Sweden AID Orchestra är en satsning som det talats lite om på kultursidorna i pressen. Ändå är det ett av de mest spännande konserter jag sett på år och dar. Där möts symfoniker, vissångare, rappare och grymt duktiga The Real Group i en musikalisk mix som fick de små håren att resa sig.
Sweden AID Orchestra är ett integrationsprojekt där kulturen binder samman det etablerade och utanförskapet. Det är sådant som alltid får mig att utbrista – kultur är mer förenande än larviga tävlingar i kommunal regi där förorterna skall tävla om bästa projekt för att få pengar.
Sweden AID Orchestra är sammansatt av symfonimusiker från nästan hela landet, i flera månader har man utan ersättning övat tillsammans med The Real Group, Sebbe Staxx (från Kartellen), Loney Dear, Adam Kanyama för att sätta samman ett musikaliskt program där den klassiska musiken möter jazzen (The Real Group), rappen och baladmusiken. Och det fungerade så otroligt bra.
Sweden AID leds av dirigenten Hans Åkesson, orkestermusiker i bland annat Stockholms Läns Blåsarsymfoniker och för hela idén till integrationsprojektet står Mikael Anderfjärd som arbetat sedan 2009 med projekt ”Integration 100%”.
Konserter har genomförts i Gävle och nu Stockholm och har burits av två teman. I Gälve där man spelade inför slutsålt konserthus var temat Mitt Nya Hemland och kvällens biljettintäkter gick oavkortat till att stötta ensamkommande flyktingbarn.
I Stockholm var temat ”Skriv dig fri”, ett skrivprojekt för ungdomar i miljonprojekten. Det är en skrivarkurs som vill inspirera ungdomar vars röster sällan hörs i det offentliga och som så småningom skall bli en bok med samma titel ”Skriv dig fri”.
En av drivkrafterna bakom ”Skriv dig fri” är Sebbe Staxx (Kartellen) med ett förflutet inom kriminalitet och missbruk. För Sebbe blev skrivandet och musiken vägen ut och in i ett nytt liv. Hans mycket kritikerrosade pjäs ”Medan vi faller” har varit ett steg i att bearbeta men också försöka förmedla hur livet ser ut i miljonprogrammen.
Sebbe var en av artisterna vid konserten, han rappade på ett sätt som fick även mig som inte gillar rapp att fängslas och när han rappade tillsammans med The Real Group i slutnumret ”Kringsatt av fiender” skriven av poeten Nordal Grieg i ett specialarrangemang av Sebbe själv, slutade publiken nästan att andas. Det var den sången som sjöns i Oslo Domkyrka under minnesgudtjänsten för Utöjaoffren.
Jag har aldrig tänkt mig att rapp och klassiskt, och så vacker poesi som i ”Kringsatt av fiender” kan mötas. Sebbes pappa Rune Stakset läste på norska en dikt skriven av Sebbe som var en direkt förlängning av Nordal Griegs text.
Starkt intryck gjorde också Loney Dear från Jönköping. Ballad och singer/songwriter med en röst och musikalitet som får mycket att blekna. Har aldrig hört talas om honom, aldrig lyssnat på honom tidigare, men där fanns det definitivt mersmak.
I låten ”DurMoll” fick han publiken att fungera som en bakgrundskör medan han själv sjöng.
”Skriv dig fri” gör ingen rättvisa om man inte får se vad det innebär. Ali 15 år, kammad och i kavaj ställer sig lugnt och berättar att den dikt han nu skall läsa är ett brev till hans mamma. En mamma som inte längre finns och som han aldrig fick chansen att säga hur mycket han beundrade.
Senare fick vi lyssna på Pascal 20 år som läste dikten om sin port. Det var osentimentalt och innerligt. Och det var otroligt vackert.
The Real Group är en av landets bästa vokalgrupper, deras förmåga att växla mellan svängig jazz, leka med klassisk musik och renodlad pop är i världsklass. Här finns glädje och musikalitet i exakt den mix som gör att man som publik inte tröttnar.
Slutligen en av Sveriges prisbelönta rappare, 15 årige Adam Kanyama, från Norsborg, som får mig att fundera över ett uttalande från före detta rektorn för för Fryshusets Gymnasium, Jan Sjunnesson (Newsmill 12-09-18) ”rappare antas till exempel till musikprogrammets rapmusikpassion vid Fryshusets gymnasium, där de får ge utlopp för sin ilska och eventuella kreativitet. Dessa elever som sällan klarar av alla tre åren
med examen går ut utan kompetens för vidare studier eller med en yrkesutbildning. Det yrke de utbildats för, rappare, är knappast efterfrågat på arbetsmarknaden och om erbjudanden ges är dessa inte på heltid.”
Sweden AID Orchestra är ett av mest fräscha försök jag sett till att integrera, den så kallade finkulturen och den nya kulturen från förorterna. Vi behöver mer av initiativ med kultur inom skolan, barn och ungdomsverksamhet inte minst i förorternas skolor. Nya Moderaternas idé om att banta estetiska program på gymnasiet, nerbantningar av den kommunala musikskolan är ett direkt hot i arbetet för att integrera. Det är inom kulturen vi kan mötas utan knytnävar och där får grabbar som Sebbe ett utrymme och
möjlighet att starta ett annat liv. Jag behöver väl inte säga att det fanns spelglädje, trots allvarlig underton.
Det finns i nuläget inga planer på fler konserter, men om det blir håll ögonen öppna och gå. Biljettpengarna går till ungdomar och då kan det vara värt 350 kr.
Text: Anne Skaner