The Everly Brothers var inspiratörerna till Simon & Garfunkel. Det berättade Paul Simon när han på måndagen intervjuades av journalisten Jan Gradvall.
En stor publik var inbjuden till biosalongen Rigoletto för att få se och lyssna på intervjun. Paul Simon besöker Stockholm eftersom han är en av årets vinnare av Polar Music Prize och utdelningen är på tisdag, 28 augusti.
Jan Gradvall började med att fråga om New York som musikstad, eftersom gator, broar och platser i staden finns nämnda i så många av Paul Simons sånger.
– Det enkla skälet är förstås att det är min hemstad, sade Paul Simon.
– Men det andra svaret är att New York också är en fantastisk musikstad, sade han och berättade om hur det stod musikgrupper i gatuhörnen och spelade och sjöng när han växte upp.
Paul Simon och Art Garfunkel som slog igenom som en duo hade en grupp tillsammans med ytterligare tre musiker i början.
– Men det blev omöjligt att få till tider att repa tillsammans med alla olika scheman, berättade Paul Simon och därför blev det en duo istället.
Simon & Garfunkels stora inspiration kom alltså från gruppen The Everly Brothers. Men att Paul Simon lyssar på oändligt mycket mer musik är ju uppenbart. När han skulle nämna några av de låtskrivare som han menar är de största tog han upp Bob Marley, Paul McCartney, George Gershwin, Chuck Berry och Hank Williams.
Det var roligt att höra Paul Simon berätta om när han hade skrivit sången ”Sound of Silence”.
– Jag tyckte själv att den var rätt bra, men jag kunde inte ana att den skulle bli så stor och att den skulle fortsätta att spelas efter femtio år.
Som sångskrivare har han haft olika perioder. Fram till Graceland-albumet har det varit gitarren som varit grunden.
– Jag skrev sången med gitarren och satte sedan till sång och ord, berättade han. Men sedan började jag fråga mig varför jag skulle begränsa mig till det jag kunde spela själv med gitarr och det jag kunde sjunga själv. Från Graceland arbetar jag inte längre på det sättet.
Men med det senaste albumet har han återvänt till att börja sångerna med gitarren.
Han fick en fråga från publiken om hur han ser på ny teknik och musik.
– Jag det är både fördelar och nackdelar förstås. Jag använder mycket ny teknik och det underlättar mycket under musikproduktion. Men å andra sidan var ljudet mycket bättre förr innan musik blev digital. Då kunde man ha stora högtalare som kunde fördela musikens olika register mycket bättre. Ljudet i en ipod går inte att jämföra. När musiken ändå inte kan lyssnas på till fullo är det säkert många musiker som inte orkar by sig om att skapa alla detaljer. Varför skulle de, när ingen ändå kan höra det?
Men ljudet skulle kunna vara lika bra idag som på LP-skivans tid, menar Paul Simon.
– Det är klart det rent tekniskt skulle gå att producera högtalare med bättre ljud. Det handlar väl om ekonomi och vad som går att sälja, menade han.
En annan del av nutidens sätt att lyssna på musik är däremot svårare att göra något åt. Skivornas längd och hur många lyssnar på musik idag.
– En LP-skiva hade perfekt längd för att lyssna på. Den var 32 minuter på varje sida och det tror jag är optimal tid att koncentrera sig på. Idag plockar många ihop spellistor med låtar från olika artister. Det blir ett annat sätt att skapa musik på, att försöka göra sig hörd i bruset av många enskilda låtar.
Paul Simons föräldrar är båda födda i USA men har sina rötter i Östeuropa. Hans pappa höll också på med musik. Han berättade att när han var liten hände det ibland att hans mamma tog honom och hans bror med sig till Manhattan för att de skulle få se deras pappa spela.
– Han spelade ofta på ställen där också latinamerikansk musik spelades och det tyckte jag var jättespännande, berättade Paul Simon.
Hans öppenhet för olika musikstilar fanns hon honom tydligen redan då som pojke.
Läs även andra bloggares åsikter om Polar Music Prize, Paul Simon