Från vänster på bilden ovan: Nima Akbari (gitarr) och Erik Smidvik (sång) från Georgian Waters.
Förra året gav stockholmska drömpopbandet Georgian Waters ut sin första EP, nu är de åter aktuella med en rad singlar som kommer att släppas kontinuerligt under en tid framöver. Först ut i denna singelserie är en låt som heter What’s in Your Heart vilken du kan lyssna på längst ned i inlägget.
Skulle ni kunna börja med att berätta lite om hur ni lärde känna varandra och hur det gick till när ni bildade bandet?
Erik: Vi har ju spelat tillsammans ganska länge – jag och Nima i alla fall – vi möttes genom gemensamma kompisar. Vi spelade i olika band och träffades någon gång när trummisen i mitt gamla band skulle spela med dem. Jag kom dit så ville de ha mig också, då bildade vi det här bandet.
Nima: Erik sjung för oss och då hade vi det, det kändes rätt bara, men sedan har ju bandets uppsättning ändrats under tiden.
Erik: Det blev väldigt mycket mer intressant när Lars och Kristian kom in på bas och trummor. Då kändes det som att kärnan blev lite mer komplett. På senare tid har även Mathias kommit in på synth.
Vilken är bandets kreativa kärna? Är det främst ni två eller är hela bandet med och skriver låtar?
Erik: Det är nog jag och Nima – jag skriver mycket demos som jag för fram till bandet – men sedan fixar vi det tillsammans.
Nima: Själva låtskrivarprocessen, då är det oftast jag, Erik och Kristian som sätter grunderna. Vissa låtar har Erik skrivit på egen hand men annars brukar vi ha låtskrivarsessions då någon har en idé som vi gör något av.
Erik: Det blev mycket roligare när vi kom på att vi hade en app på telefonen som gjorde extremt fula och fattiga synthtrummor. Då behövde vi bara skriva ett beat så kunde vi alla ha hörlurar på oss och spela tillsammans till det. Många av de nya låtarna har kommit till på det sättet.
Nima: Mycket kommer vi också på vid reptillfällen. Alla har ju någonting att säga till om såklart, det är inte så att vi diktatoriskt skriver låtarna, om Lars har en idé på trummorna så testar vi det. Vi kommer oftast med en grundidé – en mall – till replokalen men sedan kommer mycket till i efterhand.
Varifrån brukar låtinspirationen komma?
Erik: Jag lyssnar på väldigt mycket olika sorters musik och blir inspirerad av vissa ljudbilder. Jag kan även bli inspirerad om jag hör en melodi från någon dum poplåt från 90-talet, då vill jag kanske göra något snarlikt med våra instrument. Ibland kan det även vara en textrad i en annan låt som jag bara skriver en helt ny låt av.
Jämfört med EP:n som kanske var lite mer poporienterad känns det som att både What’s in Your Heart och Flow vilar på en ännu tydligare ljudbild, är det något ni medvetet försökt åstadkomma?
Nima: Inte medvetet kanske, det vi gjorde var en analog inspelning så allt var organiskt på den EP:n. Nu när vi suttit själva och skrivit låtar har vi fått tillgång till så mycket annat som percussions, synthar och mer elektroniska grejer. När vi var inne i studion och spelade in Lessons-EP:n satt vi inte lika länge med synthljud – det var en mer statisk inspelning – det var ju typ som att vi stod i replokalen och spelade låtarna rakt av.
Så de nya låtarna är mer av studioproduktioner?
Nima: Mer åt det hållet, men sedan så har vi ju begränsade tillgångar. Vi spelar in hemma hos mig i vardagsrummet så det är inte någon superproduktion men vi experimenterar lite mer, vi kanske lägger till grejer som vi inte hade tid med under Lessons-EP:n eftersom vi var under tidspress och varje dag kostade pengar. Sedan var vi nog inte färdigblommade då rent låtskrivarmässigt.
Kan ni berätta lite om hur er nya singel What’s in Your Heart kom till?
Nima: Den kom till under en sådan där låtskrivarsession hemma hos Kristian då vi knappade in ett beat på mobilen.
Erik: Det var ett beat som gick om och om igen, i början lät den lite ambient, nästan som The Knife.
Nima: Den är ju snodd från en gammal sångmelodi som vi hade i en låt för länge sedan. Det blev bara att vi började spela den melodin bakom de här ackorden så blev det What’s in Your Heart. I efterhand lade vi till sjuka congas och experimenterade med synthljudet. Det blev ju en väldigt shoegaze-influerad vers i låten vilket inte ens var tanken från början.
Erik: Hela låten handlar om skapande och uttryck. Att man ska tro på det man gör.
Ser ni Flow som en B-sida?
Nima: Nej, inte alls. Vi har ju ett singelserie-koncept nu och alla låtar är av lika mycket värde. Vilka låtar folk väljer att tycka om är upp till dem. Flow är kanske lite mer flummig.
Erik: Den är lite mer I’m the Walrus, men för mig skulle den lika gärna kunna vara singeln, den fyller upp de rätta kriterierna. Den täcker teman som kärlek och handlar om min lägenhet jag flyttade in i nu. Jag fick veta att det skett ett mord i den lägenheten, att det är kopplat till voodoo – det var ett riktigt voodoo-mord – så den tar upp lite tankar om det.
Kan ni berätta lite mer om det här singelserie-konceptet?
Nima: Vi skriver jättemycket musik hela tiden. När vi spelade in EP:n på sex låtar kände vi inte att vi fick ut så mycket av att stänga in oss i ett halvår, utan istället kontinuerligt släppa två låtar som vi tycker om och under den tiden skriva ny musik och samtidigt försöka spela där vi får spelningar. Det blir ett helt annat arbetssätt som flyter på mycket bättre.
Erik: Det är nog roligare för oss och för folk som vill lyssna på oss att vi släpper singlar kontinuerligt.
Vilket blir nästa släpp?
Nima: Nästa singel kommer bli Dead in No Time. Den tillsammans med en låt som heter Look Up to the Sun. Arbetsnamnet på Dead in No Time var ”surflåten” eftersom den låter så surfig.
Erik: … och inte surfig som i Beach Boys och surf-gitarrer, utan det är bara en känsla, själva beatet är ganska vågigt och mysigt. Inspirationen till den låten kom ifrån att jag ville skriva en upplyftande låt med en våldsam text. Kontrasten mellan pop och ren ilska är lite grann som Shoot You Down av The Stone Roses.
Nima: Look Up to the Sun är i grunden väldigt hiphop-influerad. Det är ett väldigt grundläggande beat som går genom hela låten. Refrängen är nineties-influerad. Det är väl också en slags kontrast där mellan en väldigt poppig nittiotalskänsla, speciellt i refrängen, blandat med ett hiphop-beat.
Erik: Det var den första låten jag spelade in i nya lägenheten och den började som ett ambient beat med ganska tyst sång. Jag körde inte ens några ord på demon utan det var lite Cocteau Twins. Temat i den låten är väl hopp, det är en ganska uplifting refräng liksom.
För oss utomstående känns ju Cocteau Twins definitivt som en genomgående influens. Finns det några andra band som ni inom bandet tycker om?
Nima: Det är bara för att de har chorus-gitarrer!
Erik: Jag är inspirerad av sättet hon sjunger på. Hennes små krussiduler, hon kör ju små patterns och återkommande melodier som jag gillar.
Nima: Sticket i Look Up to the Sun är ju väldigt Cocteau Twins, men annars är vi nog rätt utspridda rent musikaliskt.
Erik: Om jag, Nima och Lars kommer överens om att vi älskar en hiphop-låt så tar Kristian avstånd från det, men jag antar att vi alla kanske skulle kunna komma överens om att vi tycker om New Order.
Nima: Det är väldigt blandat, jag tror att jag och Erik – kanske lite grann Kristian också – står för 90-talspop, vi alla gillar väl Blur och Oasis liksom. Samtidigt har ju Kristian en funk-bakgrund så James Brown kan han älska.
Erik: Framför allt The Stone Roses är en stor influens, för Lars har ju det där swagget i trummorna som även The Stone Roses har – en rytm – vi gillar när man kan dansa. Det är många band som glömmer bort att man vill kunna dansa till musik, det är en grej för sig själv.
—
Du kan lyssna på Georgian Waters nya singel ”What’s in Your Heart” här (via Spotify):
Foto: Emma Andersson