Titel: Immortals
Betyg: 2
Svensk biopremiär: 11 november 2011
”I can’t change the future, but you can.” Väl valda ord från karaktären Phaedra (Freida Pinto), som bekräftar vad film- och genusforskare redan hävdat. Nämligen att kvinnliga karaktärer inte har benägenhet att föra handlingar i film framåt på egen hand. Istället agerar de kurviga stödkryckor åt de haltande manliga huvudkaraktärerna.
Från feminint objekt till maskulint sexpack. Theseus (Henry Cavill) är den stundtals halvnakna bondbastarden som brutalt misshandlar handlingen framåt med sina knytnävar. I andra sidan av boxningsringen finner vi hyperhesa Kung Hyperion (Mickey Rourke), som gått och blivit blodtörstig artist. Inte artist som i konstnär, utom som i att vilja ha ihjäl en hel art. Puckat nog sin egen.
För att fullfölja den mänskliga förintelsen samlar Hyperion ihop ett gäng grekiska hunkar för att ge sig ut och söka efter den legendariska Epirusbågen. Det är ett vapen som tillverkats uppe i det blå av krigsguden Ares (Daniel Sharman). Med en fasansfull kraft som släpper lös hämndlystna titaner från sitt ruttna underjordiska fängelsehåla. Med det får Hyperion möjlighet att utplåna såväl man som Gud.
Men vänta, det är inte över än! Den halvnakna, skökeuppfostrade bondbastarden Theseus visar sig vara lite extra tjenis med Zeus. Åskguden och de övriga elva gudarna ligger givetvis inte bara på sina molndivaner och knaprar vindruvor. Hur skulle de kunna göra det när hunk efter hunk tar sig ett dopp i floden Styx? Enligt en uråldrig lag, som borde ha skrivits om för länge sedan, får inte de Olympiska Gudarna lägga sig i kriget mellan Kung Hyperion och mänskligheten.
Istället tar Zeus och pekar ut någon udda filur att rädda hans skimrande gudaröv. Det är således upp till den goda Theseus att klå den hesa kungen med hunkjuntan. Att grabben sedan slaktar individer i samma takt som Scan trollar fram skinka är en annan femma.
Tack och lov bjuder inte den här filmen enbart på sprucken kokkorv, utan även hutlöst vackra miljöer och piskande action. Tarsem Singh, korvfestfixare tillika filmens regissör, tycks nämligen ha sneglat lite väl intensivt på Zack Snyders rostiga blixtlås. För i vilken annan film kan man skåda hundratusentals halvnakna, testosteronprimitivt skrikande greker på en och samma skärm? Vad sägs om i 300 från 2007, som redan då kändes otroligt pre-femininitetsvåg à 1990-tal.
Immortals baseras på den grekiska mytologin. Typ. Lite. Eller knappt alls. Filmen känns snarare baserad på en film som är baserad på en fiction-bok som inspirerats av grekisk mytologi. Precis som 300 upplever jag Immortals som minst två decennier efter sin tid, både i sitt manus och könsframförande.
Av ren tristess får den ledsamma synopsisen mig att vilja återvinna mina egna spyor. Bara för att smaksätta tungan med något annat än denna järnsmakande klischéorgie.
2/5
Text: Kerstin Alex