”Lura ögat. Fem seklers bländverk” är en utställning på Nationalmuseum, Stockholm.
Vi var där igår. Alldeles fullproppat med folk var det. Många var intresserade och nyfikna. Det kändes kul att kultur uppenbarligen lockar så många människor. Någon museidöd verkar inte råda på Nationalmuseum, i alla fall.
Här berättar Nationalmuseum om utställningen:
Välkommen till en utställning där varje verk är skapat för att bedra dig. Men inte för att förnedra eller håna. Tvärtom. Bländverkens roll är att överraska och lekfullt sudda ut gränsen mellan fiktion och verklighet. Det handlar om bildseende och om konstens möjligheter.
Bilden som gör reklam för utställningen är också enormt häftig: en pojke som försöker klättra ur tavlan han är målad i. Det känns som Harry Potter-världen där ju tavlor också har liv.
Men jag måste erkänna att jag blev rätt besviken. I stort sett bestod utställningen av verk som gick ut på att försöka måla så likt verkligheten som möjligt. Plus att där fanns några installationer kring ämnet. Men jag hade väntat mig mycket mer lek med ögat. Till exempel sådana där omöjliga och bilder som ändrar sig efter hur man tittar. Ja mer lek med ögat helt enkelt. Och också lite mer filosofiska frågeställningar kring vad som är illusion och hur vet vi att vi ser det vi ser.
Den när Metrobloggaren har också bloggat om utställningen och det har Betraktelser från Japan också gjort och Varför inte jag också?
Dagens Nyheter om utställningen.
Svenska Dagbladet om utställningen.
Andra bloggar om: konst, museum, Stockholm, ögat, Nationalmuseum, tavlor