Titel: När jag blir stor
Författare: Jeanette Eriksson
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: 201306
ISBN13: 9789127136540
Jeanette Eriksson utsattes under hela sin barndom för sexuella övergrepp av sin morfar. I den självbiografiska boken När jag blir stor får vi möta en Jeanette som är mellan fyra och sju år gammal. Den största delen av berättelsen ser vi genom barnets perspektiv och vissa delar av den här incesthistorien bara anar vi.
Det är gripande att läsa om hur den lilla flickan uppfattar de upplevelser som bryter ned henne både mentalt och kroppsligt som naturligt och hur hon intalar sig själv att det blir bättre när hon blir stor. Hur hon ser sin mormor som den snälla – och även sin morfar i vissa stunder – och hur hon projicerar all skuld på sin mamma.
Samtidigt är det upprörande att se hur samhället omkring flickan blundar för uppenbara fakta. Hur kan de låta barnpsykologer undersöka Jeanette och göra en film om hur hennes ben låst sig i kramp utan att misstänka något?
Vid en sökning på artiklar om Jeanette Eriksson framkommer det ännu tydligare att klara incestmisstankar fanns, men att det ändå tagit henne ett halvt liv att få upprättelse.
När jag blir stor är en lättläst, men samtidigt tung bok att läsa. Jag hoppas att författaren genom sin självutlämnande berättelse kan bidra till att förbättra chanserna för andra barn som far illa.
Det här är den mest fruktansvärda behandlingen av samhället jag har läst/ hört talas om. Om inte berörda ansvariga tidigare i denna kvinnas liv, eller nu ansvariga inom sjukvården/ socialtjänst blir prickade/ avstängda är det en fruktansvärd skandal. Samhället ska ställa upp.
Vänligen mattias heyman
Jeanette var bara en offer i ett samhälle som inte fungerade som det skulle vara…Det är klart att vem som våldtog henne kunde inte vara utanför hennes familj…
Jag kan skriva i oändlighet vad jag tänker om sjukvården/socialtjänsten då men jag tror att man måste läsa boken så att man kan veta vad betyder vara en barn som kan inte välja en bättre liv….
Med vänlig hälsning