The Cure, San Miguel Stage
Betyg: 4
Det dröjer till extranumren. Sedan vaknar Robert Smith och hans manskap som inför den här europeiska festivalturnén är förstärkta med David Bowies gamla gitarrist Reeves Gabrels. Inledningen med Plainsong, Pictures of You och High är visserligen som sig bör men att ordinarie setlisten var identisk med den de spelade på turnépremiären på Pinkpop i Nederländerna några dagar tidigare var lite trött och förutsägbart.
Kanske beror det på att Robert Smith byt ut ölen mot apelsinjuice, men bandet verkar mer koncentrerat och fokuserat än någonsin. Däremot saknar jag nerven. I tyngre låtar som One Hundred Years och Disintegration låter de nästan som en fallande dinosaurie. Nej, det är hitsen och rariteterna (mest förvånad var jag över att de spelade Just One Kiss) som räddar spelningen.
Första omgången extranummer tillägnades skivan Kiss Me, Kiss Me, Kiss Me från 1987. Under andra rundan spelades till den spanska publikens förtjusning flamencoklingande The Blood såväl som låtar från The Top (Dressing Up, The Caterpillar) och rariteten Just One Kiss. Kvällen avslutades sedan såklart i allsång och Boys Don’t Cry.
Följande låtar spelades:
Plainsong
Pictures of You
High
The End of the World
Lovesong
Push
Inbetween Days
Just Like Heaven
From the Edge of the Deep Green Sea
The Hungry Ghost
Play for Today
A Forest (med bitar av Happy Birthday Simon mot slutet)
Bananafishbones
Lullaby
The Walk
Mint Car
Friday I’m in Love
Doing the Unstuck
Trust
Want
Wrong Number
One Hundred Years
Disintegration
The Kiss
If Only Tonight We Could Sleep
Fight
Dressing Up
Lovecats
The Blood
The Caterpillar
Close to Me
Just One Kiss
Let’s Go to Bed
Sleep When I’m Dead
Why Can’t I Be You?
Boys Don’t Cry
Här kan ni se videoklipp från spelningen:
Har lyssnat på alla låtar både från pinkpop och ifrån primavera sound och jag tycker att de låter fantastiskt bra. De har blivit ett mycket mer rutinerat live-band. Kanske inte är så konstigt då banden idag tvingas ut på arenorna(positivt) när nedladdningen tagit över. Ser fram emot Hultsfred-spelningen nu:) Bara 11 dagar kvar ju. Får nog se en del överraskningar på extranumren. Men däremot så tror jag de spelar samma låtar rakt igenom på alla festivaler i Europa. Ska vi hoppas på Lament denna gång;)
Betyg enligt mig. 8 av 10 stjärnor (är ganska kräsen ska tilläggas)
/Lasse
Ja, de är definitivt mer rutinerade och fokuserade nu än tidigare. Sedan är det kul att de återigen är fem medlemmar.
På Primavera kändes det som att bandet liksom tände till under extranumren.
Och visst ska vi vara kräsna, det är ju ändå världens bästa band vi pratar om. Betyg 4 av 5 (eller 8 av 10) för tillfället, men det känns som att det bara kan bli bättre till Hultsfred.
Lament och kanske A Letter to Elise. Eller någon B-sida från Wish-perioden? Om Robert Smith är på rätt humör…