14/12 2025
Dergårdsteatern i Lerum
Arrangör: Musik i Lerum
Haft svårt att koncentrera mig på grund av det upprörande terrorattentatet vid Bondi Beach och strömningar som lett fram till det. Slukat fler trådar på facebook om massakern än vad som är hälsosamt. Mina tankar går till judar vars Chanukka (ljusets fest) i år omöjligen kan bli samma glädjerika högtid. Julen firas hos oss som ett kristet arv till glädje och frid när vi har det som mörkast. Gäller att vara vaksam så att den inte förvandlas till ett stressigt kommersiellt jippo. Också varje genomtänkt repertoar framtagen för att sprida julmusik innehåller välgörande kontraster, pampiga och uppsluppna toner har sin motpol i stämningsfulla stunder. Föreställer mig att den eminente dirigenten Alexander Hansson i samråd med sångsolisterna komponerat programmet för ”Strålande jul”. Den blandade publik vilken njuter av blåsorkesterns lysande två set uppgår till uppskattningsvis hundra-hundrafemtio personer. För att ge en sammanfattande bild av nivån tar jag hjälp av omdömen fällda av en av arrangörerna, tillika musiker. I paus utbrast han till mig ”vilken klang” för att när det var slut hävda till grannen på läktaren ”VÄRLDSKLASS”.
Mångsidiga Göteborg Wind Orchestra är idag en av Sveriges fyra blåsorkestrar med tjugotvå anställda musiker, varav några vikarierar. GWO som numera håller till i Haga Konserthall (tidigare Smyrnakyrkan) har jag hört åtskilliga gånger live sedan de blev professionella 1992. Tippar på att några vikarier fyllde ut orkestern på scenen i Lerum, eftersom endast en valthornist fick representera deras kvinnliga musiker. Härom året befann de sig på samma scen ackompanjerandes Rigmor Gustafsson i strålande Monica Zetterlund-hyllning. Förstärkte dem denna gång gjorde två personer vars jazziga kunnande jag känner till väl, nämligen Stefan Wingefors på piano och kontrabasist Olli Rantala.
Enligt annonseringen är det GWO med vänner på scen. Vad beträffar vokalisterna har jag troligen hört tenoren Alexander Lövmark ett tvåsiffrigt antal gånger, recenserat skivor och spelningar plus gjort en utförlig intervju 2018. Han framträder med smågrupper, storband och solo, då vanligtvis som sjungande pianist. I många år ingick han i kvartetten Stockholm Voices vars konserter i Lerum jag recenserat. x två. Därtill är Lövmark en multiinstrumentalist, anlitas ibland för att ackompanjera andra.
Hans partner på scen har hörts i Don Juan på Göteborgs Stadsteater, vilket pinsamt nog hade fallit i glömska hos mig. Exiliraniern Negar Zarassi är välutbildad, har dubbel kanidatexamen och blivit något av en tv-kändis i vissa kretsar efter charmig medverkan i SVT:s Kulturfrågan Kontrapunkt. Internationellt genomslag fick hon i persisk variant av ”Got Talent-tävling” som nådde miljonpublik i teve. På hemmaplan har Zarassi haft solokonserter på Storan, betydande roller på Malmö Opera och skivdebuterat. Om man generaliserar kan hävdas att vokalisterna med sina skilda bakgrunder från jazz och operavärlden förenas i duetter. I samma andetag ska läggas till att de framför dessutom minst ett par nummer på egen hand.
Blir lika tillfreds varje gång det i julkonserter ges plats för det oväntade, för musik ny för öronen. Så skedde förra veckan i Stenhammarsalen när jag blev inbjuden av skönsjungande paret Emelie Sundborn och Rikard Flink. GWO och deras solister ser också dem till att blanda obligatoriska sånger och toner med annorlunda inslag.
Som vanligt hälsas vi välkomna av Qlaez Wennberg, ansiktet utåt i arrangerande Musik i Lerum. Han framhåller Inte bara samarbetspartners och finansiärer utan också alla personer som gör verksamheten möjlig rent praktiskt. Efter paus namnges och tackas styrelse, volontärer, duon som med den äran ansvarat för ljud och ljus och till och med undertecknad för mina betraktelser. Hedrande att uppmärksammas.
GWO inleder instrumentalt med Jinglebells Fantasy i ett arr så snitsigt att jag misstog det för ett medley. Alexander äntrar därpå scen genom att sjunga ett intro a cappella på psalm 103, närmare bestämt Bereden väg för herran. Hans innerliga stämma åtföljs av suggestivt trummönster, vidunderligt trumpetsolo och unisont spel från orkestern. Negar gör honom sällskap i psalmens sista verser. Sedan serveras modern folkmusik av bästa snitt med flöjt-feature från Göran Marcusson. Syftar på Koppången (P-E Moraeus/ P. Bäckman).
Vet med mig att jag är mer redovisande än recenserande kollegor. Ni får stå ut helt enkelt, ska försöka att inte bli onödigt utförlig. Alexander briljerar i jullåt ursprungligen förknippad med Tommy Dorsey och hans orkester på 30-talet. Jag talar om Santa Claus Is Coming To Town som ju också The Boss gjort populär. Här görs den i gammal hederlig swing-tappning som GWO galant bemästrar. Negar ”kontrar” genom att ta sig an The Most Wonderful Birthday Of All. Glänser lagom passionerat i sång som först gjordes av Kiri Te Kanawa och som hon fick vetskap om när hon första gången jobbade med GWO för två år sedan. Dirigent Alexander Hansson är en fena på underhållande och upplysande introduktioner. Leder oss in i filmmusikens magi med soundtrack ur gotiska The Nightmare Before Christmas från -93. Fängslade harmonier bryter in i varandra när orkestern exponerar sin häpnadsväckande kvalité. Suggestiva soundet sträcker ut, förebådar raffinerat ödesdigra händelser.
Näst på programmet står kärlekssång på persiska som Negar tillägnar alla som kämpar för frihet. Inte ofta man får se Alexander traktera en flygel, men här får man vara med om det. Duon ska framföra sången på bröllop och han ackompanjerar följsamt snyggt hennes oklanderliga stämma som griper tag i en. Därefter lanserar dirigenten en meditativ ström av en amerikansk kompositör. Kommer efter research fram till att det är professor Morten Lauridsen från Los Angeles och hans tonsättning av nästan tvåtusenåriga liturgiska latinska texten O Magnum Mysterium. Ett exceptionellt betagande stycke omsluter publiken. Inledningsvis styltigt men sammantaget ändå någorlunda smidigt övergår man till julmusik i soulig utformning. Alexander anför i ett original av min soul-favorit Donny Hathaway tillsammans med Olli Rantala och trumslagare Per Boqvist. Vokalistens töjbara röst drar iväg This Christmas. Den här genren är den GWO inte behärskar till fullo om man ska vara uppriktig. Men deras lägstanivå är frapperande hög.
Strålande jul innehöll en tillagd framimproviserad beståndsdel efter önskemål i pausen. Alexander gör något för honom unikt (ska man tro att det verkligen stämmer?), nämligen att spirituellt och pedagogiskt förklara vilka instrument som ingår i GWO och vilken funktion de har. Muntra genomgången blev en oförutsedd höjdpunkt innan andra set drar igång med vintrig musik från filmen Polarexpressen, datoranimerad film från 2004. Rycks med av dess klämmiga, pampiga anslag. Efter en belysande anekdot om Jean Sibelius levereras en julvisa av honom med text av Zacharias Topelius. Sopranen övertygar! Till prydligt vispspel och varsamt basspel broderas ledmotivet till Karl-Bertil Jonssons julafton ut av Sven Fridolfsson på altsax. Han ges utrymme att stryka under med egna tillägg. Elegant gjort även om Klas Lindquist berör mig än mer med sin version på Hans Backenroths aktuella julalbum.
Publiken får njuta av en ballad betitlad Grown-Up , Christmas List, låtskrivaren David Fosters omtyckta julsång görs som duett med fint intro av Stefan Wingefors på flygeln. En snyftare som bjuder på mycket känslor i omlopp vars harmonik skulle passa i romantisk film. Två av konsertens toppar är den kvinnliga vokalsolistens framförande av traditionsenliga favoriter. Dels Jul, jul, strålande jul och dels överraskande nog Oh helga natt som ju brukar vara förbehållen manliga röster med djupt omfång. Vi hör dem inom oss. Också hennes hänryckande framtoning lyser starkt och renderar i ett stort berättigat bifall. Däremellan presteras leverans av It´s Christmas All Over The World likt en språklektion av den begåvade Alexander Lövmark. Noterar läckert trippande ackord på piano jämte delikat pådrivande rytmsektion.
Finalnummer blir den lovprisning som på latin börjar med ”Gloria” och i svenska psalmboken Ära vare Gud i höjden, benämnd som ”Stora doxologin”. En mäktigt stegrande hymn som visar på enastående omfång hos båda när de triggar varandra till stordåd. GWO är verkligen på tårna. Responsen resulterar i extranummer. Och spjuvern Hansson visar exakt vilken intensitet han önskar från oss i handklapp i ett spralligt marschliknande avslut. Sannerligen en fullödig och mycket omväxlande julkonsert. Åkte med i orkesterns buss tillbaka till Göteborg och intog mycket nöjd sen 3-rätters på Levantine.
