Top Girls på Stockholms stadsteater ställer aktuella frågor

Top Girls
Stockholms stadsteater, Klarascenen
Premiär den 17 augusti 2012

Top Girls av Caryl Churchill räknas som en feministisk kultpjäs. När den hade premiär i London 1982 hade Margret Thatcher nyligen kommit till makten och samhällsandan svängde mot individualism och vinnarfilosofi. Kollektivet, solidariteten och systerskapet som vuxit sig starkt under 70-talet minskade i betydelse och feminismen blev aldrig mer densamma.

I fokus i Top Girl står framgångsrika Marlene, som gjort en klassresa och just blivit utnämnd till vd för ett rekryteringsföretag. Pjäsen är uppdelad i fyra akter som är sinsemellan väldigt olika. I den första akten har Marlene bjudit in fem kvinnor ur historien och mytologin, som alla får representera kvinnans villkor i olika tider och kulturer.

Vi får möta flera starka kvinnor med fascinerande öden: påven Johanna, som förklätt sig till man men avslöjades då hon födde barn under en procession; upptäcktsresanden Isabella Bird, som egentligen ville vara mild och nöjd som sin sjuka syster; den japanska kejsarens konkubin Lady Nijo som blev buddhistisk nunna sedan hon fallit i onåd. Dessutom två mytiska gestalter: Griselda som lyder sin man i allt och Dulle Griet som leder en här av kvinnor i en kamp mot jävlar.

Marlene själv fungerar som moderator och tar inte så stor plats. Kvällen slutar med att hon ensam dricker upp det sista vinet. Andra akten är en ganska obehaglig skildring av en ung flicka som har en destruktiv relation till en yngre kamrat och fantiserar om att döda sin mamma. Handlingen knyts ihop efter pausen.

I den tredje akten får vi besöka Marlene på hennes arbetsplats. Det är en träffande parodi över näringslivet och arbetsmarknaden där det ”inte behöver vara ett handikapp” att vara över 45 och mantrat är att lyfta fram sig själv.

I sista akten blir tonen mörkare och stämningen tyngre. Vi bevittnar en uppgörelse mellan Marlene och hennes syster Joyce – som stannat kvar där de växt upp och nu har fyra städjobb för att försörja sig och sin dotter. Joyce är bitter, men samtidigt solidarisk med föräldrarna och den arbetsklass de föds in i. Marlene har tagit avstånd från sin bakgrund och med hull och hår köpt den individualistiska drömmen där framgång nås med hjälp av vassa armbågar.

Katarina Ewerlöf gör en imponerande rollprestation som Marlene, med en sårbarhet som skymtar genom den tuffa och effektiva ytan. Kajsa Ernst gestaltar skickligt Joyce med ett kroppsspråk som lyser av resignation och undertryckt ilska. Alla de sju (kvinnliga) skådespelarna är övertygande där de växlar mellan helt olika roller.

Pjäsen ställer fler frågor än vad den ger svar, men det är Churchills avsikt. ”Vi måste finna nya frågor, som kanske kan hjälpa oss med svar på de gamla…”, citeras hon i programmet. Även om det har hänt mycket i samhället de senaste 30 åren så känns Top Girls fortfarande aktuell. 80-talets fokus på den egna lyckan har nu rotat sig starkt inom alla områden och frågan om vad som hände med solidariteten kan behöva belysas på nya sätt.

Medverkande
Marlene: Katarina Ewerlöf
Tålmodiga Griselda m fl roller: Kajsa Ernst
Servitris m fl roller: Rakel Wärmländer
Isabella Bird m fl roller: Lilian Johansson
Lady Nijo m fl roller: Louise Peterhoff
Dull Griet m fl roller: Sofi Helleday
Påven Johanna m fl roller: Sara Jangfeldt

Av: Caryl Churchill
Översättning: Sun Axelsson, Stig Björkman
Regi: Olof Hanson
Scenografi: Sven Haraldsson
Kostym: Elin Hallberg
Ljus: Irmeli Strand
Ljud: Michael Breschi, Håkan Åslund
Mask: Frida Johansson

Foto: Petra Hellberg

Relaterat: Teatermagasinet, intervju med Katarina Ewerlöf i i DN, recension i Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholms stadsteater, feminism