Den flygande handläggaren
Av: Gertrud Larsson
Regi: Natalie Ringler
Scenografi och kostym: Lisa Hjertén
Ljus och video: Ludde Falk
Mask: Lars Carlsson
Folkteatern i Göteborg
Premiär 18 januari 2013
Gertrud Larssons pjäs om nyordningen på Försäkringskassan var en framgång på Uppsala Stadsteater. Lyckas Folkteatern i Göteborg lika bra med att sätta fokus på missförhållanden som orsakat så oerhört stort lidande? Utan att vara fullkomligt begeistrad av vad jag såg, hävdar jag att ensemblen gått i land med uppgiften. Materialet man knådat till en fungerande helhet har en karaktär som är idealisk för skådespelarna.
De får sitt lystmäte av att frossa i roller där maktmänniskor framställs som fåniga och ömkliga. Undantaget utgörs av Anders Granell i sin i dubbel mening upphöjda Göran Persson. Den intrigerande handlingskraftige statsministern blir med sina direktiv och utnämningar roten till allt ont, de galenskaper han initierat blottlägger i accelererande hastighet att visionerna i praktiken blivit kontraproduktiva. I konsulternas tankemodeller ses kunden som en belastning, någon som överutnyttjar systemet eller någon som får skylla sig själv. Vad som i det så kallade Programmet har som mål att bli enkelt, snabbt och rätt; ska ses som förevändning för att bli kostnadseffektiv. Och då blir de stackars kunderna ett hot mot verksamheten.
Regissör Natalie Ringler har låtit skådespelarna ta ut svängarna. Spelstilen är rapp och tablåerna skiftar snabbt. Olika musikaliska upptåg bidrar till inramningen. Hela idén med att belysa ett snitt ur en misslyckad politisk verklighet, vars verkningar fortfarande är förödande, har uppenbara likheter med Apatiska för nyböjare. Dock är inte tempot lika uppskruvat eller groteska inslagen lika framträdande i de sorgliga turerna kring Försäkringskassan. Däremot definierar båda dramerna aktuella samtidsproblem, de skyldiga hängs ut och excesserna på scen blir en slags reningsprocess för publiken. Pjäsförfattaren har sagt att hon hämtat allt stoff från faktiska händelser. Den i detta fall otäcka parollen att verkligheten överträffar dikten stämmer således, möjligen några snäpp åtskruvad med hjälp av Kafka och nyspråk a la Orwell. Vad som tillförs med bravur av ensemblen är porträtt på existerande personer, ofta festliga parodier som gränsar till nidbilder. Ett exempel på hur verklighet och dikt kan glida ihop är att i pausen pratar jag helt kort med riksdagsledamot som haft Göran Persson som sin chef.
Mest minnesvärda ur det brokiga persongalleriet är i en ömklig huvudroll generaldirektör Curt Malmborg, den dominanta Majvor Isaksson som i befattning som produktionsdirektör är Curts pådrivare samt socialförsäkringsminister Christina Husmark Persson med markant läspande. Sätter tänderna i dessa maktberusade potentater gör veteranerna Lars Magnus Larsson, Ulla Svedin och Lena Birgitta Nilsson. Dessa och ännu fler lustmord är pjäsens största styrka. Det blir skrattretande tydligt att en trängd chef riskerar falla på eget grepp. Stackars Curt med C beskrivs som nyttig idiot, han har inte inflytande och klarar inte media. När myndigheten hamnar i dålig dager vill man förbättra sin image genom att göra reklam. Jonas Sjökvist gör en mycket humoristisk biroll i form av filmare utrustad med hörlurar. All energi som läggs på att kommunicera detta snömos till budskap, är tacksamt att angripa för en påläst förfärad kritiker. Gertrud Larsson skriver i programbladet hur obegripligt det var att något som skulle bli så föredömligt, istället blev en katastrof.
Navet i den dramaturgiska konstruktionen är en trotjänare som flyttas runt. Marianne är en bitter ganska uppgiven handläggare spelad av Elisabeth Göransson Hon råkar sammanföras med generaldirektören ett antal gånger. Vid deras första möte fyrar hon av en bitsk replik när Curt vill att FK ska jämföras med Mc Donalds. Marianne blir i slutskedet en hämnande superwoman efter att ha tagit emot ett fruktansvärt besked på telefon. Hon gör vad hon måste, nämligen förpassar den nye lismande ministern på besök, till brinnande underjorden. Summa summarum en kuslig och roande pjäs som är skoningslöst autentisk. Någon scen i första akten går aningen på tomgång och pricken över i:et saknas. Den flygande handläggaren är kanske inte någon dundersuccé, men en habil produktion som absolut tjänar sitt goda syfte. Den passar perfekt för den lokala fackklubben.
Text: Mats Hallberg
Medverkande: Ulla Berg Svedin, Karin de Frumerie, Anders Granell, Elisabeth Göransson, Lars Magnus Larsson, Lena Birgitta Nilsson, Niklas Roman och Jonas Sjöqvist
Foto: Patrik Gunnar Helin