Det är publikfriande av Stockholms Stadsteater att öppna presentationen av höstens och vårens program med ett nummer från De Tre Musketörerna. Men också en smula märkligt. Pjäsen har funnits på repertoaren i drygt tre år. Med alla sina förtjänster till trots är den ungefär så långt ifrån en nyhet som Stadsteatern kan komma. Ett tips dock till alla som inte varit och sett den: ta någon teaterovan i kragen och släpa med denne till ett par timmars oväntad, intensiv och underhållande teater, innan Leif André & Co. drar på sig sina lädertrasor till kläder en sista gång.
Hösten och våren kommer att vara musikalisk, om man ska tro programmet och konferenciern Pia Johansson. Stadsteatern ska vara till för alla, är budskapet, och därför tar man upp underhållning som tidigare varit de privata teatrarnas revir. Det går inte precis någon rysning av obehag genom publiken, snarast av vällust, när musikalen Next to Normal (manus Brian Yorkey, musik Tom Kitt och regi Lisa Ohlin) och musikteatern From Sammy With Love (regi och manus Jonna Nordenskiöld) presenteras som ett par av höstens hetaste uppsättningar.
Benny Fredriksson, Stockholms Stadsteaters mångårige chef, tycker att teatern ska se hela människan, och inte komma med enkla sanningar. Jag lovar att ta honom på orden och väntar med spänning på att uppleva musikaler som fördjupar istället för att trivialisera, som utmanar istället för att stryka publiken medhårs och som inte behandlar sin publik som besökare som ska spendera så mycket pengar som möjligt på så kort tid som möjligt. Benny, jag hoppas att ni spänner bågen högt. Och att ambition är konstnärlig briljans och att utforska nya möjligheter inom teatern – och inte att fylla stolar.
Stadsteaterns utbud under spelåret 2012/2013 är digert och mycket långt ifrån trivialt – även om de publikfriande nummer som gör sig bäst på den uppbyggda utomhusscenen på Sergels Torg framför Stadsteatern skvallrar om underhållning och glamour, så lovar programmet både bredd och djup.
Ett axplock av höstens premiärer:
Top Girls (av Caryl Churchill, regi Olof Hansson) med Katarina Ewerlöf är en modern klassiker från 1982. Frågan om kvinnlighet och samhällets framgångsmyt ställs på sin spets. Premiären var igår, 2012-08-17.
Martyrer, av underbarnet Marius von Mayenburger från södra Tyskland. För något år sedan var tyskspråkig teater oerhört hett, och allt som oftast kom den från de katolska delarna av Tyskland och hade mer eller mindre uttalade uppgörelser med religionen. Inte sällan kom de från Marius von Mayenburgers vassa penna. Premiär 11 januari 2013.
Ömheten av Jonas Gardell, i regi av Jonna Nordenskiöld. En pjäs från 1989 som behandlar homosexualitet och AIDS i en tid som fruktade och kopplade samman de båda. Premiär 14 december.
I Sista Minuten av Carin Mannheimer. Stadsteaterns grand old ladies Meta Welander, Yvonne Lombard och Meg Westergren spelar kort och ser tillbaka på livet, och kräver respekt istället för medlidande.
Håll dessutom ögonen på Svek av Nobelpristagaren Harold Pinter, Apatiska för nybörjare av Jonas Hassen Khemiri med bland andra Lennart Jähkel i rollerna, Hjärtats Dubbla Slag av Margareta Garpe, Hamletmaskinen av Heiner Müller med Ann Petrén och Rolf Skoglund, Jag är vinden av Jon Fosse och så en Nobelpristagare till med Krapps sista band av Samuel Beckett med Ingvar Hirdwall regisserad av Thommy Berggren – som alla kommer under våren.