Cannibal Corpse
Zeppelin Stage, Sweden Rock Festival
Lördag 9 juni
Betyg 4
Fyraåringen som sitter på axlarna på mannen framför mig sträcker handen mot skyn och formar ett horntecken. På scenen några meter längre fram står fem amerikanska dödsmetallveteraner med legendstatus i sin genre. Sångarens nacke ser helt bisarrt onaturlig ut när han låter den flottiga hårmanen snurra varv på varv på varv i en headbang speedad på crack. De fyra frontpersonerna står med benen i stort sett i samma position hela tiden, och jag förundras över deras benmuskler. Musiken som väller ut från de stora högtalarna sköljer över mig, pumpar sig genom min benmärg, piskar mig. Och jag ler. Med ett brett flin på mina läppar står jag och låter den brutala musiken frigöra mig.
Just de breda leenden som syns på folk omkring oss förvånar mig, samtidigt som jag inte alls är förvånad. Aggressiv musik frigör och renar själen från inre aggressioner. Det vet var och en av oss som motat och botat ångest med ”Under the sun” av Black Sabbath. Cannibal Corpse lever i samma tradition som det Geezer Butler och Toni Iommi skapade under sent 60-tal.
Sångsättet inom den här genren är något som jag personligen haft svårt för. Growl (eller grrrååvl som det heter på småländska), lärde jag mig acceptera när jag började lyssna på det, så som jag lyssnar på opera. Rösten är ytterligare ett instrument som skapar mer djup i ljudbilden. Men uppenbarligen läser fansen deras texter och lär sig hur ljuden ska uttydas också. Det fick jag veta när jag avbröt en moshpit intill oss. Vi stod ganska långt ut på vänsterkanten från scenen, alltså i gott skydd från de företeelser som uppstår på den här sortens konserter. Ändå var det tre grabbar som skapade sig utrymme för en mosh alldeles intill oss. Men det fanns yngre barn i närheten och grabbarna tog inte hänsyn till att de skapade en mosh på fel ställe i publiken. Så jag steg fram och tog ett stadigt tag i deras skinnrockar. Ena snubben sa: ”Men vi gör bara vad de sjunger om”. Jag har inte lusläst bandets texter men jag är rätt säker på att dödsmetallens uppmuntran till mosh, inte innehåller direktiv att meja ner även oskyldiga åskådare. Titta på bilden här uppe. Tänk om mannen med barnet på axlarna knuffats omkull vid en mosh. En del må då tycka att man inte ska ta med barn på sådana här konserter. Jag är av motsatt uppfattning. Barn ska tillåtas se de band de tycker om och just Sweden Rock Festival är en utmärkt plats att introducera ungarna till metalvärlden. Det är fridsamt, lugnt och avslappnat.
Cannibal Corpse var en värdig avslutare på festivalen. Det största bandet inom en av de största metalgenrerna fick ta scenen i anspråk och ta festivalens besökare ut i ”livet efter Sweden Rock”. Medan utdöende dinosaurier där ingen längre känner deras syften, falsksjöng sin kommersiella smörja på största scenen (Mötley Crüe), tog festivalens största stjärnor sitt ansvar och gav publiken vad de behövde.
Läs även andra bloggares åsikter om Sweden Rock Festival
