Artist: Whitesnake
Titel: Forevermore
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2011-03-25
Den nya är skivan ”Forevermore” är en rätt förutsägbar fortsättning på den förra skivan från 2008 ”Good to be Bad”, och eftersom den fick ju både fick god kritik och sålde bra så är det nog ingen dum ide. Jag provade på skoj att blanda skivorna för att höra om det hänt något, nix, mer av samma, om än ännu lite tyngre. Och det ju inte nödvändigtvis något negativt.
Whitesnakes sound sattes till stor del under 80-talet av gitarrduon Bernie Marsden och Micky Moody, och naturligtvis av Coverdales sång. Sången är den samma, Coverdale är fortfarande i imponerande god form. De senaste gitarristerna Doug Aldrich och Reb Beach håller linjen från sina föregångare och plattan har ett igenkännligt Whitesnake sound. Nu ska man inte bli så förvånad över det för båda herrarna har uppnått en ålder av 47 år och har sina rötter i 80-tals soundet.
Man kan dock notera att inte längre någon gigant som Jon Lord eller Don Airey bidrar till ljudmattan med ett tydligt keyboard sound. Whitesnake hoppar inte heller på den gällande trenden med en mer avskalat 70-tals sound utan håller sig till sitt forna framgångskoncept med ett förädlat, men dock fortfarande i grunden 80-tals sound, en framgångsrik kombination av blues och pudelrock.
Svulstigt kan man väl säga om produktionen, stort, tungt, maffigt, men personligen kan jag tycka det blir lite på gränsen till för mycket ljudmatta emellanåt. Ett par obligatoriska ballader finns också med, en av dem, ”Fare Thee Well”, fick jag av någon anledning Rod Stewart vibbar av?!
Förra gången Whitesnake var på Sweden Rock var också Deep Purple där – det var definitivt en för mycket. I år är bara Whitesnake där och om de kör material från det här och förra albumet kan det bli en mycket angenäm upplevelse. Sannolikt blir det väl en hel del gamla slagdängor och någon gammal Purple låt också, men det är väl oundvikligt med den katalogen.
Sammanfattningsvis en solid Whitesnake skiva som troligen inte lämnar något tidigare fan missnöjd, men som troligen inte lockar några nya heller. Den entusiastiska YouTube kommentaren ”Just like old times!” säger allt. Och varför ändra ett vinnande koncept?
Läs även andra bloggares åsikter om Whitesnake, hårdrock, rockmusik, recensioner, musik