Titel: Oktober i Fattigsverige
Författare: Susanna Alakoski
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 201210
ISBN: 978-91-0-013010-7
Skriv om det som får dig att sucka, citatet av Allen Ginsberg inleder Oktober i Fattigsverige. Det är ingen feelgood-roman direkt som Susanna Alakoski skrivit. Det är bra. Jag vill läsa om riktiga människor som har något att berätta. Något som tar i hjärtat som jag tror finns där bakom medelklassglasyren.
Oktober i Fattigsverige är en dagboksroman, en slags dokumentärroman och en politisk debattskrift. Författaren vill tala om hur fattigdomen ser ut idag och hon är angelägen. Alakoski skriver om sin vardag som författare, berättar hur hon reser till olika föredrag och uppläsningar runt om i Sverige. Och överallt ser hon de fattiga och de ser henne.
Alakoski har gjort en klassresa från Svinalängorna i Ystad, fattigdomen finns inpräntad i henne och den har gett henne en särskild blick för de utsatta i samhället. I boken blandas minnen från uppväxten med citat från Socialtjänstens journaler:
”Fru Alakoski på besök. /../Har tio kronor”.
Här citeras också författare med bakgrund i arbetarklassen med liknande erfarenhet av fattigdom och missbruk som exempelvis Kristian Lundbergs Yarden:
”Du arbetar och är alltid fattig”.
Utdrag ur Rädda barnens rapport om den ökande barnfattigdomen får illustrera Alakoskis egen historia. ”Risken att växa upp fattig ökar om man har utländsk bakgrund eller lever med en ensamstående förälder.” Alakoskis föräldrar var finnar och jobbade för minimilön. De var alltid fattiga.
Susanna Alakoski har arbetat som socialsekreterare. Men när hon ska läsa sina egna journaler blir det för svårt känslomässigt. Hon inser att det var mycket värre än hon mindes. Fattigare, våldsammare. Hennes bror blev missbrukare och hamnade i fängelse. Men efter 30 års missbruk har han tur och träffar en socialsekreterare som kan hjälpa honom.
Alakoski frågar sig hur det hade gått om hon hade växt upp i dagens Sverige. Hade hon klarat sig? Jag läser i tidningen att socialsekreterarna i Årsta/Enskede inte hinner med att hjälpa barn och unga. Ärendena samlas på hög.
Alakoski tror att det främst är medelklassen som kommer att läsa hennes bok. Utan en medveten och solidarisk medelklass hade hon kanske varit död. Finns den solidariska medelklassen idag?
Stilistiskt är boken inget mästarprov. Texten kränger hit och dit, mellan gestaltade minnen, rena citat, historieskrivning, tankar och diskussion. Men man läser den inte för formen, utan för det angelägna innehållet. Det är en text som gör avtryck och kanske kan den få fler att orka se de fattiga och utsatta i den värld som omger oss.
Text: Ulrika Bergman