Kasinot dyker upp, om och om igen, i både film och tv, det har blivit lite som en ikon, ibland glittrig, ibland snarare laddad med andra tankar än bara spel och snabba resultat. Det är sällan bara en kuliss för adrenalin och pengar, mitt i allt rör det sig ofta om kontroll, risk, sådant som kanske får folk att stanna upp inför större frågor om livet eller kanske bara om sig själva.
Det här dubbelbottnade har blivit allt tydligare de senaste åren. Påfallande ofta möter lyxen en sorts desperation, slumpen ibland ett rätt krampaktigt kalkylerande. Efter 2010 ser man, om man kollar närmare, att kasinot fått en tydligare plats i manus och bildspråk, särskilt som onlinefenomenet nu smugit sig in.
Spelhallarna? De är inte bara rum längre, de har snarare blivit digitala miljöer där det känns som allting avgörs på en sekund. Tanken, åtminstone så som det uppfattas, är inte bara att roa utan att nosa på vår tids ekonomiska och psykologiska faror.
Kasinots nya dubbelhet på duken
Tittar man tillbaka på filmer och tv-serier ser man hur kasinot gjort en sorts resa: från en rätt okomplicerad lyxyta till något ganska mycket mer snårigt. Under sjuttio- och åttiotalen förknippades det nästan reflexmässigt med stil, Bond-glamour och Las Vegas neon, allting glänste, skrev vaga löften om exklusivitet.
Men från ungefär 2008 blir tonen annorlunda. Plötsligt hamnar annat i fokus, åtminstone enligt en del skribenter (New York Times drar just den linjen): spelskulder, beroenden, känslan av att stå utanför, kanske till och med våld. Amanda Klein från University of North Carolina har lyft att kasinot börjat spela rollen av symbol för det där som ibland kallas ”casino capitalism”, hela idén om spekulation som får stå emot underliggande ojämlikheter.
Men ändå, mitt i kritiken, vägrar lockelsen att försvinna. Färgerna, dramatiken och pulsen, regissörer verkar återvända till de verktygen om och om igen för att pressa ut varje droppe visuell energi.
Digitalisering och nya berättarperspektiv
Modern film och seriekultur har tagit fasta på hur casino online förändrat spelarnas erfarenhet. Spelbordet, känns det som, har liksom smugit sig bort från rummet med röda sammetsdraperier och hamnat i våra händer via mobilen.
Och så, nuförtiden får man se seriefigurer klicka sig in på nätkasinon som tillflykt eller för att brottas med något inre. Livesända dealers, digitala marker, chattar, sådant har nästan blivit ett självklart inslag, något som för inte så länge sedan knappt ens fanns. Ibland tar streamingtjänster som HBO och Netflix tillfället i akt och gräver i anonymitet, beroende, till och med hur pengar byter händer, eller kanske identiteter, mellan olika länder, som en slags blinkande påminnelse om hur globalt allting blivit.
Bildspråket? Ofta väntar någon överlagring med odds som blixtrar förbi, det maxar känslan både av fladdrig förväntan och att det kanske, någonstans, finns mer att förlora än vad man först tänker.
Spelaren och maskineriet bakom
Det är rätt tydligt att porträtteringen av kasinorelaterade karaktärer har förändrats, eller blivit rikare, i alla fall. ”Proffset” dyker fortfarande upp, ofta lika exakt och lite svårfångad som tidigare, men kanske mer gåtfullt än heroiskt. De beroende? Bilden av dem har rört sig mot mer komplexa spiraler: lögner, relationer i sönderfall, sådant som sällan låter sig avslutas prydligt. Längre in i 2020-talet har man dessutom öppnat för personas man knappt ägnade tid förut: dealers, croupierer, till och med övervakare. Plötsligt får man närbilder av deras nervositet och oro.
Det är inte bara glammigt längre. Under pandemin förstärktes dessutom känslan av att kasinot var ett nästan klaustrofobiskt kontrollrum, snarare än en glittrande sal. Och i kriminalgenren skruvas säkerheten ibland upp till att bli en figur i sig själv, som en maskin som knappt går att slå. Vänskap och kärlek testas, rentav trasas sönder, vid spelbordet om vi ska tro på dramagenren, och komedier? Jo, där skruvas konsumtionen upp tills det nästan slår över i rena farsen om klass och överdrivna drömmar.
Svensk och nordisk kasinotematik
Det är lite sällsynt med renodlade casinofilmer i Skandinavien, ändå dras speltemat in här och var, framför allt i nya skepnader. Ofta lutar det åt realism, kanske rentav socialt bekymrade skildringar: beroenden, sms-lån, all den där reklamen som riktar sig mot de mest sårbara. I kriminalberättelser blir spelklubbar ibland inte mycket mer än skuggiga bakvägar till penningtvätt eller andra slags maktspel, gärna kopplat till storstadens undre värld.
Den nordiska tonen, kan man kanske påstå, är ofta svalare, mer lågmäld än vad som är standard i amerikanska storproduktioner. Hellre efterspel och vardagsbekymmer än högtidlig glamour. Samtidigt skymtar ändå någon sorts längtan efter att ändra sitt liv snabbt, kasinomiljön kan framstå som en chans till social förändring, trots allt. Fast slutet på den historien, i bild och berättelse, blir ofta densamma. Huset vinner, det påstås både i färg och manus.
Ansvarsfullt spelande i bild och berättelse
Det har blivit vanligare, i alla fall känns det så, att nya serier och filmer vill visa baksidorna: risken att förlora fotfästet, drabbas ekonomiskt eller förstöra relationer. Några aktuella siffror från Folkhälsomyndigheten (2023) tyder på att spelproblem rör sig om kanske 3% av Sveriges befolkning, det är ändå anmärkningsvärt.
Diskussionen om ansvarsfullt spelande verkar ha fått rätt mycket fart, både ute i stort och specifikt i tv och film. På sistone har allt fler berättelser också försökt visa på möjligheten att ta sig ur. Det kan faktiskt gå, även om det ibland tar tid och kräver stöd. Så visst, popkulturen öppnar för mer nyanserade samtal om risker, men den antyder också att det inte behöver sluta i katastrof. Det är alltid upp till betraktaren.
För spel: Minimiålder 18 år – Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/