Figaros bryllop opera av W A Mozart
Libretto: Lorenza da Ponte
DKT:s Gamle Scene 5 december 2012
I går var det 222 år sedan W A Mozart också känd som ”Wolfie” dog i Wien, men det var också sista gången som vi kunde uppleva Den Jydske operas sista föreställning, åtminstone för den här gången, av hans ”Figaros bröllop”.
Egentligen är det kanske mer att betrakta som en reprisföreställning eftersom den gavs första gången redan under 2006. Uppsättningen har efter premiären på Musikhuset i Århus varit ute på turné runt om i Danmark, med samma dirigent, Per-Otto Johansson, men med fem olika symfoniorkestrar, men också med två olika sångarlag.
När en uppsättning ges med två olika sångarlag handlar det ju om två olika föreställningar och drömmen skulle ju vara att jag kunde uppleva båda sångarlag, särskilt som de alternerar med varsin dag just i ”Dronningens by”, men det är kanske att önska för mycket?
Handlingen i Figaros bröllop utgår från Rossinis ”Barberaren i Sevilla” och är alltså att betrakta som en fortsättning men med några andra personer än de ursprungliga, men i centrum för handlingen står ju både greven och grevinnan där kärlekslågan har hunnit att svalna betydligt, men också barberaren Figaro som nu önskar gifta sig med Susanna som precis som han själv är anställd i greveparets slott.
Greven önskar utnyttja sin rätt till första natten med bruden eller åtminstone rätten till ett kärleksmöte, vilket både Figaro och Susanna motsätter sig. Lägg därtill ett antal dråpliga förvecklingar som Cherubino i stort får svara för, vackert förförisk musik och inte minst sångkonst och sceniskt agerande på hög nivå och du vet att det handlar om Mozart´s ”Figaros bröllop”.
<>Handlingen utspelar sig i den ursprungliga miljön, nämligen ett slott i Sevilla och i princip under en dag. Det är en mycket vacker scenografisk lösning och inte minst den tidstypiska klädedräkten från hög till låg imponerar.
På det sångliga kan jag inte heller klaga, tvärtom. Mest imponerade de som sjöng huvudpartierna dvs greve Almavira och hans grevinna, Figaro och Susanna dvs Gianpiero Ruggeri, Kari Postma, Andrea Patucilli och Vibeke Kristensen.
Imponerade gjorde också Bolette Bruno Hansen, som Marcellina och Lars Fentz Krogh som Antonio. En klar scenisk förmåga och röster som jag gärna vill höra mer av.
Andrea Pellegrini är ju alltid bra, men frågan är om hon inte lyckades överträffa sig själv i går i partiet som Cherubino. Det var röstligt och sceniskt helt perfekt timat.
Den Jydske Opera´s lilla kör gjorde också mycket bra ifrån sig och här återfanns ju dessutom flera av de sångarna med mindre partier. Mycket bra, särskilt med tanke på att kören inte består av mer än fjorton personer.
Det som gjorde denna operaupplevelse så stor, som den blev, hänger förmodligen mycket samman med dirigenten Per-Otto Johansson´s eminenta ledning. En riktig maestro med ett särskilt öra för Mozart´s komiska ådra och han ledde Själlands Symfoniorkester kvällen igenom på ett ytterst elegant och behagligt sätt.
Särskilt uppskattade jag att han verkligen ackompanjerade sångarna på ett sätt som det var länge sedan jag har upplevt. Kanske beror min entusiasm på att jag satt rakt bakom honom på orkesterplats och alltså kunde följa hans arbete på nära håll. Ja, inte vet jag men ypperligt blev det.
Produktionsteam
Musikalisk ledelse: Per-Otto Johansson
Robert Bögelund Vinther, efter Jan Maagaards uppsättning från 2006
Scenografi: Peter Schulz
Kostymer: Lars Andersen
Ljusdesign: Rune Halken Tönnes och Ib Asp
Medverkande
Greve Almaviva: Gianpiero Ruggeri
Grevinnan Almaviva: Kari Postma
Susanna: Vibeke Kristensen
Figaro: Andrea Patucelli
Cherubino: Andrea Pellegrini
Bartolo: Jens Bové
Marcellina: Bolette Bruno Hansen
Basilio: Erik Bekker Hansen
Don Curzio: Tue de Stordeur
Antonio: Lars Fentz Krogh
Barbarina: Estrid Molt Ipsen