En dramatikers dagbok 2005-2012
Författare Lars Norén
Förlag Albert Bonniers Förlag
Utgiven 2013-08
ISBN10 9100130303
ISBN13 9789100130305
Han är rätt kaxig, Lars Norén, en av Sveriges största dramatiker. När fortsättningen på hans dagbok gavs ut i augusti i år, 2013, är det en tjock bok på nästan 1.500 sidor av tunt papper, som en Bibel.
Den första dagboken som kom blev omtalad och debatterad och diskuterad. Många var uppretade och kände sig utsatta och träffade av hans verbala angrepp. Nu har ytterligare tid förflutit och inte heller Lars Norén står opåverkad av tidens tand. I dagbok nummer två, En dramatikers dagbok 2005-2012, är han inte alls lika arg längre. Jag har inte läst den första dagboken – så jag kan inte göra någon jämförelse. Det jag dock kan konstatera är att Lars Norén berömmer många av sina skådespelare och andra människor han möter i En dramatikers dagbok 2005-2012. Om den första dagboken är likadan, då är allt som skrivits om den överdrivet, det är ett som är säkert.
Visst får en och annan person med mycket inflytande sina smällar. Jodå. Men det är oftast personer som har höga positioner och får stå ut med kritik.
Jag kan knappt slita mig när jag läser, det är en fascinerande dagbok. Den största behållningen är att följa hans tankar kring teaterarbetet. Hur han tänker inför repetitioner och hur han tänker kring hur scenerna ska byggas upp och vad han vill att scenerna ska förmedla. Det torde vara läsvärt för varenda en som har intresse för teater. Dagboken kommer att leva länge, länge och den kommer att läsas om hundra år fortfarande, för att framtida teater-intresserade ska sätta sig in i hur en dramatiker tänker och tänkte under sitt skapande.
Att han berättar om sitt skapande, blandat med glimtar ur sitt privatliv ger extra liv och spänst åt det som förs fram. En dramatiker är en människa som alla andra, har relationer till barn och familj, släkt och kollegor och måste som alla människor förhålla sig till en ekonomisk situation. Det som någon skapar föds fram just i den livssituation och i det samhälle som hen lever och verkar i. Hur han tänker kring sina förhållanden och relationer berättar också något om honom som dramatiker och som människa.
För min del tycker jag det verkar som att Lars Norén blivit mildare med åren, både med tanke på dagboken och med tanke på hans senaste teaterverk 3.31.93 som jag recenserade här.
Recensioner av En dramatikers dagbok 2005-2012:
I Göteborgsposten och iKulturnytt/Sveriges Radio och i Svenska Dagbladet.