatiskt.
Kompanjonen från kultbandet Dom dummaste, Martin Rössel, är medkompositör till låtarna Sunny Day (om Guantanamo) och The difference, medan en av de bättre låtarna är skriven av Caroline Langenheim, Do you wanna play house. Låten Flower Child skiljer sig lite från de andra – dov och mäktig rockeletronica. Albumet avslutas med känsliga men rätt traditionella balladen Friends (”my best friends are those who died…”).
Ett rätt imponerande album – i pressreleasen skriver Jonas Almqvist (Lädernunnan) att det ska vara årets viktigaste svenska skiva, det får väl vara osagt, det är ju bara mars… Gillade Dom dummaste, men nog skulle det ha varit mer spännande att ha sett Lats Cleveman som Siegfrid i Dalhalla!
Text: Lena Andersson
Cleveman: Do you wanna play house
Lars Cleveman – Siegfried – The sword song
Andra bloggar om: opera, recension, skivnytt, rock, Cleveman