LEVEL 2, Uppsala Universitetsaula
Betyg: 4
Alltsedan spelindustrin vuxit på alla håll och kanter (inte minst ekonomiskt) och på samma gång utvecklats enormt mycket har också de kulturella kringaktiviteterna ökat markant: spelträffar, LAN-partyn, spelmässor i olika delar utav världen och inte minst spelkonserterna där olika spelteman tolkas i orkestrerade versioner. I Stockholm har flertalet spelningar ägt rum, både från blandade spelserier och helt inriktat på bland annat Final Fantasy-serien, och förra året anordnades ”LEVEL UPPsala” i Uppsala Universitetsaula och nu var det alltså dags för en nästan slutsåld uppföljare.
Tyvärr hade jag inte möjlighet att lyssna på den första upplagan utav denna konsertserie, då jag befann mig i Japan, men snabbt låter pianisten och konsertens konferencier David Westerlund låta informera om att denna spelning tar vid precis där den förra slutade: med ”Duck Tales – The Moon”. Och på den vägen är det, som en direkt uppföljare på förra spelningen levereras här nyare spelmusik eller uppföljare på de äldre spelen som tolkades sist. Visserligen hinns det med ett par 8-bitar och 16-bitarsklassiker också, men på det stora hela är det de nyare spelen som tar plats. Vilket gör mig lite besviken, men är å andra sidan det enda negativa med spelningen. Framförandena är så otroligt fint framförda, med respekt för varje ton och klang. Att lyfta ut den storslagna musiken ur The Elder Scrolls III: Morrowind blir mäktigt, men att tänka på hur kärleksfullt tolkat de gamla begränsade klassikerna från de tidigare spelen får en att rysa och bli riktigt omskakad! (på ett positivt sätt)
Under konserten bjuds det inte bara på otroligt bra musik, utan även underhållande mellansnack och överraskningar. Som när man tolkar Angry Birds och börjar skjuta ut fåglar till publiken, eller berättar om hur man importerat lite T-virus från Japan och sedan tappat det utanför universitetsaulans entré; för att sedan spela Save Room från Resident Evil och visa bilder från den tappade flaskan i lokalen. Humorn blir direkt uppskattad, och aldrig löjlig. Att man sedan tar in sopranen Alexandra Büchel i samma veva och låter henne fylla i med sina underbara toner visar på vilken bredd man besitter, och att man dessutom lyckas balansera den på rätt sida av välformulerat.
Trots att nästan samtliga spel man tolkat är japanska, och att man valde att uppmärksamma att det var tio år sedan Final Fantasy X släpptes i Europa, nämnde man inte ens att det samma dag var ett år sedan jordbävningarna och de meterhöga tsunamisarna drabbade Japan hårt. Att man inte kunde skänka en enda liten tanke till människorna som fick sina hem förstörda, förlorade anhöriga i olyckor och alla de som drabbades kring kärnkraftsolyckan vid Fukushima känns så otroligt lågt. Det är ju trots allt där de flesta människorna och företagen som ligger bakom spelen de älskar, och har älskat, kommer ifrån.
Text: Fredrik Gertz